domingo.blogg.se

Lördag 1/7:

 

Huset är stort och fint och har en massa speciallösningar som pappa arkitekt kommit på. Vissa är bra, andra inte, men det är annorlunda, Fatima fixar och grejar i köket hela tiden och har alltid ett leende på läpparna och en kram på lut. 

 

Efter en underbar (och lång) frukost begav vi oss till "Tv-tower", där vi åkte upp och beskådade utsikten över staden. Staden är ritad som ett flygplan med administration och regeringsbyggnader i "cockpit". Man åker bil överallt eftersom det är förbaskat långt mellan allt. Handicraft market kunde vi dock gå till från tv-tornet. Inez köpte sig en handgjord docka och Kerstin stod länge och funderade på en tavla innan vi gick till McDonalds för Lunch. Jag och Inez uppfann dubbeldoppade pommes. Vi doppade först pommesfriten I yoghurt och sedan I ketchup. Mycket roligt tyckte Inez. Ganska äckligt men rätt roligt,tyckte Andreas. 

 

 Sedan var det till att besöka ett "regeringspalats"  där statsmän och kungligheter tas emot, även denna ritad av Niemeyer. Pappan var med oss under dagens aktiviteter. 

 

Sedan åkte vi hem så Inez fick vila. Därefter badade jag, Gustav och Inez I grannarnas pool.. De tycker att vi är galna som badar mitt I vintern, men grannen hade låtit städa poolen för oss nordbor. Men det var rätt kallt! 

 

Klockan fem skulle vi åka till restaurang, för att det inte skulle bli för sent för Inez. Då vill man ju vara fin, så mamman åkte och färgade håret... 

 

Ett par timmar senare var vi på "Potencia do sul". Denna typ av restaurang kallas för "Churrascaria"  och är upplagd så här:

Man börjar med att hämta grönsaker, kallskuret och kolhydrater från en gigantisk buff'e. När man sedan satt sig ner börjar ett riktigt köttmayhem. Hela tiden kommer det nya hovmästare och pockar på ens uppmärksamhet och frågar om man vill ha av köttet de erbjuder och skär i så fall upp en skiva åt dig. 

 

Matro?  Nej! 

 

Hinna uppfatta vad som smakade vad? Nej! 

 

Kunna föra ett samtal? Svårt. 

 

Var det gott? Oh ja! 

 

Ett hejdlöst frosseri? Japp!

 

Man fick små kort att lägga upp för att visa om man orkade mer eller ej, men kyparna brydde sig inte nämnvärt om det.

Fredag 30/6

 

Väl hemma hos familjen Britto, i en stor villa bakom dubbla grindar, träffade jag mamma Fatima, bror Philipe, Kerstin och min egen mor. 

 

Efter kokosvatten och mat träffade jag även pappa Zoroastro och lite tjänstefolk. Därefter skulle Gustav, Frida, Inez och Kerstin åka och shoppa. Då jag inte var så sugen på att stanna hemma med alla portugisisktalare jag inte kände, åkte jag med. Dani körde oss och Gustav kom lite senare. Alla var väldigt oroliga för att vi skulle gå vilse i shoppingcentret, så vi fick både lapp och noggrann instruktion att fråga vakter och övrig personal om vägen till de shoppar vi ville besöka. Köpcentrat hette "Lojes Americano". 

 

Vi stod och pratade med en vakt vid ingången som bara tyckte att vi skulle vänta, tillsvi gav upp och tog rulltrappan ner. De andra gick och kissade medan jag lyckades orientera mig fram till butikerna. Sen kom Gustav och shoppade med oss. När vi var färdiga gick vi till supermarketen brevid, så att Kerstin kunde köpa vin och Frida vatten. 

 

När vi var färdiga ringde vi till Dani, som hunnit med en begravning och ett bvc-besök under tiden. Det tog naturligtvis sin lilla tid innan hon var där och när hon väl kom bestämde sig jag och Gustav för att stanna kvar. Det var nämligen så att jag hade lovat att hjälpa till att tömma Danis praktik på saker och lastbilschauffören skulle komma klockan sex, samma tid som vi skulle vara hemma, och då skulle inte jag hinna äta. 

 

Så jag och bror min slängde i oss varsin burgare och gick över bron till busshållplatsen där vi skulle möta Dani och lastbilen. 18 :10 ringde Dani och sa att de var 30 minuter sena, vilket vi tolkade som 45 minuter och visade sig vara en timme. Chauffören hade nämligen tagit på sig lite andra jobb under tiden. 

 

 Jag och "Gu" gick bort till en temporär servering vid vägen, köpte några iskalla öl ur en kylväska och satte oss på några plaststolar, snackade skit och hade det gött i lukterna av barbecue och avgaser. Det blev några öl till innan Dani kom och hämtade oss och det var dags att jobba. 

 

En kille som hette Andr'e kom och mötte upp och vi tre killar bar möbler medan Dani visade var skåpet skulle stå (eller, inte stå, eftersom vi flyttade ut det). 

Sista möbeln var svintung och hade dessutom en tv fastskruvad, så vi fick hjälp av chauffören att släpa den till hissen och ut till lastbilen. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur vi fick upp den på bilen, men det gick. Väl hemma fick vi hjälp av Pappa Zoroastros muskler och problemlösningsförmåga. 

 

När vi fått av möblerna och gick in hade Kerstin och Mamma Fatima fest med Abba på högsta volym och en massa vin. Vi satt med en stund och sedan var det gott att sova! 

Torsdag 29/6 - Fredag 30/6

 

För första gångern någonsin skall Andreas ut och flyga alldeles själv. Oj, oj, oj, hur skall det gå?.... Undrade nog ingen förutom Andreas själv. Mest var det benutrymmet jag funderade på, och om jag skulle kunna sova.

 

Vid incheckning på Landvetter fick Sandra agera mamma och följa med lille pojken fram. Sandra förklarade att hennes man skulle flyga själv för första gången och att han var mycket orolig, och dessutom långbenad. Vi lyckades så bra (jag med att framstå som hjälplös, och Sandra med att vara övertygande) att den snälla damen I desken ansträngde sig en massa för att fixa det så bra som möjligt för oss. Jag fick nödutgångsplats på första planet, och långbensplats på resan från Frankfurt till Rio. Väl på planet förstod jag att mina stolsgrannar hade betalt 200 € extra för dessa platser.

 

 Sista måltiden med la familia intogs på Burger King. Andreas o Benjamin gjorde rätta valet och tog en "Way out Burger" - vegetariska haloumiburgare. Skitgoda! 

Förutom att Zacharias tyckte det gick på tok för fort (han ville stanna på flygplatsen för ett pokemonevent) så gick säkerhetskontrollen utan problem. Även flygresan till Frankfurt gick strålande och trots en liten försening hade jag 50 minuter på mig att hitta till nästa plan. Planet fick dock vänta 40 minuter eftersom alla inte är lika bra som jag på att hitta rätt gate 😉. 

 

 När jag kommit på planet och satt mig fick jag strax sällskap av vad jag trodde var en butter gubbe vid fönstret och en sur tant på höger sida. I själva verket var de i typ min ålder och ett mycket trevligt ressällskap! Han var Londonit med fru i Sao Paolo och hon var från Rio. Några öl och lite whiskey mjukade upp oss (mig och "tanten") och vi hade trevligt och tjötade tills vi somnade och sov fram till frukost. Bland annat diskuterade vi att arrangera äktenskap mellan hennes dotter (Sofia) och Benjamin 😁. 

