domingo.blogg.se

Vi är en familj som består av mig Sandra, min make Andreas och våra 2 söner Zacharias 11 år & Benjamin 9 år.

1:a dagen i Indien

Kategori: Allmänt

Efter att tågbiljetterna var köppta (För första gången kunde vi gå hela vägen till där man köper biljetter utan att bli påhoppad av någon som påstår att det är stängt! Antingen så är det för att vi ser så vana ut nu, eller så är det för att det är väldigt få utländska turister här)  Så gick vi till hotellet för lite vila & ompackning. När vi vilat en liten stund så gav vi oss ut igen för att leta efter Momo Cave. Vi hittade det inte denna gången heller. Jag försökte fråga en på Hindi, men jag tyckte han pekade åt fel håll, så vi gav det inte så mycket uppmärksamhet. 
Lunch intogs på Malhotras restaurang, ok mat, men inte helt bäst. När vi satt där så började det storma & regnet kom. När stormen lagt sig gick vi över gatan för att skaffa mobilabonnemang. Då vi skall ha ett kontantkort med surf, så skulle man ju kunna tro att man bara fick ett sim-kort, betalade och började använda. Men, nej, så är det inte. de skall ha foto & kopia på pass. Just när de skulle kopiera passet blev det strömmavbrott. (Elen har kommit & gått hela dagen & det är nog så det är här nu) Så inget abg kunde fixas. Så vi väntade en stund & sedan lyckades de fixa en kopia på passet. Vi fick sim-kort & betalade. Men av någon anledning så skulle det ta några timmar innan det skulle funka, så vi skulle komma tillbaka (varför vet jag inte) när det står Vodafone IN på telefonen. Detta var vid 14-tiden, klockan är nu 21  & symbolen har fortfarande inte kommit upp på telefonen... Fortsättning lär följa...
Sedan var det dags att leta lite Momo cave igen. Denna gången gick vi först ut på internet på hotellet & kollade google maps & googlade. Nu fick vi reda på att det heter inte Momo Cave utan Everest Bakary, Så kolla Google Maps igen efter Everest Bakery, skriva upp några affärer/hotell i närheten & ge sig ut att leta igen, (ja jag vet, vi verkar lite besatta...) Vi hittade det inte denna gången heller. Där det låg innan låg nu ett transport företag, men vi fick instruktione på vart det var ( samma vi fått innan, när jag trodde att personen bara yrade...) Men det hjälpte inte, så middag intogs på Exotic Palace där vi käkat sisst vi va här flera gånger & ägaren kände igen oss. Så han fixade liggbordet i mitten till oss & vi fick en riktigt god & trevlig middag. Nu är vi tillbaka på Hotellet efter en färd hem genom trafiken & människorna där Zach var lite för trött för att orka ta emot alla intryck som vräker över en så fort man går ut. Jag älskar det! 
Nu är det sovning & försöka boka hotell i Shimla som gäller. Imorgon skall vi försöka hitta vad som ser ut som en park på google maps med ett hanuman tempel &  Shiva Tempel i.
 
Nu några ord från Zacharias:
Efter som att det är görvarmt och det ösrengar borde det bli en konstig version av en rengbåge. Dock intrefade detta inte. Fördömda väder!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Framme i Delhi!

Kategori: Allmänt

Hallå! Nu är vi hos kossorna i värmen. Resan gick bra igår (Tack Gustav för att du offrade din nattro för oss (och tar hand om hus o bil)).
Konstigt nog hände det nog inget anmärkningsvärt på hela resan, det konstigaste var nog att det inte var kallt på Landvetter 😀.
Kallt var det inte heller när vi landade på Indira Gandhi int. airport i natt. Dryga 30 grader, men då var det skönt att åka Indisk taxi med öppna rutor, sicksackande genom trafiken.
Hotellrummet är rymligt och har både fläkt och ac och kyl! Och alla fungerar!
Efter en god natts sömn känns tiden rätt och vi har hunnit hitta frukost ( efter en stunds lönlöst letande efter ett ställe som vi var helt säkra på var det låg (trodde vi....), köpte vi hattar och fixade tågbiljetter. Vi var mycket imponerade av kvinnan i informationen som självsäkert och utan tvekan rabblade upp alla långa tågnummer ur huvudet. Sen visade det sig att hon hade helt fel....
Men självsäker var hon😀.
Nu skall vi fixa Lunch och växla in de sista rescheckarna från vår bröllopsresa.

Resplan:
15/6 07:40 tar vi tåget till Kalka.
16/6 12:10 åker vi till Shimla.
Ha d bra!

Snart är det dax igen!

Kategori: Allmänt

Nu är biljetterna köpta för nästa resa till Indien, så nu är det dags att starta om bloggen igen för de som vill följa oss.
Flyget åker 12/6 kl 06:15 & tar oss till Dehli.
Denna resa kommer vara lite speciell, då det är monsun tider i Indien denna gången. Men kommer man från Sverige och tillbringat de flesta somrarna här, så borde väll inte lite regn vara någon fara?

En Månad Senare...

Kategori: Allmänt

Ja, nu har det gått en månad och det är dags att se hur det har gått med återanpassningen till samhället. Motvilligt har de inblandade återinträtt i de vanliga rutinerna i mindre eller större utsträckning. Zacharias och Benjamin är rätt nöjda med att vara hemma, medan de vuxna försöker hålla uppe en fasad av förnöjsamhet. Sandra jobbar på, men planerar samtidigt kommande resor, och hoppas på att Telia skall skicka henne på uppdrag i Indien. Andreas kör med vanlig förträngning och går således fortfarande i Indiska kläder och har ständigt sin väska laddad med Tandborste, ett ombyte underkläder och en Indisk Dassrulle.
 
Från att mest behövt planera dagens utflykt (att posta paket räknas definitivt som en dagsutflykt i Indien), så skall man nu besiktiga bilar, planera mat, betala räkningar, deklarera, diska och uppföra sig civiliserat. Skitkul? - Nej!
 
Men visst är det roligt att träffa de närmaste igen, men det hade vart roligare om vi var kvar i Indien och ni kom o hälsade på;)
 
Av alla paket vi skickade hem, är det ett som fortfarande inte nått hit. Det var det enda vi inte skickade från posten. En dag i Dehli hade vi bestämt att vi skulle baxa våra 15 kg (?) till ett postkontor och spendera en 3-4 timmar med att få det skickat, men när vi kom utanför hotellfoajen och fick syn på en fraktfirma tog lättjan över och vi beslutade att 5 insparade timmar var värt en lite högre kostnad. Direkt efteråt fick åtminstonne Andreas en svag känsla av oråd, men å andra sidan får han oroskänslor om vi har bytt platser vid bordet eller om det knackar på dörren, så det skall man inte ta för allvarligt. Och just detta är en av sakerna som gjorde resan så bra, att vi ofta lyckades med att inte oroa oss för allting, eftersom det vore omöjligt i ett land där oväntade saker är normaltillstånd.
 
