domingo.blogg.se

Vi har, under vår tid i Indien lärt oss att alla bankomater inte fungerar. Snarare är det runt 30-40% som är helt dugliga. Därför går vi in i första vi ser och börjar försöka få ut lite stålar.

Varför Indier själva inte verkar ha förstått detta är för oss en gåta.

Efter att ha kört förbi ett femtontal apparater i stan och sedan tillryggalagt närmare en timmes körning, stannade han vid en när vi var nästan framme. Den hade slut på pengar...

Nästa var "out of order" och så fortsatte det tills vi äntligen hittade en fungerande.

Väl framme på "Wonderla" fungerade inte våra kort för att betala inträdet, så pengarna vi tagit ut för mat gick till att komma in.

Vi började försöka ta ut mer pengar i de Atm:s de hade där men det gick till en början inget vidare. Till slut lyckades vi dock och kunde vandra in.

Eftersom "det blöta" inte hade öppnat än började vi med en lam "snurrande Ormen Långe".

Efter Radiobilar åkte vi en Flumeride där man inte hade en chans att undkomma vattnet.

Genomblöta tog vi lite lunch, sedan skulle det badas. Men först skall man byta om. Vi köpte lite mer täckande badkläder för att "smälta in" (De enda européerna på hela nöjesparken stack nog ut ändå 😉).

Armbanden man hyr för att kunna låsa upp skåpen gick oxå att ladda med pengar så att man slapp springa runt med plånbok utan kunde låsa in allting, så det gjorde vi.

Det fanns många uppmaningar om att ALLA måste duscha innan bad, så det gjorde vi. Antagligen kunde ingen annan läsa nåt av de språk informationen var skriven på för vi var de enda som duschade.

Vågpolen hade kraftiga vågor och höll på länge. Andreas la sina glasögon, snus och telefon på en bänk för att följa med familjen ner i vågorna, men se det fick man inte!

-Someone can steal it, put it in the locker.

-But if I put my glasses in the locker I won't find my way back here?

Andreas kände sig behandlad som ett oförstående barn, såg farlig ut och surade sedan på bänken ett tag. Han hade redan blivit irriterad en gång tidigare när de sagt till honom att köra radiobilar på banan för barn och kvinnor. När vi väl blivit övertalade att göra detta blev vi stoppade för att någon insåg att Andreas inte föll in under någon av dessa kategorier...

 

Andreas och Benjamin testade några av de fräckare vattenruschkanorna, de var roliga men långt från Skara-klass.

Zacharias hängde  med på två åk i "parallell-tävlingsbanan" och uppskattade den mycket medan Sandra stod brevid, fotade, torkade och småfrös.

Gul bana: Zacharias

Grön bana: Benjamin

Röd bana: Andreas

Efter ombyte åkte vi spöktåg som var rätt bra, och några lama "termit-berg-och-dal-banor".

Sedan var det nästan stängningsdags så kvinnorna och barnen åkte "Crazy wagon" och barnen en Rainbow-liknande sak som hette "La Bamba" medan Andreas fick sig en tur i "Recoil", Det enda som den tråkmånsen tyckte var värt pengarna här. Först backas man uppåt för att sedan flyga genom två loopar, åka lika högt framåt och sedan åka looparna baklänges.

Vi försökte hitta en buss till närmsta Metrostation. Bussen var hyffsat bekväm men trafiken var skittjock. Google Maps föreslog att vi skulle stiga av fordonet för att ta en buss och tjäna 11 minuter (?!). När bussen efter en halvtimmes färd skulle släppa av någon annan vid en Metro-station for Andreas upp och sa att vi sannerligen oxå skulle stiga av.

-But this is not the station for you sir...

-Everything is faster than this bloody bus, replikerade Andreas medan Sandra panikgooglade vilken station vi var på.

Vi var hemma åtminstone en halvtimme tidigare på grund av Andreas rådiga/hysteriska ingripande.

Väskorna får ju inte vara tomma när vi reser hem, så Sandra handlade lite plåtvaror på väg hem.

Benjamin och hans far sprang upp till lägenheten och dumpade badkläder och varor innan vi fortsatte till Chai Patty för mat och avsked.

Vi fick lite presenter av ägaren och  nu är det sovning som gäller. Imorgon skall vi åka till Jagdish för att hämta vår stora väska.

Natti natti!