 

För första gången lyckades jag sova ett par timmar på flygplan, och det var bra. Vid landningen erbjöd jag brasilianskan ett tuggummi. Det var först efter ett par tuggor hon kom fram till att hon aldrig någonsin mer skulle prova ett saltlakrits-tuggumi... 

 

Jag grämde mig lite över att jag glömt ladda ner "Going to Brazil"  med Motöthead, den skulle ju varit ett bra soundtrack till landningen i Rio de Janeiro! 

 

Middagen på planet var ovanligt bra (jag valde vegetarisk pasta, enligt kvinnan bredvid var det rätt val då kycklingen inte var nåt vidare. Killen bredvid var vegan, så hans åsikt räknas inte😜.). Med dubbel efterrätt på det så var det ingen risk för blodsockerfall. Däremot var frukosten väldigt nära äcklig med torrt bröd till. 

 

Detta resulterade i skyhögt socker över natten och väldigt lågt under tiden jag gick genom tull och passkontroll - dejavu.

 

 Vi fick efter middagen jätteviktiga lappar att fylla i och lämna till myndighetspersoner vid ankomst i landet. Flygplanspersonalen meddelade att vi skulle få böter om vi inte hade lapparna korrekt ifyllda när vi gick genom passkontrollen. De stämplade förvisso formulären men inte tittade de på dem inte, och inte fan fanns det någon som tog emot lapparna. Engelsmannen hade förvisso sagt att "you can write your dogs name, it doesn’t matter", och jag känner ju till att det är så i Indien, men detta var ett annat land och jag var ensam (boohoo).

 

Samme engelsman höll på att inte komma in i landet för att han hade permanent visum där??!

 

Jag hade fyra timmar på mig till nästa flyg, men hakade på engelsmannen för att få guidning om vart jag skulle ta vägen. När vi kom till bagagebandet hade han 15 minuter tills hans gate stängde. När han fått sin väska (min kom före)  hade han tre minuter på sig...  Så vi sprang bort och ställde oss i incheckningen, köade där i fem minuter, och fick sedan reda på att det var fel kö för oss båda... När vi kom fram i rätt kassa tyckte de att han ändå hade en chans att hinna, så han kutade iväg och jag var ensam, men visste vart jag skulle och hade lång tid på mig. 

 

Jag gick runt en stund på foodcourten och lyckades peka och ljuda mig fram till en macka på Subway och en fantastisk Espresso duplo Det blev lite problematiskt med mina hundra-reais-sedlar, men de sprang och växlade medan jag njöt av kaffet. I vanliga fall har Forex i Kungälv även lägre valörer, men de hade redan Morsan, Kerstin och Frida tagit, så jag hade bara hundringar 😬.

 

Tyvärr har det gått ett dygn sen igår 😉, och jag var nog lite mosig i skallen, så jag minns inte så mycket mer än att jag kom med planet, fick en fönsterplats och inga grannar på sidan och att det nu var ljust (planet lyfte strax efter 09 :00). Jag njöt av utsikten och läste lite. När jag sträckte mig bakåt slog min hand i handen på han som satt bakom. Av någon anledning hade denna kille, som jag tyckte tittat på mig lite konstigt tidigare, lagt sina händer på mitt nackstöd. Två minuter senare smekte han min överarm och viskade "sorry". Ni som läst bloggen tidigare vet att jag har en tendens att attrahera en viss typ av aparta yngre män som vill vara "special friends".  Vet inte om så var fallet nu, men lite skum var han.

 

 

 På väg mot väskbandet sprang han ikapp mig och vi pratade en stund. Han studerade matematik i Rio och pratade om Niemeyer. När jag visade mig ovetande om vem denna Oscar Niemeyer var blev han nästan upprörd. Jag har nu förstått att det var han som ritade de flesta viktiga byggnaderna när Brasilia byggdes i slutet av femtiotalet och närmast är att betrakta som en ikon här. Han frågade mig omgående om vad jag hette och berättade vad han hette (vilket jag glömt).  Det slog mig då att jag inte hade en aning om vad de jag haft roligt och tjötat med de sista timmarna hette. 

 

Min väska var den tredje eller fjärde som kom på bandet och jag var vid utgången fem minuter efter planet skulle ha landat, så jag gick över gatan och väntade på Gustav, Frida, Inez och Dani. 

 

Mycket datorstrul senare lyckas jag nu publicera detta på Måndagen. Mer följer.

Så var min sista helgdag kommen här i Bangalore, så jag bestämde mig för att åka in till centrum igen & kanske se något av de jag missade sist. Så en Uber in till ett Shiva tempel som skulle vara i en grotta enligt tripadvisor..

Kom dit, det var fint & det var litet & det hade 4 stenpelare ute på gårdern, en med treudden, en med Shivas trumma & 2 stycken som hade en skiva på toppen, jag har faktiskt aldig sett när jag läst om Shiva eller varit i tempel dedikerade till honom. Inne i templet så fanns Shiva Lingam som den skall & sedan skulle man gå igenom en väldigt låg gång under huset. Om vi säger så här, indiska kvinnor som är typ 20-30 cm kortare än mig gick dubbelvikta, så kan ni sedan tänka er hur jag gick igenom gången.... I gången, stod det en massa statyer på gudomar ut the Hinduiska Guda skaran. Efter man kommer ut ut gången får man de sedvanliga dropparna gangesvatten som man skall dricka några droppar av & sedan stryka över håret, så det gjorder jag på reflex... Det var bara det att denna gången var det inte bra så att de låtit några tulsilöv dra i den, utan man hade dessutom sötat vattnet med honung eller något liknande.... inte helt ultimat att få i håret...Sedan började jag vandringen mot Tippu Sultans palats, som jag ju missade sist jag var inne och snurrade i centrum. Denna gången hittade jag åde palatset & så var ett gammalt tempel som står brevis öppet, så det blev ett besök hos båda.

Nu när det är söndag tas gudomarna ut på en vandirng runt templet ute på stan. Anlednignen till detta är att någonting som är viktigt innom hinduismen är det som kallas Darshan. Darshan är att guden ser dig 6 att du ser guden i en enkel översättning. I en lite djupare förklaring är inte bara att guden ser dig eller du ser guden, utan det är ven att guden ser dig för exakt den du är, med alla dina svagheter, styrkor & behov. samt att du ser guden, för den storhet guden har. Med andra ord är Darshan lite mer än att titta på en symbol, eller en idol av en guddom, Darshan är att verkligen SE & bli SEDD. Så, för att så många människor skall få möjlighet att få darshan, så tar man ut idolen på en vandring runt staden. Det hör till saken att här i söder är idolerna väldigt långt bort från besökarna, ofta långt inne i ett rum, inte sellan bakom ett galler...

 

Tippu Sultans Fort var rätt litet, men fint med många valv & jag menar mångder av valv, för att vara så litet so det trots allt var. Tippu avskydde britterna mer än de flesta & slogs konstant med dem. Bland annat lät han göra en speldosa som föreställer en tiger som har besegrat en brittisk soldat. Om man vred upp speldosan, så lät den som en tigesr rytande, samt soldaten som roppar help!