I alla fall så behövde vi intre deklarera innehålets art och värde (vilket man alltid får göra på posten) och vi var inte med när de packade ner sakerna i lådan. Detta gnagde lite på hjärnbarken till att börja med och utvecklade sig sedan hos Andreas till en munsbit av förvissning om att vi aldrig skulle få se sakerna igen. Han tog då som vanligt minsta motståndets breda väg, accepterade faktum och gav upp.
 
Sandra har trots alla år med ovannämnde gubbe inte lyckats lära sig uppgivandets och apatins fina konst till fullo, utan började ringa budfirman i Indien. Dessa hävdade ett par ggr att paketet låg i London och att adressen var felaktig. Två veckor senare hävdade de samma sak, men började bli rätt darriga på rösten eftersom Sandra inte var det och påpekade att hon redan mailat rätt adress till dem. Efter lämpligt lång stund lyckades de hitta mailet och dessutom ett referensnummer som vi kunde spåra paketet med. De hävdade dessutom att paketet fortfarande var i England men att de inte kunde nå sitt Londonkontor just då eftersom det var stängt för dagen pga tidsskillnaden mellan Indien och England. Sandra påpekade att hon befann sig i samma tidszon som London och att de flesta kontor inte har hunnit stänga klockan 11:00 på förmiddagen.
När vi väl spårat paketet visade det sig att det var i London, men kom dit häromdagen, så vart det har varit innan kan man bara gissa. Andreas gissning är att de behövde tid på sig att samla in och lämna tillbaka alla värdefulla saker de stulit ur paketet när de insåg att de hade att göra med en så besvärlig kund som Sandra (som dessutom hade kvittot med regnr kvar).
 
Ett annat paket, det från var Udaipur dök upp häromdagen. Om man i Sverige skickar ett paket brukar de ta betalt och skriva ut en klisterlapp som portobevis som de fäster på paketet. Inte i Udaipur. Jag tycker nästan lite synd om tjänstemannen som har suttit och klistrat frimärken i valörerna 1-50 rs till ett sammanlagt värde av ca 3000 rs.
 
"The Wall of Stamps"
 
Vissa saker är dock lite lika i Indien och Sverige. T.ex. lämnade vi in två Indiska tavlor för inramning för ett par veckor sen, men det verkar som att glasmästaren först måste gå en kurs i inraming och sedan få en certifiering av berörda myndigheter innan han kan börja jobba. Eller oxå är han bara slö (kanske mer troligt).
 
Sen är det ju det här med försenade tåg. Det finns både i Indien och här hemma även om graden av försening och inställningen till densamma skiljer sig rätt mycket åt.
I Indien är det ingen som tycker det är anmärkningsvärt att man får vänta tre timmar på ett tåg och folk förstår inte riktigt varför man gör en stor sak av det.
Häromkvällen åkte jag med Västtågen mot Trollhättan för att komma till Älvängen och märkte tydligt att det var en stor orosstämning över hela tåget. Många sneglade rastlöst på sina klockor och flera personer gick runt i vagnen i jakt på konduktören. Jag började fundera på om det hade inträffat en olycka längre fram, eller vad det rörde sig om.
När jag väl lyckades tjuvlyssna på ett samtal mellan ett äldre par och den stressade konduktören förstod jag att det rörde sig om att tåget hade varit några minuter försenat från Gbg. Konduktören (eller Konduktris kanske det heter) lovade att ringa alla anslutningsbussar i Skoftebyn och andra små hålor och säga till dem att vänta.
När jag gick av i Älvängen var tåget nästan en hel minut efter tabellen. oj oj oj ;)
 
Tänkte att jag skulle passa på att slänga in lite bilder som helt saknar relevans och inte har passat in tidigare, men det blir lättare att motivera köpen av alla minneskort om man kan visa upp några bilder.
Dessutom är det ju kul med skyltar (tycker en del).
 
 
Ibland när man gör hål i öronen får man problem för att hålen läker ihop, men den risken verkar inte vara så stor här.....
 
 
Det är bra att de håller den tyngsta trafiken borta från en del gator i Mumbai.
 
 
Om det är någon som tvivlat på att McDonalds är onda så är ni numera överbevisade ( Upp:13:18)
(Men man får ju en leksak)
 
Det kanske bara jag som tycker det här är roligt?
 
[ Kopiera texten till bilden ovanför, och klistra in här]
(Dessutom har den nog varit med tidigare.)
 
Vi har ett digert, måttligt intressant, material redo att publicera, men sparar det tills vidare. Så nu tackar jag för mig med en apbild och några dåliga ordvitsar med kompletterande bilder.
 
 
-Ok, du betalade den, men jag tog den. Nu är den min!
Och du går inte ett steg närmare, förstått?
 
 
Trans Dance.
 
 
 
 
Ungar, Shivas inte !!!
(Ok, gammal bild, ny (sämre) bildtext, men den jag hoppas att jag äntligen kan få vitsen ur huvudet nu)
(Gillar ni bilden så kan jag bränna den åt er på en CD-Shiva)

Sammanfattning av resan

Kategori: Allmänt

Detta är sisa inlägget för denna resan. Nästa gång vi åker ut på en spännande resa, så kommer bloggen vakna igen.
Men först skall jag sammanfata våran resa i Indien.
 
Resan har totalt gått på c:a 111 000:-
c:a 70 000:- är det vi har gjort slut på i Indien, resten är det vi betalade innan, som tex flyg, safarin, vaccinationer & liknande.
 
Vi har åkt 6085 km tåg till en kostnad av 2610 : -
Vi har varit i 13 städer
I 6 delstater
 
Vi har sett mer djur i Indien än vad vi gör i Sverige normalt.
Vi har sett:
 
Pappegojor
 
Råttor
 
Kameler
 
Indiska antiloper
 
Nilgai eller Bluebull
 
Elefanter
 
Resus maquake apor, i massor, inne i städerna

 
Ekorrar
 
Hjortar (Spotted dear)
 
Påfåglar
 
Svartmaskade langurer, även dessa inne i vissa städer. Just denna tar lift av våran jeep när vi var på safarin


 
Tiger, ok, inte en så bra bild, men det finns andra saker jag tänker på när man har en tiger framför sig än att ta kort. Andreas däremot fick upp videokameran, så vi har den kanske på film.
 
Fiskar i en sjö mitt i Jaipur. Folk matade dem vid stranden & fiskarna flockades
 
Karpar i sjön i Jaisalmer. Samma sak här, folk matade dem vid strandkanten. Jag tror ingen fångade dem.
 
Kossor, eller olika varianter av Zebus, som arten heter i Indien träffade man på på gatan med jämna mellanrum. Jag kan tala om att när man möter dem på gatan är man inte så kaxig, det är kon som bestämmer vart hon ska gå & man flyttar sig... Den roligaste kommentaren som benjamin fällde i Indien var " Mamma, jag har fått kosnor på armen! Ta bort det! Det är äkligt!"
 
Olika varienter av fåglar. Just denna komemr jag inte ihåg vad den heter
 
Djungle babbler. De fanns i stora mängder i djungeln & var inte speciellt rädda för oss människor
 En styor rovfågel. Vi har inte lyckats identifiera sorten. Denna bild är tagen mitt i dehli i ett område som heter Paharganj. Det är mycket trafik & hus där..
 
Vi längtar tillbaka!!!!
 
 

Sista dagen i Indien

Kategori: Allmänt

Ja, då har det gått 3 månader och vi har gjort våran sista dag i Indien för denna gången. ( Både vi och ungarna vill tillbaka såsmåningom).
I dag har vi varit på biografen "Regal" och sett filmen "HimatWalla". Inte riktigt så mycket färg och sång/dans som det brukar vara i Bollywood-filmer och egentligen rätt fånig, men Zach uppskattade den. Benjamin undrade mest när den skulle vara slut. Det var första gången barnen var på bio och såg en riktig film.
Lunch på Leopolds och middag på "Dehli Dahrobar". Vi hann dit precis innan de tog rast i Tandoorin, så vi fick en jättegod "grillbricka". 
Andreas köpte mer jeans och nu har vi duschat och slutpackat, kontrollerat Taxibeställningen, bokat väckning och skall dörsöka sova några timmar.
Klockan två går Taxin och klockan 5.45 går flyget.
Sista rapporten från Indien är därmed slut!
 
//Hemvändarna

Gamla tantens sko!

Kategori: Allmänt

Nu börjar det bli riktigt, riktigt svettigt här. Och nu börjar vår tid här ta slut. Lite sorgligt, vi vet ju inte om vi kommer tillbaka någon gång.
Idag tog vi en Taxi till "Hanging Gardens", rätt taffligt figurklippta häckar och pensionärer. Mittemot ligger "Kamla Nehru's Park", med en jättestor damsko som barnen kan gå upp och leka i. Den heter "Old Ladys shoe", men barnen var benhårda på att det var mössens hus (ur en saga), och lekte möss, medan pappa fick vara elaka katten.
I parken fanns också ett "lekplatskomplex" bestående av tre eller fyra lekplatser som satt ihop. Där klättrade barnen omkring ett par timmar, medan föräldrarna satt i skuggan och svettades. Där var också en Indisk pappa, den förste vuxne vi sett som verkligen varit med och lekt, med sina fyra barn, varav den störste hade "Downs Syndrom". Det som var anmärkningsvärt var att alla andra föräldrar flyttade på sina barn så fort denna familj gick till en gunga eller rutschkana. Vet inte om de trodde att barnen skulle bli smittade eller vad det var, men vi tog den risken ;-).
Vi hade tänkt att titta på några tempel i närheten, men kom på att vi faktiskt är rätt trötta på tempel, så vi lekte lite till istället.
 
Sedan åkte vi tillbaka till Colaba för att boka biobiljetter. Filmen vi ville se hade dock slutat gå på eftermiddagarna så vi bokade för i morgon istället.  Eftersom det var barnens dag gick vi på McD. De som jobbade där hade inte den simultankapacitet de trodde sig ha, och lyckades röra ihop våran beställning ordentligt. Så småningom var förvirringen total och flera medarbetare stod och la på och tog bort grejer från våran bricka lite på måfå, hela tiden studerandes den ilskna turist-tanten (Sandra), för att se när hon blev nöjd. Till slut fick vi mat i alla fall.
 
Lite shopping, bla en resväska och sedan var det hem och slappa. En sjöblöt Andreas duschade så kallt det gick (inte ens kallvattnet är kallt i den här stan längre), och Sandra köpte upp "Kurr-Kurre"-lagret i Colaba för att fylla resväskan och lite smycken. 
 
Vi kom på att "fin-jeansen" Andreas köpte för nio år sedan börjat bli lite "ofina", så vi gick för att shoppa nya. Efter mycket provande i Levis-butiken kom Andreas ut med ett par ok jeans, och Sandra ett par som satt riktigt bra. Friterad fisk på Gokul blev middag. 
 
Sen var det duschdags för Andreas igen.
 
Sandra skickade sedan sin lydige make att köpa lite Juice och Yoghurt. 
Nästan alla affärer här är jättesköna att komma in i eftersom de erbjuder en härlig Ac-svalka. Matvaruaffären är dock ett undantag, där är det alltid varmt, men det brukar inte vara så mycket folk, så man kommer ut rätt snabbt.
Andreas blev dock varse att Lördag kväll är tiden då alla Indier storhandlar.......
Svetten rann från honom ner på golvet, ner i varukorgen och på hyllorna han vidrörde, medan folk mecklade med vagnar och strulade med mynt.
Sen var det duschdags igen.
 
Här inne på rummet är det svalt och gott, men jag måste ut i den varma lobbyn för att kunna publicera detta inlägg, så det blir väl en dusch till sen..... // Domingos med Persson

Crawford market och Thaimassage

Kategori: Allmänt

Vi började dagen med att betala för hotellet och be hotellet fixa en taxi till flyget den 8 kl 2 på natten.
Sedan bestämde vi oss för att ta oss till Crawfordmarket för atr försöka hitta en baddräkt till mig och För att testa Falooda. Vi vimsade runt en stund på marknaden, och ja, vi hittade baddräkter,men de var av ty klänningsmodell. Tänk den modell som mormor hade när hon var ung.... Det ville jag faktisktinte ha...
Sedan frågade vi oss fram till stället som skulle ha riktigt bra Falooda. Vi bestälde mat och en jordgubbs och en choklad Falloda. Det skulle ingå en Falooda och en leksak till ungarnas mat.
In kommer 4 Falooda. De två vi beställt och 2 rosen falooda, som är standardsmaken.
Falooda är en dryck som består av;
smak syrup, som standard rosensmak
sagogryn
nudlar
glass
mjölk, eventuellt gjord av mandel
 
Det är supersött och faktiskt riktigt gott.
Stärkta av maten och faloodan fortsatte vi vandra runt. Vi fick privat vägvisning av wn liten man som frågade vad vi ville se och så ledde han oss dit. När vi vandrat rumt ett par timmar med gubben som hjälp att hitta saker, åkte vi tillbaka till hotellet.
När vi vilat en stund gick Andreas ut en stund och köppte med sig chicken tikka och seesh rumllar tillbaka till oss.
När vi ätit tyckte Andreas att jag skulle gå och få en for, huvud, rygg och axel thaimassage. Så jag gick för atr bli massserad. Jag blev maserad på hel kroppen dörutom magen och brösten.  Det gjorde så ont och de böjde ocg strechade min kropp mer än jag egentligen kan röra mig, men det var skönt.
Nu ska vi sova, så vi orkar upp till morgondagens äventyr.
 