 

Efter Tippu sultan tänkte jag mig ta en ricksa till en spelande fontän. 100 rs skulle det kosta & så ville han att jag skulle in i en afär med, nej tack sa jag & gick, då kom nästa, 100 rs sa han med, ok sa jag, om du lovar att inte ta mig till en affär. Om du tar mig till en affär betalar jag inte. nejdå, han lovade, tills jag satt mig i rickshan, för då kom brochyren om en fantastisk siden sari affär fram. Jag blev väligt arg, gick ut ur rickshan & sa, i en inte så lugn ton, för att vara ärlig, i en väldigt arg & högljud ton. "Du borde skämmas! först tar du ett överpris, det är 3.5 km dit,  sedan tycker du dessutom att jag skall shoppa på vägen" & så gick jag. Jag gick även idag igenom byggarbetsplatsen. När jag kommit igenom den kollade jag google maps för att kolal vägen & kom då fram till att fomtänen inte öppnar förrens sent på kvällen, så jag hoppade den, istället gick jag igenom KR marker området igen. Försökte köpa en helt fantastiskt vacker blå & svart sjal tille tt bra pris, men se det gick inte, för jag hade bara en 2000 rs sedel, det är det ända man kan få ut av bankomaterna här & väldigt få har växel här, speciellt inte om de står & säljer saker på gatan.... Så, det blev ingen sjal... Men jag hittade hem istället & lyckades växla min sedel på urger king, som inte alls har en speciellt god burgare här...

Sedan åkte jag hem & gjorde de sista inköpen innan det är dags att åka hem på lördag.

 

 

 

Idag hade jag tänkt ta sovmorgon & sova så länge jag kunde, så jag somnade om efter att ha vaknat 6:30 & vaknade klockan 9 av att telefonen på rummet ringer... Jag svarar & det är hotellets restaurang som ringer för att be mig komma ner för att äta frukost, då de stänger 9:40.. Det var ju en trevlig service... Så jag gick ner för att äta frukost. Frukosten här är av buffe typ.

På denna buffé finns: kokt ägg, rostat bröd med smör & "all fruit jam" en röd sylt som jag tror att alla hotell & restaurange har störköps rabatt på, den finns på varenda hotell & restaurang som serverar frukost jag varit på i hela Indien. Sedan finns det, grillad tomat, ibland bönor i tomatsås, kokta grönsaker, stuvad potatis alternativt potatis mos, parantha eller bathura, idlii, som inte ens är i närheten av de hemmagjorda jag åt första dagen här, sambhar, cocos chutney, låter godare än vad det är, , & en löra som  riktigt vet vad det är, men den är stark & god. Jag brukar äta tomaterna, potatisen, de kokta grönsakerna, ägg & den där röran som jag inte vet vad det är.

 

Efter frukost beställde jag en Uber till Phoenix Mall, som alla pratat så mycket om här. Uber chaufören kom & släppte av mig, jag frågade om Phoenix mall var huset på andra sidan vägen, han svarade "Collect cash" & visade priser, Jo, jag skall betala, men jag vill veta att jag är på rätt ställe, så jag frågar igen, han kör 2 meter fram & säger "Collect cash" igen. Jag betalar & går ut. Jo Phoenix mall är huset på andra sidan gatan.

Ett enormt köpcentra med masa flashiga dyra affärer som innehåller precis samma sak som på alla ställen i hela världen... Mao skit tråkigt enligt mig, Men jag gick runt där en stund & hittade tillslut biografen, så jag gick in & tittade på bio istället. Raees på hindi, utan textning & jo, den var bra, & nej, jag förstod inte mer än enstaka ord av vad de sa... så jag är rättt långt från mitt mål att kunna titta på en ilm på Hindi utan att behöva engelsk textning, men filmen var bra. 3 timmar är filmer här , med en paus mitt i, där man kan få serverad mat till sig i biosalongen. Stolarna var väldigt bekväma & man kunde luta dem bakåt om man ville! Sådana stolar skulle vi ha hemma med.

 

Raees recension

Raees är en fattig pojke som växer upp i en stad i Gujarat. Han behöver glasögon, men hans mamma har inte råd att köpa några till honom, Så han stjäl glasögonen från en staty, men optikern tycker inte det är ok, men ger Raees glasögon. I staden finns även en sprit smugglare som blir varnad av barnen så snart polisen närmar sig. Raees får jobb hos sprit smugglaren & jobbar för honnom tills han växt upp. När han är äldre så har han tjänat för lite pengar, så han får en tid på sig att skaffa fram mer pengar. han bestämemr sig då för att byta sin motorcykel mot en fin bil & den fina bilen mot getter som han kör till Bombay för att sälja på köttmarknaden där. De vill dock inte köpa hans getter & Raees som är en rätt våldsam ung man bestämmer sig då för att slåss, vilket han gör, med typ alla slaktarna på stället. Han tas om hand av någon gangster i Bombay som även ägnar sig åt välgörenhet. Han får pengarna som skall betals till spritbaronen i staden i gujarat & en deal att langa sprit åt mannen i bombay. Filmen är äve en katt & råtta lek mellan Raees & en poliskonstapel, det finns naturligt vis kärlek också, Raees har en flicka som han senare gifter sig med & får en son.. 

Mycket slagsmåls scener, en del sång & dans nummer, men inte alls det här ibland lite knepiga där de plötsligt brister ut i sång & dans utan anledning sång & dans numrerna är rätt inegrerade i filmen & en del är rikigt bra!

Raees spelas av Sha Rukh Khan, en av de stora Bollywood stjärnorna. Rollen är en roll som jag tror att han skulle kunna göra i sömnen. Men filmen är deffinitivt sevärd & jag skulle vilja se den igen, med engelsk text, då det är rätt många vändningar med vem som är vän & vem som är fiende i filmen & jag förstod inte alla vändningar & varför bundsförvanter blötsligt inte var det längre...

 

2 filmer som jag tycker Sha Rukh är bäst i (jag, jag har sett mängder med bollywood filmer & rätt många med Sha Rukh Khan...) är "Devdas" & "My name is Khan"

 

Devdas är en en sorglig kärleks historia som utspelar sig i Indien runt 1950-talet skulle jag tro. Devdas är en ung man från en fin familj som har varit i Amerika för att få utbildnign. Hans granne är en flicka som heter Parvati & de har varit förälskade hela livet, typ. Men Devdas föräldrar går inte med på att de gifter sig, då flickans mamma är en danserska & det ä rinte bra nog åt Devdas. Då Dedas är aldeles för vek för att ta sin Parvati & helt enkelt rymma, gifts Parvati bort med en rik änkling & Devdas super ihjäl sig på ett hor hus, typ. Filmen är en filmatisering av en indisk novell från 19-17 talet. filmen är sorglig, men vacker. 

 

Den andra filmen som jag tycker Sha Rukh var fantastisk i är "My name is Khan", som utspelar sig i USA. Khan är en autistisk muslims man som blir kär i en hinduisk indisk kvinna med en son. De gifter sig & allt är bra, tills pappan i grannhuset, som de umgås med mycket,  blir dödad av en muslimsk terrorist.Grannens pojk börjar tala om för hela skolan att Khans fosterson är muslim & han blir utstött. Khans fru blir arg & Khan frågar vad han skall göra. Tala om för presidenten att du inte är terrorist! skriker hon & Khan tar det bokstavligt, så han tar sig till USA´s president för att tala om att han inte är terrorist. Han är med om mycket saker på vägen. en bra film, om hur jag kan tänka mig att muslimer hade det i USA precis efter 9/11 i USA. & jag tycker Sha Rukh, som är muslim & som även skrivit manus till filmen, spear den autistiske Khan väldigt bra. Vill någon låna "My name is Khan" eller "Devdas" är det bara att säga till, jag har dem båda, med engelsk text. & båda är rikitgt bra. "My name is Khan" är kanske lite bättre & innehåller nästan inga sång nummer alls.