Elephanta Island

Kategori: Allmänt

I går natt satt jag och knåpade ihop ett grymt blogginlägg, som sedan bara försvann. Tappade liksom sugen se. Vi får väl se hur det går idag.
Efter frukost åkte vi färja ut till "Elephanta Island". Vi hade deluxebiljett, men tvivlar på att det var någon skillnad. Eftersom det var knökfullt inne i båten var vi tvugna att betala extra för att få sitta uppe på på däck och helt oskyddade stekas av solen i en timma. Väl framme åkte vi minitåg utifrån piren till de första trapporna. Sen var det bara att gå ( eller betala för att bli buren i "Doli" av fyra indier, men det hade känts konstigt) uppför alla trappor, kantade av olika försäljare. Vi stannade och tog varsin smaskig, nygrillad majskolv på vägen. 
 
På väg upp blev vi stannade av några som ville visa oss någonting i dagens tidning. Och visst, där var vi all fyra i fyrfärg sittandes på stranden!
 
Stora grottor med stora uthuggna Shivastatyer och massor av fotograferande indier (många tog nog fler bilder på barnen än på stayerna). Därefter vilade Sandra fötterna medan vi övriga gick upp till "Cannon Hill". Efter en lång svettig promenad uppför kom vi fram till kanonerna som Portugiserna lämnat efter sig på två toppar. Förutom att de står på en grym utsiktsplats, så är dessa gigantiska kanoner speciella för sin tid för att de kan vridas 360 grader. 
På sista rastplatsen innan toppen hade vi köpt en mangodricka, vilken Andreas var korkad nog att ställa ner på marken vid sia fötter när han skulle fota barnen vid kanonen. Snabbt som attan kom en apa fram, snodde åt sig flaskan och satte sig ett par meter bort för att skruva av locket. Sedan drack han och njöt!
 
Sandra hade under tiden köpt en schal och satt och språkade med en försäljare, tillika öbo, när Andreas och pojkarna återvände. På väg ner till båten handlade vi även ett par påsar med fina, platta stenar som vi tänkt pynta huset hemma med.
 
Innan vi tog båten passade vi på att ta en majskolv till under en skuggande pressening, och fick se två tjurar som inte var så bra kompisar och nästan rev ner några stånd i stridens hetta. Sedan gick vi till båten.
 
Det tog en stund innan vi lyckades trycka ner våra bakdelar på lämpliga sittplatser. Då kom Sandra på att det hom hade handlat låg kvar i den svalkande skuggan under stolen där vi ätit majskolv......
Trötta, hungriga och lite irriterade över att vi glömt saker, var vi i alla fall glada över att vi snart skulle vara tillbaka vid India Gate, nära hotellet, där resan påbörjats.
Andreas var lite konfunderad över att inte känna igen något av landmärkena på väg in i hamn, men hans lokalsinne är å andra sidan av den kalibern att han knappt hittar tillbaka från brevlådan utan hjälp.
Nu visade det sig tyvärr inte vara Herr Perssons uppfattning om omvärlden som var tokig, utan omvärlden själv.
 
Pga att det var "Navy Day" eller nåt sånt, fick inte båtarna gå in på det vanliga stället. Detta lyckades flera förklara för oss, däremot kunde ingen förklara var vi var. Efter att ha stirrat på Hindiskyltarna på ett gäng obemannade bussar utan att bli smartare, lyckades vi få läget hyfsat förklarat för oss av en man som till och med försökte söka med sin mobil efter lämpligaste buss. 
Vi gick på denna buss, lyckades med kartans hjälp förstå ungefär var vi var och vilken station mannen hade tyckt vi skulle åka till. Denna station låg förvisso inte märkbart längre från vår destination än där vi nu befann oss, men heller inte närmare. 
Alltså: Ut med hela familjen ur bussen och försöka hitta en Taxi. Det fanns inte många (dvs bara en) att välja på, så det var bara att gå med på hans pris och se glad ut. Vi kom i alla fall rätt.
Sen åt vi fisk på "Gopals". Gott.

Vid Strand i fjärran land.

Kategori: Allmänt

Halloj!
I dag gick vi till affären som vi var utanför häromdagen när det var stängt. Idag hade de öppet. Så vihandlade lite och affärsinnehavaren försökte lära barnen en Bollywoodsång. När vi shoppat färdigt så slappade vi på hotellet en  innan  vi tog en taxi till Chowpatty beach. Det är en stor sandstrans mitt i stan. Tyvär kan man inte bada där då vattnet är giftigt. På stranden så lekte barnen i stranden och blev fotograferade. När vi surtit en stund så vill jag (Sandra) titta på ett hus en bit bort, så jag traskade öven en väldigt varm sand barfota ganska länge. Ingen bra ide, då jag fick brännblåsor under fötterna av sanden.. När jag kom tillbaka så letade vi reda på ett ställe som enligt Lonely planet akulle ha den bästa kulfin ( indisk glass) i hela Indien. Vi hittade och köpte varsin glass. Mums!
SedN rog vi oss tillbaka till Colaba. Där käkade vi middag på en ganska lyxig restaurang som heter Indigo delikatessen. Andreas rog biff med rödvinsås, jag tog ravbenspjäll, Benji tog pizza och Zach potatismos. Riktigt gott! och den dyraste middagen vi ätit här i Indien, 3736 rs ( ca 500 skr).