 

Efter bion gick jag in i köpcentrat brevis Phoenix, lika tråkigt det. Jag förstår mig inte på köpcentran... dyrt & samma märken & samma kläder överallt... 

Jag tycker om shopping när jag åtminstonne, kanske felaktigt, tror att jag kläderna / tyget jag köper till kläderna inte finns i massupplaga.... Dessutom så ser jag inte skillnad på örhängena för 10 rs på gatan & de för 250 rs inne på någon fin butik i köpcentrat... 

Så, efter köpcentrat tog jag en taxi tillbaka till hotellet & gick upp till en stor affär här för att inhandla lite grejer att ta med mig hem, väskan vägde bara 21, 5 kilo än, så jag har fortfarande lite marginal! så, det blev lite kryddor & lite andra saker som inte finns/ är svåra att få tag på hemma. 

På väg hem igen så gick jag in på ett ställe där man dels kan köpa kött, dels kan äta mat, Jag beställde swami chicken till förrätt & mutton keema till huvudrätt. Chicken swami är kyckling försbollar, starka & goda. Mutton keema är get köttfärs. mums!

Häromdagen vågade jag mig på att smaka på en sak som heter Gol Gappa.Gol Gappa är en friterad ihålig boll med ett hål i. Man fyller sedan bollen med en vätska som är smaksatt med tamarind, koriande, chili & andra kryddor. Sist jag smakade på detta var första gången vi var i Indien, på en marknad i Agra & det är en av de få gångerna jag trodde jag skulle spy av smaken, så den gången spottade jag ut det där på gatan & alla runt omkring oss fick sig ett gott skratt åt utlänningen som inte tycker om detta väldigt populära snacks. Denna gången var det inte riktigt så illa, inte min favorit, men helt ätbar. 

När jag ätit gick jag till skräddaren som skickat medelande om att han ville att jag skulle komma dit för att prova en av salwar kameezeerna jag beställt. Jag kom dit & fick provat & den satt bra, som sagt jag kommer ha de mest välsydda salwares som jag har ägt! Jag frågade om de skulle bli klara imorgon. Nja, han trodde nog inte att alla kunde bli klara tills dess, jag hade en annorlunda kropps form ( det var ju oxå ett snällt sätt att utrycka sig på..) så de ville kolal att denna satt bra innan de gjorde resten, men de skulle höra av sig, antingen blev de klara imorgon, eller kanske imorgon. 

 

Nu lite kort från dagen, det blir inte så många när man spenderar dagen antingen i ett tråkigt köpcentra eller i en biosalong, men håll till godo.

 

Som sagt jag blir hämtad i bil varje dag när jag ska till och från kontoret. Jag kommer alltid fram, både till kontoret och hem, men ibland är det lite rörigt...

De skall hämta mig 9:50 på morgonen och köra mig tillbaka 19:50. Olika chaufförer varje dag..

Chauffören som skulle köra mig hem började ringa 16:45 och tyckte han skulle hämta mig.. Nej, det ska du inte sa jag. 19:50 är det. Sedan var jag i möte och han ringde nog 5 ggr under den tiden... Jag var nere 19:50 och hitta chauffören, som inte visste vart hotellet låg.. jag fram med min Google Maps, han, åhh du har en GPS, får jag låna, visst, så fick han då hittat hotellet. Det är bara det att för att komma dit måste man köra av stora vägen och köra runt och under en så kallad flyoverväg. Han missade det nästan, jag sa till och förklarade hur han skulle köra, så jag kom fram. På vägen hem ringer även skräddaren som vill att jag ska komma och ta mått igen, visst, men jag kan inte komma förens om typ 1 timma och då har du stängt. Nej då, ring innan, så ser jag till att vara här, så jag var där idag igen för att ta mått. Han är väldigt noga, så vem vet, detta blir kanske de mest välsydda salwar jag ägt..

Så, efter skräddaren hittade jag ett nytt ställe att äta på, tittade på listan en lång stund, så frågar han som har det om jag vill ha det stark, masala, med eller utan ost. Jag svarar på frågorna och hantillagar en vegburgare till mig.. helt ok,. Men inte bäst. Däremot hade de gröna chilisar som de friterat lite och sedan hällt salt på och de var helt fantastiska!

 

Här på hotellet är all personal väldigt trevliga och hjälpsamma, men det finns en kille här, jag skulle vilja säga pojk, men jag upplever att indiska män ser väldigt unga ut tills de plötsligt ser ut som äldre herrar, så han är nog inte en liten pojk, även om jag tror det.

I vilket fall han ser alltid helt lycklig ut när jag ser honom, spelar ingen roll om det är när han ska städa, eller hämta tvätt eller vad det är, han ler stort varje gång!

Och apropå hotellet, de har lagat min toalett! Så nu spolar den som den skall.

Jag saknar mina barn och känner att det ska bli skönt att få komma hem till dem om en och en halv vecka

 

Gårdagens middag intogs på Puchkos, denna gången deras Chile bathura, gott bröd som är friterat och en kryddig kikärtsrlra till det och lite oickles och hackad rödlök och en citron bit att pressa över om man vill det. Fick sällskap av 2 gatuhundar som brukar vara där, väldigt keliga och glada när jag klappade dem

Nu till dagens bilder

 

 

Så kom då en taxi och hämtade mig i morse igen, problemet var bara att han inte visste vart jag skulle och han kunde inte så mycket engelska heller och jag har inte adressen till kontoret.... Hmmm, dålig planering där av mig... Cap geminin har dessutom flera kontor i här i Bengaluru, så risken att hamna fel finns dock... Nära Accenture försökte jag. Han svarade någonting, antagligen på Kannada... Han sa en massa saker till mig på vad jag tror är Kannada.. problemet är att jag inte kan något mer ord än jag på Kannada... Kanske lära mig några ord på det språket med? I vilket fall, jag kom fram som jag skulle, till rätt ställe. Och nu har jag adressen också, du nu kan jag svara när de frågar mig.

 

Hemresan höll på att bli nästan lika knepig. Jag satt i telefonnätet. Taxin ringer, jag kan inte avbryta, så jag går nerså jag står utanför tiden taxin skall vara där enligt smset jag fått. Problemet är att det står 6 bilar där.... Jag är fortfarande möte... Klockan går... Taxi ringer igen... Jag kan fortfarande inte avbryt mitt möte... Hmmm jaghar ju ingen direkt lust att blistrandsatt i ett enormt kontors område i mörkret.... Jag behöver änna hitta taxin... Jag lyckas avsluta mötet, försöker ringa, får upptaget... Ser en chaufför sommförsöker ringa. Får fram och frågar om han är den som ska köra och ja, det är det! Så när vi kommer till hotellet tycker han nog egentligen att han ska köra fram till dörren och ber hotellet öppna grindarna, men de vill de inte. Jag blir avsläppt och kommer säkert in till hotellet. 

Middag intog som vanligt på Puchkos, denna gången något de kallade veghotdog.det visade sig vara en vegburgare som var helt ok, men inte fantastisk..

Gick in i affären för att handla chips (jag är otroligt saltsugen här hela tiden) och hittade kakorna med ost!!! Det är alltså dubnelkakor med ostfyllning istället för choklad eller något annat! Så Emma H, om du läser detta, jag lovar att köpa hem ett paket till dig! Och några paket till oss med.

Som vanligt på vardagar får ni ett foto av min middag. Och på kaktusarna utanför hotellet

Min middag som heter veghotdog. Den består av en burgare gjord på potatis och lite annat, en kikärtsröra, lök, tomater, namkin och sås

 

Jag ställde klockan på 7:30 idag för att komma iväg tidigt till Shiva templet. Jag gick upp, åt frukost & insåg att jag hade ont i exakt hela kroppen, så jag bestämde mig för att vänta lite med dagens äventyr.. Istället uppdaterade jag bloggen från gårdagen, då det inte gick att göra igår på grund av dålig intenetuppkopplingr.

När bloggen var uppdaterad mådde jag bättre & beställde en Uber för att åka till Shiva templet. Den skall komma om 1 min enligt appen så jag går ut. Chauföen ringer & pratar inget språk jag kan... Han frågar var jag är, jag svarar att jag är utanför Treebo i Marathali, alternativt utanför Holy flames som restaurangen heter. Han frågar igen var jag är + en massa på ett språk jag inte förstår. Jag svarar igen vart jag är, samt att jag bara pratar engelska (nej, jag klarar inte än att förklara vart jag är på hindi...) vi upprepar proceduren typ 10 gånger & jag känner att det kanske är dags att ge upp detta... Tillslut hittar vi varandra i allfall & han kör mig till templet.  Innan man kommer fram till templet står ett hus som ser ut som ett sagoslott, mitt bland alla andra hus & bakom en bensinstation.... Jag hittar ingången, som är beläget i ett garage,  priset för templet är 100 rs eller 150rs eller 250rs.. fråga mig inte vad som är skillnaden på de olika biljettprisern, men jag betalar 250 iallfall... fortsätter genom ett garage & in i templet.

Inne i templet finns en jätte Shiva staty & man går igenom det som i en labyrinth. Första ettappen är att be till Ganesha, som alltid skall tillbes först i alla tempel. Ganesha är elefantguden som bland annat tar bort alla hinder. Därefter fortsätter vandringen in i en konstgjord grotta in till en is shivalinga, som skall vara typ  en kopia av den riktiga islingam som finns upp i Himalay. Efter att man tillbett den så kommer man ut & där står en pandit & man häller mjölk över en lingam samtidigt som man säger ohm namah Shivay & får en välsignelse. Sedan fortsätter färden genom ytterligare en grotta där man kan läsa om alla 12 Jyotrilingas som finns i Indien & vad som är speciellt med dem. Därefter kommer man fram till statyn as Shiva som är enorm. Sedan är det dags för en välsignelse till & att kasta ett mynt i en konstgjord sjö som skall vara som Mansovar lake i Himalaya, där Shiva sägs bo. Därefter går man vidare till ett rum där man cirklar runt gudomen, jag gick 3 varv, tror egentligen man skall gå 7.

Nu är detta en rätt klinisk beskrivning över någonting jag tyckte var en helt fantatisk upplevelse. Jag blev lycklig där inne, jag fann ro, det var fint, det var fantastiskt! 

Efter templet fanns de vanliga religiösa affärerna, så nu har jag köppt mig några shiva lingams till. Ja Andreas, snart har jag förvandlat vårat hem till ett Shiva tempel :)

Sedan så kunde man köpa böcker om Shiva & det gjorde jag, naturligtvis...

 

Så efter denna upplevelse så bestämde jag mig för att gå till Library Pub på Leela Palace, som jag läst skulle vara ett fint ställe. Jag gick in i detta lyxhotell, fick hjälp att hitta baren, alla var jätte trevliga & hjälpsamma, som de brukar vara på den typen av ställen. Så jag hittade Library bar, beställde mitt kaffe & satt & njöt av en fin omgivning i ett rum som var övermöblerat med stora skinnsoffor & skinnfotöljer, rustningar på väggarna, fina vitrinskåp med böcker, ett fantastisk onamenterat tak & fina speglar. I bakgrunden var det någon liveasrtist som spelade, på det hela en trevlig upplevelse. Servitrisen frågade efter rumsnummer & jag svarade att jag inte bodde där, men att jag läst om stället & ville se det. Hon kom med kakor, jag inte testade. När jag skulle betala svarade Pallavi, som servitrisen hette, att hon bjöd på kaffet, då jag bara ville se stället! En sådan känsla! Det är ju nästan att jag kan tänka mig att i framtiden kanske betala de pengar ett rum där kostar & stanna 2 nätter! Det trodde jag aldrig att jag skulle säga om ett hotell, någonsin... Hotell är inget jag vill betala speciellt mycket för generellt, Hotell är bara en säng & eventuellt ett bra wifi...

 

I vilket fall, efter kaffe så skall jag ta mig till Indiranagar metro för att ta metron till MG road & bokaffärerna. Hittar en ricksha & frågar om priset, han ser lite konfunderad ut, så jag frågar om det kanske är för långt. Nejdå, det är inte för långt, men han vill köra på taxameter!! Det har aldrig någonsin hänt tidigare att någon ricksha förare vill köra på taxameter! Vi har tjatat oss till det ibland, & lyckats, ibland, efter mycket tjafs & övertalning! 

 

Jag kom till MG road utan problem & in i de 2 bokaffärerna som ligger där, fick hjälp & kaffe av de som jobbade & köpte några böcker, dock hittade jag inte Sultana´s Dream, som skall vara en indisk variant av Egalias döttrar, fast från 1905!! För er som inte läst Egalias döttrar kan jag berätta att de handlar om en helt matriakalisk värd, där kvinnorna är de som har makten & dikterar allt. Killar har PH (penis hållare) ogifta män kallas herrken, Män ses som de som bäst tar hand om hus & hem & det är män som förväntas göra sig fina & passa upp på kvinnorna. Språket är annorlunda, det heter inte människor, utan kvinskor bland annat. 

Efter bokletande var det dags för lunch, hittade en vegetarisk restaurang som serverade thali! Så det fick bli en sydindisk variant & den var fantastisk!! Så god!

Nu har jag snart ätit allt som är mer eller mindre obligatoriskt för mig att äta här. Det ända de inte har här är de fantastiska kakorna de gör på gatan uppe i norra Indien, som jag försökte göra hemma med ett totalt misslyckat resultat...

 

Så, efter maten var jag redo att försöka hitta ett par skor till mig, då mina sandaler håller på att falla sönder & jag i princip inte kan med att gå till jobbet i dem mera... Hitttade ett par sandaler snabbt & enkelt inne i en vettig skoaffär, vilken lycka! inget tjafs om att jag skulle ha bling skor, eller högklackat eller något annat, han förstod direkt när jag sa att jag ville ha någor enkelt, frågade efter storlek & gick och hämtade, inget tjafs! Bara en fråga naturligtvis om jag kanske ville ha ett par finskor med, men inget tjat när jag sa nej!

 

Resan hem med Uber gick bra fram till jag skulle betala, då gick det inte att få kontakt med servern för chaufören... Efter att vi väntat rätt länge sa han att han trodde resan skulle kosta 120 rs. Jag sa nej, jag tror 130 & betalade 130 & gick ur. Efter typ 1 timma så visade Uberappen priset, som var 129,70 rs...

 

Jag gick in på hotellet & de frågade om allt var till belåtelse, jag svarade att min toalett läcker & att jag behöver antagligen en instruktion för hur man spolar, så det inte läcker varje gång jag spolar, alltså, den läcker inte ut på golvet, det är bara att den alddrig slutar spola.. De skickade en kille som tittade på det & som sa att jag skulle ringa receptionen varje gång jag ville spola... Kanske inte en så smidig lösning, men ja, ja...