Dirahvi slumtur och lekplats

Kategori: Allmänt

Idag på morgonen var det dags för våran inbokade slumvandring i Diravhi. 
Vi träffades på en tågstation här i Mumbai, sedan åkte vi tåg till den stationen som låg närmast Diravhi. Väl framme delades vi in i grupper om 6 personer och vandringen började. Vår guide hette Akash och han och hans släkt har bott i Diravhi sedan 1800-talet, så de hade ganska många och stora hus där. 
Vi började med att gå runt bland fabrikerna. I fabrikerna sysslar de mest med återvinning av hårdplast, aluminium och papp. De som äger fabrikerna bor i någon av de flottare delarna av Mumbai och arbetarna bor inne i fabriken. Det är ju bekvämt och bra för de som äger fabriken. De flesta som jobbar i fabrikerna är bönder från andra delstater i Indien som åker dit bara för att jobba. Vår guide som enligt min meninga kanske hade en lite väl rosaskimrande bild av Diravhi sa att arbetarna bor gratis och att om de blir sjuka så betala fabriken sjukvård och mediciner.... Dock så följdes inga ideer om varken säkerhet eller bullerskydd i fabrikerna. 
Som sagt en av de stora verksamheterna i Diravhi är att återvinna plast. Så de har uppfunnit en plastkrossamaskin som de nu även exporterar till Kina.
jag kan tala om att det var mycket plast vi såg. Både i sin ursprungliga form och som små krossade plastbitar. De krossade plastbitarna tvättades och lades sedan att torka på taken. När plasten torkat amälte man ner den och gjorde plastpellets som man sålde till fabriker. 
vi såg även hur de smälte aluminum för att återvinna det.
Efter fabriksdelen var det dags för boendedelen. Husen ägs av en privatpersoner som sedan hyr ut husen, eller rummen kanske man ska säga, för 3000rs/ månad. Rummen har el ( som någon stulit och sedan säljer) och vatten.
Det finns allmänna toaletter som man får använda.
Vi såg även kvinnor tillverka papadums och krukmakare. Sedan fick vi även se reality's skola.
turen var intressant och vi fick en possitivare bild av Diravhi, men den var kanske lite väl possitiv. Även vid en direkt fråga på vilket som var det största problemet så sa guiden att det inte fanns några....... Hmmmm det finns problem i alla samhällen!
 
Efter turen åkte vi tillbaka till churchgate och bestämde oss för att äta på ett ställe som hette Mocha bar. God och dyr mat för hippa Indier : ) Maten va som sagt god och Andreas fick en whisky.
När vi ätit så bestämde vi oss för att gå ner till ett ställe somhette municipal childrens garden. Vi hoppades på att det skulle vara en lekplats. På väg ner gick vi förbi storslagna byggnader och en trevlig bokadfär där vi köppte lite böcker.
Framme vid Municipal childrens garden så var det till barnens stora glädje en lekplats!
Så där stannade vi ganska länge. På lekplatsen fanns gungor, rutchkanor, klätterställningar och springkaruseller. Zach spelade fotboll med en liten kille en stund och Benjamin lekte med springkarusellen med några barn.
När vi lekt ett tag gick vi mot hotellet. På vägen gick vi först in i mataffären för att förstärka vårat frukostskafferi.
tidigare på dagen hade vi varit inne i en annan mataffär och frågat efter ätbart silver. De hade det inte, men de sa att jag skulle fråga de som gjorde bakverk med silver på. Sagt och gjort. Jag frågade en Paankille ( med Kiss t-shirt) vart han köpte sitt silver han hade på en del av paanen. Han fråga om vi ville smaka, så det gjorte vi. Sedan så sålde han mig 100g silver för 1500 Rs. Jippie, nu är det bara en sak kvar att hitta, så är jag nöjd, och det är frö för att så Tulsi, eller Holy Basil.
Middag intogs på Bademyia-restaurangen.  Tyvärr blev det lite sent, så Andreas hann bli låg och knepig innan maten, men det löste några medhavda kakor.
Nu är det sovdags.

Andra planer ryms i livet.

Kategori: Allmänt

Hallå så!
Vi har försökt ringa er där hemma för att berätta att vi inte kommer hem som planerat. Vi har inte velat säga något tidigare, men vi har sedan första Dehli-besöket varit i kontakt med Iskon (Hare Krishna-rörelsen), och under vistelsen i Rishikesh fördjupades vårt engegemang. Vi har fått erbjudande om att bo på ett av deras Ashram en bit utanför New Dehli för att få tid att lära oss mer. De har t.om en egen skola barnen kan gå i. Till att börja med stannar vi till Juni, men om vi lyckas förlänga våra visum (borde inte vara något problem), så vill vi stanna året ut. Vi berättar mer om detta senare, nu om dagens äventyr.
 
Efter den insmugglade frukosten på hotellet gick vi till "Reality Tours" minimala kontor inne i en smal gränd, uppför en trappa, genom ett annat kontor där vi fick vända hundraåttio grader och tränga oss sidledes förbi en man i sin kontorsstol, samtidigt som vi hukade oss för att inte takfläkten skulle slå oss i huvudet (axelhöjd på Andreas - på riktigt), uppför en ännu smalare och orimligt brant trappa ( en och en halv grads lutning från att kallas stege ).
Där bokade vi en "slumtur" för i morgon förmiddag. Detaljer om denna kanske dyker upp i morgon kväll.
 
Vi har haft resecheckar kvar sedan våran resa för nio år sedan och nu tyckte vi tiden var mogen för att lösa in dem. Det visade sig dock att de flesta banker var stängda i dag. När vi frågade vakterna utanför om varför, sa de att det var "bank holiday". Jovisst, men varför? Är det för att det är annandag påsk? Vakterna tittade på varandra och skakade förvirrat på huvudena och sa sedan -"Holiday".
 
"Thomas Cook" hade dock öppet och växlade gärna in våra checkar. När vi gick därifrån med sjuttitusen rupees, kändes det lite obekvämt ( pengahalsbanden skar in i våra nacken och tyngde ned våra huvuden ), så vi gick hem och dumpade en del av stålarna. Men vi var inte mer nervösa än att vi sprang in och köpte donuts på vägen.
 
Lunch åt vi på McDonalds, och barnen, som absolut inte gillar deras mat hemma, var överlyckliga. Mätta och glada tog vi en Taxi till Victoria Terminus. Sandra ville hellre tatt en buss för att slippa jiddra med chauförerna, men Andreas fick tre försök på sig att hitta en Taxi. Första skulle ha 200 rs, den andre 70 rs, men den tredje gick med på att köra på taxameter. 32 rs gick det på då. Men han fick femtio ändå och han sken upp som en sol!
 
"Chhatrapti Shivaj Terminus", eller Victoria Terminus som den hette förut, är en tågstation som slår ut de flesta slott i storlek och arkitektonisk skönhet. Efter att ha beundrat den en stund (och köpt tåg-karta och -tabell) letade vi oss till "Flora Fountain" (den va la fin o så, men en fontän e bara en fontän), och sedan via Börshuset och villovägar till några affärer Sandra ville titta i.
Taxi tillbaka och efter lite vila varsin kycklingrulle på ett gatustånd, "Bademiya". Mumsigt!
I morgon skall vi upp lite tidigare, så nu säger vi godnatt och 
Hare Krishna
Hare Rama
Har'e bra!
 
 
 
P.s.  Angående första stycket så är vår kollektiva åsikt att "Hare Krishna"-rörelsen är ett stort Aprilskämt, så det passade rätt bra idag ;-). Det får bli som en hyllning till Farsan, som aldrig var nöjd om han inte lyckats lura nån (eller alla) på första April!
 
Vi syns snart!
 
Andreas med familj

Zacharias Stora Nyhet!

Kategori: Allmänt

 
 
Zacharias har fått en lös tand och tappat den!
 
Så här glad blir man då!
 
Zach satt som oftast och pillade på sin tand och undrade när den skulle komma ut. Andreas sa att den kan vara lös jättelänge innan den släpper. Benjamin sa att den nog lossnar på flyget, varpå Andreas sa att det nog dröjer tills han kommit tillbaka till skolan.
Då sa Zach: "Nu fick jag ut den!".
 
"Kan den här resan bli bättre?", frågar en glad Z som sitter jämte mig och dikterar vad jag skall skriva. Nu har alla i receptionen fått se den stolte sexåringens glugg och efter lunch skall vi handla en liten tandburk.

Ännu en dag i Mumbai

Kategori: Allmänt

Idag har vi egentligen inte gjort någonting...
Eller, inget av allmänt intresse i allafall, men jag tänkte skriva lite iallafall, så att ni vet att vi fortfarande lever.
Vi började med frukost på ett ställe som hette picadilly. Sedan traskade vi ner till det som kallas Colaba market, men då jag verkar ha kommit tillbaka till mitt vanliga jag, mao inte så sugen på shoping, så gick vi ganska snart igen.
efter lite mer promenerande i området för att bekanta oss, så blev det lunch på Teobrama. Goda mackor! ( Jag övar mig att jämföra priserna här mot hemma istället för mot resten av Indien, det blir bättre så)
efter lunchen hittade vi till en mataffär och köppte frukostmat att äta på hotellet imorgon. barnen var nästan lika exalterade som mig över att vara inne i en affär som, för att citera Benjamin " Nästan är som ICA"
Tyvärr hade de inte ätbart silver, så den jakten får fortsätta.
När vi handlat vår mat och lämnat den på hotellet, så gick vi ut igen. Denna gången längst hamnen. Vi traskade runt och Andreas fick en rakning. Vi hittade även en souvenir butik som vi gick in i. Efter 20 min sa de att de hade stängt idag...... Återigeen skall jag citera Benjamin " Vad konstigt att det var stängt när det var öppet! Varför var det det?" Tja du, säg det....
sedan blev det middag på Churchill och Donuts till Andreas och pojkarna till efterrätt.
Imorgon ska vi försöka boka en slum tur och kanske ta oss till Elephannta island, men vi får se vad som händer.
Zach är ok i magen igen, så nu vågar vi planera igen : )
 
 

Matjakt och museum i Mumbai

Kategori: Allmänt

Jaaa, då är man i Mumbai. De ord som kommer för mig när jag går ut på gatan här är en strof från Rikard Wolf Paris  "de e mycke å se och de e väldigt sort" 
Idag gick vi ut på frukost jakt. Ja, det finns en massa restauranger här, men de är väldigt mycket dyrare än vad vi blivit vana vid... i resten av Indien kostar 2 kokta ägg c:a 30-40 rs. Här kostar det 50 rs. Likadant är det med allt annat. Ja, det är fortfarande billigare än hemma, men i alla fall....
vi åt frukost på Mondegars i alla fall. De hade korv! En god korv. ( eller så är all korv god när man inte ätit det på 3 månader...)
Då Zach har "havbajs" igen, så skulle vi inte gå så långt idag, men vi kom till Chhitrala Shivaji museum iallafall ( eller Prins wales museum som det hette innan de bytte namn till indiska namn på sina saker här.)
En fin byggnad och intresant utställning. Bland annat fick vi tillslut avgjort en diskussion mellan mig och Andreas om huruvida de pilar till pilbågar, som ser ut som halvmånar, platta, pilar med hål och andra specilla varianter, vi sett på diverse museum är riktiga pilar eller bara till dekoration.  Jag hade rätt!! De är för att skada på olika sätt och inte bara för dekoration. Jag fick även reda på att de där små små flaskor som man kan köpa och ha som dekoration från början var "snuff" flaskor. (snuff är den lukttobak med krydor som gav ett snabbt men milt rus, som fanns här tidigare). Jag fick även reda på att de små keramiksvanarna som typ min mormor hade som är som en skål mellan vingarna är rökelsekar från början.
I museet fanns även en naturhistorisk del med några uppstoppade djur och en del fakta. Bland annat fick vi reda på att det har funnits vita tigrar här i Indien, som inte är albino, utan en annan variant, men att de nu är utrotade då maharajorna trodde att det skulle stärka deras själ om de dödade dem. Dock såmtogs det en tillfånga 1959 någon gång som man avlat på, så det finns några i fångenskap.
Efter att vi tittat på utställningen åt vi lunch i museecafeet.
Då Zachisen mådde lite bättre nu, så nestämde vi oss för att gå ner till Gateway of India. På väg dit gick vi förbi det gamla sjömanshuset, som nu är Maharastrapolisens högkvarter. Fins och med roliga detaljer, som att fönsterbågarna ser ut som livbojar! 
För att komma nära gateway of India måste man gå igenom säkerhetskontroller. Andreas gick med Benjamin och skulle öppna sin väska för kontroll, men säkerhetspersonalen var bara intresserad av Benjamin!
efter gateway of India var det daga för oss att gå tillbaka till hotellet, då Zach måde dåligt igen.
jag gick ut en vända på gatan här.
Det är en stor gata i ett område som jag nog skulle kalla "lagom" fint. Men, när man går längst gatan på ena sidan, så är det en massa affärer och på andra sidan av trotoaren är det mängder med stånd som sälger en massa krimskrams.
på andra sidan gatan ligger massa märkesaffärer. Bland annat Lacoste, Polo, Levis, Adidas, Colours of benneton och några till. Det konstiga är att som tidigare sagts, att jag inte tror att detta äe någon speciellt fint område egentligen... Om man bara går ner någon tvärgata till den stora gatan, så kan man se folk som bor på trotoaren. Och de bor verkligen där. De har ssina köksgrejer där och sina filtar där. ....
När jag kom tillbaka var det dags för middag, så vi gick ut för att leta efter ett ställe som skulle heta new martins.. Vi hittade inte dit... Vi hittade ett ställe som hette Dehli darabar.. Dyrt, men gott....
Imorgon ska vi försöka se om reality tours är öppet så vi kan boka en slum tur.