Jag gick till skräddaren med mina nya salwar & jo, dessa var ok att göra salwares av till mig, så de tog alla mina mått, frågade var jag köppt min rosa salwar & så pratade vi väder. Att det var fuktigt & varmt här i Bengaluru, och att det var plussgrader i Göteorg & att det är fel & vi kom fram till att det nog var på grund av den globala uppvärmingen. Mina salwar skall bli klara nästa söndag, hoppas de blir bra.

 

När jag kom tillbaka till otellet fick jag reda på att de skulle laga min toalett imorgon, det var någon re vad skänt!

 

Nu till dagens bilder.

 

 

 

 

 

Så, då blev det lördag & dags att utforska Bengaluru!

Jag började med att boka en Uber till Indira Nagar Metro station. (Ja, jag envetnas med att äka komunalt om det finsn möjlighet till det) Köppte mig ett Metrokort, kollade Metrokartan de hade på stationen, Jo, det skall gå en Metro till Lalbagh. Jag skall ta den lila från Indira nagar mor Mysore road, gå av på Kempegowda station & byta till Grön linje. Perfrkt, även Metrons app & Google maps tycker att det finns en metro vid Lalbagh.  Så, glad i hågen hoppar jag på lila linje, knöigt som vanligt med ändå en bekväm resa. Går av vid Kempegowda station & även där finns en karta att Grön linje skall gå till Lalbagh. Det finns skyltar i taket som visar vart jag skall gå, dock är de lite förvirrande, så jag går först ut genom spärrarna för att sedan gå in igen... Går mot skyltninen som visar spår 4, som då är det spår min metro, enligt alla kartor & informationsskyltar, skall gå ifrån. Går i en lång gång, för att komam fram till en byggarbetsplats, ok de bygger om, det kan de ju få göra, jag år igenom mot mitt spår.. Då komemr en säkerhetsvakt & frågar vart jag skall. Lalbagh svarar jag. Jaha, nej, se det går inte. Den Metron är inte klar förrens om 3 månader... Okej.. hur tar jag mig till Lalbagh då? Jo, det gör man med buss som går utanför.. Ok, då är det bara att gå ut från Metron då, Hitta en busshållplats. Det visar sig att precis utanför finns en busscentral. För er som nu får en fin bild av Göteborg ordnade centralstation, kan glömma den direkt. 

Det är bussar exakt överallt, folk går överallt, den är enorm, jag upplever den som mer elle rmindre kaos... Jag frågar en om buss till Lalbagh & får reda på att då skall du till den andra busscetralen tvärs över gatan, detta är busscentralen för långfärdsbussarna. Ok korsa gatan, som när man säger det såhär låter som en enkel sak att göra... Det är det inte, tricket är dock att hitta en lucka & gå ut i gatan som om man äger gatan, då stannar bilarna, eller, det har de gjort hittills i allfall...

Så jag kommer över till andra sidan. En ännu större busscentral, med ännu fler bussar & ännu fler folk & ännu mer kaotisk i mina ögon. Ok, jag går över där alla bussar kör & hittar tillslut en plattform, frågar vilken plattform som bussen till lalbagh går ifrån. 15 får jag reda på, jag är på 27... tittar mig runt & ser 15, rätt nära om man går ut där bussarna går, låångt bort om man skall gå som det nog är tänkt att man skall gå. Jag korsar där bussarna skall gå & kommer över till plattform 15. Frågar en konduktör om detta är bussen till lalbagh. Nej, plattform 22 svarar han... Okej... jag går längst plattformen & frågar en annan konduktör, Plattform 12 svarar han... på plattform 12, som inte är så långt från där jag är frågar jag igen & jo, den går till lalbagh. Så på bussen & iväg till Lalbagh. 

Lalbagh är en stor park inne i Bengaluru som just nu dessutom inhyser en blomstershow. Det första som möter mig när jag komemr in i parken är instalaltion av snövit & de sju dvärgarna som trädgårdstomtar.

Jag fortsätter gå & hittar en som säljer fröer, så jag köper några. Hoppas de funkar att odla hemma.

Sedan komemr jag till blomster showen. de har alltså byggt upp olika figurer av oasis, elelr liknande & sedan satt dit mångder med blommor. Det är fina installationer, bilder av figurerna ser ni längre ner.

I parken har de även en liten marknad, så jag köper lite smycken & anna bling & någonting jag aldrig trodde jag skulle köpa, en selfie pinne... Om man är på resa själv & man får önskemål om att lägg aupp bilder på en själv, så har jag dock insett att en selfiepinne inte är så dumt trots allt...

Så, efter parken bestämde jag mug för att åka till Bulltemple, jag kollade kartan & inser att det är längre än jag först trott, så jag tar en ricksha dit. Så,nu har jag fått åkt ricksha med. Det gjorde mig av någon anledning lycklig att få åka ricksha.

Framme vid templet så köppte jag mig en grillad majskolv, lika god som de brukar vara, tyvärr har jag inte kommit på tricket än, så jag ehöver öva lite till hemma innan jag får dem så perfekta som de får dem här.

Inne i tempel området finns det tjurar i olika inhägnader & huvudtemplet innehåller en jättestor staty av en tjur. rätt fräckt & fint.

Efter bulltemple försökte jag gå till Tippu Sultans summer palace. Jag missade det antagligen... Men ok, det kanske inte var då viktigt, så jag fortsatte mot Bengaluru fort. 

Jag följde skyltarna & där uppfattar jag som att vägen tar slut, för där är det en stor byggarbetsplats (antagligen för metron då...) Jag frågar en person hur man tar sig till bengaluru fort & jo, man går in i byggarbetsplatsen... så det gör jag. Bygg arbetsplatsen har alltså staket runt sig ab plåt, men det finns en liten ingång, så man kan gå in där, så det gör jag, med en massa andra människor. Längst byggarbetsplatsen finns det en massa affärer bland annat en affär som har rullstolar & bostadshus. När jag korsat byggarbetsplatsen, så hittar jag fortet, eller, det som finns kvar av det, som antagligen är ett litet hörn av ett en gång antagligen rätt stort fort.. eller så var det ett fort för pysslingar.... 

Då fortet var så litet, var det snabbt överstökat &  ett stort shopping område rätt nära hägrade, med trånga gränder & affärer precis överallt. Jag hittade en affär som sålde salwar tyg & inhandlade 5 stycken & fick 100 rs i rabatt. Så nu skall jag till skräddaren igen & se om de är nöjda denna gången, annars måste jag hitta en annan...

efter shopping området fanns plötsligt när jag går där en Metroskylt! vilken lycka! Hoppar på Metron & tar mig till MG road, eller Mahatma Gandhi Road som MG road antagligen är en förkortnign av. MG raod finns i alla städer tror jag & jag har inte förrens nu fattat att det antagligen är en förkortning av Mahatma Gandhi.. 

I vilket fall, där på MG Road, skall det finnas en massa bokaffärer & en massa andra affärer med för den delen. Hittar till dem, då jag glömt vilka böcker som var på min lista köpptes inga böcker denna dagen. Ute på gatan sålde en man guava, som jag köppte & smakade på, den var helt ok, inte fantastisk men ok. Så, nu har jag då skal av en guava i ett tidningspapper & ingen papperskorg i sikte. Så jag går mot en ny bokaffär & där hittar jag en spann, som jag uppfattar som en skräpkorg, slänger mina grejer där & går in mot affären, då kommer en sur vakt & skäller på mig på Kannada... det hjälper ju liksom inte, jag förstår inte, men kontentan av det hela var nog att han inte tyckte att spannen var en papperskorg... 

Så, nu är batteriet nästan slut i min mobil & jag har itne fått med mig en laddad batteripack, så det är dags att ta sig hem. Tar metron till Indiranagar & försöker boka en uber, får ett felmedelande när jag skall välja vart jag skall åka, försöker igen & plötsligt talar appen om att en chauför är på väg... chaufren ringer & vi lokaliserar varandra, men nej, han har inte heller fått någon destination.. grejen är att man generellt måste ange vart man skall i appen... men någonting var uppenbart fel denna gången, jag förklarar art jag skall & att jag tyvärr fick fel i appen när jag skulle skriva in destinationen, men att appen ändå skickat dit en chauför.. Han upprepar Marathali ett par gånger, pratar i telefonen några gånger & uppredpar Marathali, vilket är området jag bor i. Men han kör mig till rätt ställe & allt går bra.

När jag skulle ut för att äta gjorde jag antagligen det farligaste jag gjort sedan jag kom hit. Jag korsade en rätt trafikerad gata i mörker utan reflex.. jag har en med mig, men jag glömde ta med mig den, naturligtvis.. Jag kom äver gatan utan större problem.

Mat intog på ett ställe som hetter Golconda chimney som jag fått rekomendationer om att det var bra. Tog en malai kofta & blev rätt besviken... Efter middagen på väg tillbaka till hotellet, så gick jag förbi ett stort köpcentra där ja fick inhandlat min roti maker. Så, nu skall jag göra massa chapatis, rotis & tortillas efter att Andreas ändrat kontakten till en svensk kontakt... Måste snart kolla hur mycket det kostar att ha övervikt på flyget hem... det finns en risk att det kan bli lite fler kilo hem än de tillåtna 23....

 

Jag framför porten in till bengaluru fort, 

 

Idag är det fredag & sista dagen i veckan!

Så, idag tänkte jag lämna in tvätt på morgonen. det gick sådär.  Det skulle komma en taxi & hämta mig idag kl 9:50 för att ta mig till jobbet, så på morgonen så packar jag ihop tvätten i godan ro & slappar lite allmänt. 9:14 ringer taxin & säger att han är här... jaha, då får jag ju änna snabba ig tänker jag & glömmer min tvättpåse...

Så, den fick jag lämnat in nu på kvällen istället.

Så idag kom jag till jobbet extra tidigt...

 

Till lunch idag så tänkte jag att en pasta sallad skulle passa. När jag tänker pasta sallad tänker jag någon typ av pasta, t.ex farfarelle, penne, eller skruvar typ. grönsaker, som sallad, tomat, gurka, paprika & sådana saker & att den är kall. Pasta salladen här var inte sådan... den var gjord med makaroner & så var den varm!! Den hade dock tomat, gurka, lök, koriander & kryddor & den var faktiskt god. Nåväl salladen serverades på en liten tallrik, typ desert storlek, vilket var helt ok det med, och så fick jag 2 plastskedar att äta den med.. 2 plastskedar... 1 hade jag förstått. Jag hade till och med förstått om jag inte fått nån alls, då rätt mångsa äter med högerhanden här (även jag till viss del, mer & mer om jag skall vara ärlig) men återigen varför 2 skedar!. Vad skall jag använda den andra till? Eller tänkte de att jag skulle dela den med någon?  Nåja pasta salladen var god i vilket fall.

 

Innan jag åkte hit & de första dagarna här varnade/frågsde alla mig hur jag upplevde den hemska bangalore trafiken. Jag svarade att jag inte lider så mycket av den, visst, det går inte så fort alltid & man kan fastna i trafikstockning, men det är inte så farligt, dessutom är det perfekt att sple pokémon Go när bilen inte kan köra i mer än 30-40 km/ h... När jag är här i området brukar jag spela pokémon & har hittat massa spännande nya pokémons, vilket gör det roligt att spela igen. Så idag på vägen hem från kontoret så spelade jag pokemon som vanligt & helt plötsligt kände jag igenom pokestoppen, jag kände dock inte igen området än, men pokestopen hade jag varit vid, så plötsligt viste jag precis vart jag var, även om jag var en bit ifrån där själva pokestopet var & mao en bit länge än vad jag varit när jag gått runt i området här.

 

På kvällen bestämde jag mig för att gå till Puchkos igen för middag. Idag när det inte regnade var det som vanligt massor av folk där. Jag tittade på menyn & bestämde mig för en sak de kallade Raj Kachori. nåon typ av gryt tänkte (katchori betyder liten gryta/liten skål på hindi). Så börjar de göra en maträtt & jag tänker, "hoppas inte den rä min, för jag vet inte hur man skall äta den..." Men jodå, det var min mat.

Men hur äter man en skål av tunt frasigt ätbart typ bröd, fyllt med en massa juka grönsaker, sedan mer eller mindre dränkt i sås på et vettigt sätt? med sked? med handen? jag testade båda & ingen var speciellt bra... Men den var helt fantastiskt god! sök, stark & en smak som jag i princip bara känt i indisk mat som jag tror att de kallar tangy eller tart, men om man övesrätter tangy, så ör det syrligt & det är inte denna smaken, den är mer besk, men inte det heller, gurkmeja har lite av den smaken. Nåjsa den var fantastiskt god i allfall.

 

Nu på kvällen har jag som vanligt låtit en idisk musik kanal gå på på tv & det slår mig hur snuskig man kan göra en video, trots att de är i princip helt påklädda & knappt rör varandra är det het uppenbart för mig vad de egentligen gör.. Jag är rätt säker på att videon & ången ingår i en Bollywood film & Censuren här är rätt hård, så man får inte visa speciellt mycket avklätt eller sex & det är inte så ofta jag ar sett enss några pussar i Bollywood filmer, trots att  det varit romantiska filemr & det är uppenbart vad de gör egentligen... Så, tänk vad begränsningar kan göra för kreativiteten! Jag säger inte att jag tycker censur är bra, men det är ändå intressant hur den begränsningen gör att filmskaparna här ändå kan göra det uppenbart för publiken att folk både hoppar i säng med varandra & hånglar hur mycket som helst utan att de egentligen rör varandra speciellt mycket & båda är helt påklädda....

 

Nej, nu skall jag sova, imorgon planerar jag en heldag inne i Bangalore, med bland annat ett beök på lal bagh för att se på blomster showen & lite fler ställen som jag set ut att jag skall till.

 

Idag är det republic day här i Indien, jag har inte märkt av det så mycket, då jag följer svenska tider & alla afärer är öppna som vanligt.

Idag har jag för första gången någonsin fått höra av en skräddare at tyget jag köppt för en salwar är förlitet att kunna göra en salwar åt mig av... Jag har funderat på detta ett tag nu. Jag har sytt upp rätt många salwar här i Indien & aldrig har en skräddare sagt att det är för lite tyg.. så, antingen var denna skräddaren väldigt mycket noggrannare än alla andra jag använt, eller så har alla andra som sält tyg till salwar till mig aft mer koll på storlekar än vad den som sålde tyget till mig denna gången har.. I vilket fall, det gör nu att jag behöver hitta annat salwar tyg, så att de kan sy upp en salwar eller fler till mig. 

 

Jag har även försökt förlänga mitt hotell i 2 dagar nu. 

Jag bestämde mig för att bara boka hotellet i 1 vecka när jag bokade det hemmifrån, om det skulle vara så att området är dåligt, eller om hotellet var dåligt. 