Frukost på Leopolds

Kategori: Allmänt

Tredje inlägget idag. Ni kanske hinner tröttna på oss redan innan vi kommer hem ;-).
 
Mumbai är den största stad någon av oss varit i, tror jag. Nästan sjutton miljoner folk på fyrahundrafyrtiofyra kvadratKilometer. Från att bussen nådde staden tills vi var framme vid ändhållplatsen tog det nästan en timme. Och då hade vi trettio minuters Taxi-färd ner till Colaba på den Södra spetsen av Mumbai.
 
Vi hade en trevlig Taxiresa med lite guidning, sen var vi framme vid "Hotell Broadway" och fick checka in nästan med en gång trots att klockan bara var nio. 
Medvetna om att boendet är mycket dyrare här än i resten av Indien, var vi väldigt nyfikna (läs oroliga ) på vad vi skulle få för nåt för våra tre tusen fem hundra (ca 450 svenska). Rummet visade sig vara bra, kanske värt knappt hälften av det i t.ex Rajastahn, men vi hade hört i historier om att priserna var tiodubbla här, så det känns ok, även om det svider lite i plånboken.   Men vi har ju lite respengar kvar att göra slut på, så vi inte får för oss att åka iväg igen snart ;-).
 
Tv, kyl och rent o snyggt! Till och med lakan och handdukar verkar vara relativt nytvättade!
- Lyx!
 
Till barnens stora glädje var det "Phineas & Furb" på Tv. Till föräldrarnas glädje fanns det DisneyChannel, och inte bara de högljudda Indiska barnkanalerna (tänk riktigt dålig Japan-animation med ett konstant hojtande på Hindi). 
Frukost intogs på "Leopolds".
 
Efter att ha läst "Shantaram" förväntade vi oss ett mörkt och ruggigt hak med Heroinsmugglare och andra gangsters hukandes i små bås omgivna av prostituerade och landsflyktingar ( känns som ett riktigt familjeställe va? ). Det var även känt för sina otrevliga, nonchalanta kypare och dåliga kaffe.
 
Levde "Leopold's" anno 2013 upp till myten, då?
 
Det är väl svårt att påstå; Ljust och fräscht med öppen planlösning och trevlig personal. Kaffet var oxå helt ok.
 
Vi gick runt lite i området, väldigt annorlunda mot det Indien vi sett med mycket Engelsk arkitektur och breda rena gator, men barnen var slitna efter resan, så vi gick rätt snart hem och vilade. 
Den minst närande och minst mättande lunchen vi haft i Indien blev nog oxå den dyraste - macka och kaffe på Starbucks.
Middag på ett muslimskt ställe rätt nära hotellet, ingen av oss hade nog orkat gå bort till restauranten vi först tänkt på. Andreas åt "Chicken Tikka Masala", den var grym. Över huvud taget är det fler uttalade muslimer ( storskägg, vit nattskjorta och kalott ) här än på andra platser vi besökt. Vårt hotell drivs av några av dem. Trevliga.
 
På restauranten ville Benjamin ha Chapati (bröd) med smör på, men det sa kyparen var "no possible". Mannen med det största och vitaste skägget, största kroppshyddan och butter uppsyn som satt på en stol vid ingången till köket och bestämde hade tittat på vår lilla familj under måltiden och tydligen godkänt oss, för han sa något till kyparen och plötsligt var smör möjligt att få.
Nu skall jag försöka få klarhet i om frukost ingår eller inte och sen gå in till min sovande flock.
Godnatt!

The Högtid is over, Long Live the Högtid!

Kategori: Allmänt

......och Holin varar än till Påska!
Två Holidagar, en klämdag och sen "Good Friday" (populärt kallad Långfredag i Sverige). Åtminstonne den Hinduiska delen av befolkningen bryr väl sig inte så mycket om Påsken, men högtid är högtid och högtid är fest. Dessutom slutar skolorna nu för att ha två månaders Sommar-lov.
 
Igår morse checkade vi ut från "Nukkad Guest House" och lät väskorna stå uppe på takrestauranten medan vi gjorde en sista tur i Udaipur. Raju som driver hotellet med sin familj visade oss stolt de finaste rummen och berättade om framtida planer. Alltid lika kul med folk som verkligen gillar det de håller på med.
 
15.30 skulle vi vara vid bussen, så Sandra såg till att vi var där strax innan 15.00. Eftersom bussen skulle gå 16.00, så ger enkel Indisk huvudräkning att vi fick stå och vänta drygt två timmar. Vi pratade lite med en arg Rumän och hans kvinna. Förutom att de råkade bränna ett hål i Andreas ryggsäck och starta en tidningsbrand under Benjamin med samma cigarett, var de väldigt trötta på att alla försökte blåsa dem, även om det bara handlade om småpengar. Har man börjat störa sig så mycket på det blir det en negativ spiral, och de verkade inte kunna njuta av sin resa.
 
Vi träffade en tyska och hennes två likaledes germanska killkompisar som hade bott på samma Guest House som vi. Inte nog med det, de skulle oxå åka till Mumbai. Med buss. Med samma buss. Med biljett köpt på samma ställe som vi. Med en dubbelplats och en enkelplats, precis som vi. Med platsnummren "11,12 & S", precis som vi........
 
Vi började ana att det kunde vli problem och samtidigt var den arge Rumänen inne på bussbolagets kontor och gormade. Vi fattade inte riktigt vad som var fel, förutom att "det alltid är strul med bussarna i det här fördömda landet" och att "alla Indier bara försöker jävlas hela tiden". De blev hänvisade till en annan plats och vi såg dem inte mer, men vi hoppas att de kom till Mumbai och att han börjar meditera eller nåt.
 
Busskontoret hävdade att det gick två bussar, därför hade vi samma platsbiljetter, och tog sedan med sig några resenärer till den första bussen. Dock ingen av oss med samma biljetter...
 
Kvart i fyra var vi lite stressade över att vår buss inte dykt upp. Kvart över fyra hade denna stress inte avtagit. Kvart i fem var vi riktigt oroliga, men så, strax innan barnen lyckats riva alla godisstånden och tagit kål på varandra, blev vi visade till en buss ( som inte hade något av de utlovade orden "Kamlesh Travels" eller "Volvo" skrivit på sig - men den var grön och fin!).
Vi hade fått nya platser skrivna på våra biljetter och det var ju bra. Att inte alla dessa platser fanns på bussen var inte lika bra...... Det löste sig så småningom.
 
Efter första mat- ock kisse-pausen gjorde vi oss iordning för sovning. Sandra hade dessförinnan (motvilligt) skaffat sig en Indisk beundrare, som satt och glodde konstant på henne. När hon svarade på Benjamins slängpussar passade denne man på att oxå skicka slängpussar till henne. Lite otrevligt, men han flyttade sig sen. 
 
När vi vaknade hade vi lämnat det karga Rajastahn och möttes av dimhöljda kullar och palmer. Häftigt!
 
Skriver mer senare.
 
//Familjen
 

Holi! Sista delen

Kategori: Allmänt

TjenaHallåsåHej!
det blev så att vi åt middag på samma ställe där vi käkat lunch, då de flesta restauranter och cafe'er hade städ-stängt efter Holifirandet. "Stenrestaurangen" (barnens namn på SunsetView, då det finns en hel terass-våning med grus att leka i (det är nog tänkt som dekoration, men personalen hade inget emot att barnen lekte i det, eller red på stenelefanterna vid trappan)) serverar dessutom en mycet god TandoorI Chicken. 
Redan vid lunchen märktes det att ägaren (som ser ut som en Indisk Peter/Marcus Birro) var mer inne på att fira högtid än att ta ansvar för restauranten. Det var faktiskt kocken som bestämde att vi skulle få lunch över huvud taget där, då han egentligen hade rast och de bara serverade drycker under dagen. Rätt kul när de andra sa att vi inte kunde få någon mat och denne kock avbröt dem och sa att han såklart skulle fixa mat -"Det är ju barn, klart de skall få mat, fattar ni väl". För varje rätt vi sen valde sa servitören -"No possible", följt av kockens -"Yes, Possible".
 
Nåväl. 
Under tiden vi åt middagen kom så ägaren åter och skulle naturligtvis ställa fram stearinljus åt oss, varpå han tappade både ljus och tändare och nästan krossade glaskupan. Efter maten skulle han skojbråka med Zacharias och de ramlade i en hög och slog sig lite båda två. Då skämdes han, bad om ursäkt tolv gånger och lugnade ner sig.
 
Han avslutade dock vårat besök med att återigen be om ursäkt och därefter skalla Benjamin när han skulle buga sig. Ingen fara med Benjamin, men "Birro" fick börja om med sin urskuldsramsa.

Happy Holi!!!!

Kategori: Allmänt

Idag har vi firat Holi.
Efter frukosten fick vi ut på gatan beväpnade med färg, vattenpistoler och vattenballonger. Alla är glada och man kramas och smetar färg på varandra och spritar vatren  varandra! Alla som är ute är med, vuxna som barn.
Det är jätte roligt, men man ska veta att alla sociala regler är borta och när man kramas får man vara beredd på att ta undan gänder som försöker ta en på de mer privata delarna och men blir upplyft ibland. 
Vid brunnarna som finns utspridda här står mängder med barn som kastar hinkar med vatten på varandra och alla som går förbi. 
När vi varit ute en stund blev vi inbjudna på sötsaker av en familj. Trevligt, men lite stelt. 
Sedan var det ut i färg och vattenkriget igen. Alla får färg på sig, inklusive kor och gudabilder och gudastatyer.
När vi varit ute i ungefär 1-2 timmar gick vi hem då Zach var helt genomblöt och frös. 
 
 
 
 Så här färgrika och fina var Andreas och Benjamin. (Jag lyckas i te vända bilden)
när vi kommit hem duchade vi och bytte kläder innan vi vågade oss ut igen för att gitta mat.
vi lyckades ta oss till en restaurang utan att bli färgade och fic lite mat.
sedan dess har vi slappat på hotellet. 
Idag är vår sista dag i Udaipur, imorgon skall vi ta en nattbuss till Mumbai.

Holi, part one

Kategori: Allmänt

Hej hopp, Häxans kropp! Idag är alltså första dagen i Holi, färghögtiden. Vi har roat oss lite med att dra paraleller mellan Holi och den svenska påsken. Här tände man ikväll eldar för att driva bort demonen (eller häxan) "Holika", och imorgon kastar man färg på varandra för att fira vinterns (perioden då det är så kallt som tjugo grader på dagen) slut. Förutom att vi inte kastar färg på varandra i Sverige, så påminner det rätt mycket om påsken och Valborg. En stund innan solnedgången gick vi bort till torget vid "Jagdish-templet". Där hade de en stor scen och en stor halmdocka som de senare skulle sätta elda på. Gissa vilka som var uppe och gjorde succé som dansare (förutom de sensuella transvestitena). En ledtråd: det var tre ur vår familj, och Andreas var nykter. Bilder kommer. Sen åt vi sen middag (Andreas och Benjamin var i läget då det inte var någon ide' att göra ett blodsockertest, eftersom det inte fanns något att mäta). Precis när Benjamins mat kom gick strömmen. Strax efter eldade de upp halmdockan utanför hotellet, så vi gick och tittade. När dockan brunnit en stund gick fäder sju varv runt elden med spädbarn i famnen. Någon sorts välsignelse och beskydd mot ondska (Andreas tror mer på Penicilin). Man lade oxå på något som vi trodde var sopkvastar på elden en stund innan man noggrant placerade dem på sin farstu. Vi gissade att det var något beskyddande hokus pokus. Efteråt frågade vi, och fick reda på att det var kikärtor som man passade på att rosta för att ha som snacks. Där fick vi för våra fördomnar om infödingsritualer! Tidigare på egtermiddagen hade vi spelat "Skitgubbe" a' la Californien med en Amerikan och två Schweizer-kvinnor. Amerikanen lärde oss oxå ett kortspel han kallade "Animal Farm", där man skulle göra ljudläten när två kort av samma valör låg på bordet. Det gick väl så där att hålla barnen lugna och sansade under det spelet..... Nu har vi fått mat och öl och Andreas tittar, medan Sandra tvingar de stackars småmänniskorna i säng, ut över sjön som speglar spridda skurar av fyrverkerier och försöker stänga ute tyskan ur högerörat och hindin ur det vänstra medan han skriver. Det går inget vidare, så nu skiter vi i det här. Godnatt! //Mr Kingfisher and Family. P.s Tessan, du vet att du hade alldeles rätt, men det visste jag oxå, så jag käkade upp chokladen själv! D.s.