Då jag nu kommit fram till att hotellet är rätt bra & området helt ok, så bestämde jag mig för att stanna här hela vistelsen. Att förlänga var lättare sagt än gjort visade det sig. Jag frågade i receptionen & jo, det fanns rum, men jag skulle nog boka på internet, så jag gick in på hotellets hemsida, som jag gjorde när jag bokade från början, men då tyckte sidan att att jag skulle ha ett större rum & det är jag inte så intreserad av. Så, jag frågade receptionen igår kväll igen & jo, visst de kunde hjälpa mig, men nästa morgon.

Idag på morgonen gick jag ner igen för att fråga om jag kunde förlänga. Jo, men, det är bättre om du gör det online istället. Ok, upp till datorn, in på tripadvisor, hitta hotellet & in på booking. com. de kunde boka, men talade inte om vilken typ av rum jag kunde få. (För att förtydliga det här med rum på detta hotellet. De har 3 typer av rym här; Oak, som jag har, Mahogny & en eller 2 rum till som heter som träd. ) Och då jag vill ha Oak, som är det rummet jag bor i nu, så gick ju inte det så bra att boka via dem, så jag testar agoda istället, lite dyrare pris, men agoda har jag använt innan, jag väljer Oakrummet, kommer till priset & det är dyrare än vad de skrivit innan.. hmmm, ok det är skatter & lite annat sådant de lägger på, nej, det blir inte bra, så vi testar med cleartrip. Efter att ha laddat om cleartrip 4 gånge i olika webbläsare lyckas jag tillslut att boka rummet, får min voucher att rummet är bokat, betalning skall ske på hotellet, få ner till receptionen fär att säkerställa att de fått bokningen & att jag kan stanna i rummet ( om jag inte kan stanna i rummet kan jag lika gärna byta hotell..) & jo, 5 min efter att jag fått bokningen bekräftesd har även de bokningen, så nu stannar jag här.

 

Nu på kvällen regnar det lite & jag har hittat ett litet hål i väggen matställe som heter Puchkos där det alltid är fullt av folk som käkar, De serverar typisk indisk mat på plasttalrikar & de har inga stolar & lokalen man kan vara i, om det regnar, är liten, däremot så kan man, när det inte regnar då, gå ut & sitta på en avsats som går längst hela huset, som också inehar en mataffär & pizza hut.

Jag besällde en Pav Bhuji, som jag käkade där. Den var rikigt god, så där kommer jag nog äta fler gånger.

Nu när det regnar kom även det första strömavbrottet som jag sett sedan jag kom hit. Hotellet jag bor på har naturligtvs en egen liten ström genererande apparat, så hotellet hade el efter några minuter, men resten av området var helt mörkt rätt länge.

 

 

Så var semestern slut och jag jobbar igen. Kontoret är stort, och vi sitter i ett låst rum där bara de som jobbar i projektet kommer in. Det är trängre än på kontoret hemma och det gör att det låter lite mer där än vad det gör hemma. Det finns ett lunchrum där man äter både sin medhavda mat och man kan köpa mat och kaffe där. Maten är god.

Idag var jag med ute och länkade på ett ställe som heter flechazo som hade ett asiatisk-medelhavs cross över kök. Maten var mest indisk, men de hade även salladia rusa och pizza. De serverade även krabbklor i en currysås, rätt opraktisk med tanke på att man blir väldigt sölig när man skall öppna krabbklon... Jag tog i allafall en och testade, då det inte fanns någon nötknäpparen öppnade jag den med händer och ränder, jag fick frågan om mananvänder hammare och jag svarade nej, en nötknäpparen är bra, så plötsligt finns en nötknäpparen på bordet. Sedan var det 2 till som vågade testa och jag fick hjälpa dem att öppna klon.

Maten var god och sällskapet trevligt.

Denna gången blir det bara bilder på mat.

 

Idag blev jag upphämtad tidigt av Murli & så åkte vi iväg till Kotilingeshwara tempel. På vägen stannade vi för att äta Idlis & Sambhar som hans fru hade tillagat. & det var helt fantastiskt!! Jag har provat Idlisar på olika restauranger & försökt att göra dem hemma, men aldig egentligen förstått mig på det, men eftetr dessa fantastiska små vita mjuka goda Idlisarna förstår jag grejen med dem!

Vi kom fram till templet & gick in.

en enorm yta med 900000 Shiva lingams!! 2 stycken jättestora.  Jag som nästan tyckt att jag överdrivit det hemma som har 4 - 5 stycken shiva lingas känner att jag ligger i lä & kan skaffa mig några till om jag ittar några jag tycker är fina!

Det fanns även en ny variant jag aldrig sett innan, en som hade 5 pipar ut.. Den var rätt fräck.

Ja har fått lära mig att Pipen på en Lingam skall stå mot norr, framför pipen skall Nandi stå & om Shiva lingamen är dekorerad med 3 streck skall dessa vara åt samma håll som pipen. Här i Karnataka & i söder fick ja lära mig, skall pipen vara åt norr, men Nandi skall stå till öster om linganen & om den är dekorerad så skall dessa vara åt öster.

Jag tycker att Shiva lInganen är den vackraste religiösa symbolen som finns. Den visar på ett för mig väldigt påtagligt vis att gudomen är både manlig & kvinlig & det tycker jag om.

Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om Shiva, hans fru & barn, lingan & Nandi, men jag skall nog bespara er som läser denna bloggen det... 

 

Efter templet körde Murli mig tillbaka till hotellet & jag har sedan gått sunt i närområdet & fått reda på när jag kan använda poolen (7-10 på morgonen) Hittat gymmet, samt druckit min första chai sedan jag kom hit.

Imorgon skall jag åka till jobbet & försöka komma fram till om man kan gå till jobbet på en våg som finns enligt google maps, men som google maps inte föreslår att man kan gå... 

Om man kan gå där, tror jag att jag kan korta restiden till jobbet med typ 20 min & det hade inte vart så dumt tror jag..

 

Nu lite bilder på Shiva Lingams :)

 

 

 

 

 

Igår var det dags för mottagningen. Jag blev upphämtad av Abhiseks lillebror i vanlig ordning & körd till JMS Villa Garden igen. Där träffade jag på Arjun igen & umgiks med honom & de andra som Abhisek gick i Collage med.

Jag lämnade även bröllopspresenterna & kortet jag gjort. Maten var god & umgänget trevligt. 

 

 

 

Idag är sista dagen som jag har som turist dag här i Calkutta. I kväll är det dags för bröllopsmottagning & imorgon bär det av till Bangalore. Så, idag var sista chansen att göra lite turistande hä.

Då jag ändå känner att man nästan måste besöka Moder Teresas ställe när man är här, så beställde jag en Uber & åkte dit.

Huset som heter Mother house är där Moder Teresa verkade de sista åren av sitt liv & det är huset hon dog i. I huset finns en utställnign om Moder Teresa, som var väldigt bra & faktiskt ändrade min syn lite på hennes gärning, till det bättre. Det äräven här som hennes grav finns & ända stälelt där man får fotografera.

När jag var klar där bestämde jag mig för att ta en spårvagn till Collage strett, där det skall finnas en massa böcker.

Så, jag går mot det stället där Google maps sa att en spärvagnshållplats skulle finnas.. Som jag skrivit on här innan, lyckas jag inte förstå vart spårvagnshållplatserna är i denna staden. Jag såg i allfall spår i gatan, längst mot höge på den sidan som jag skulle gå på. Mitt i gatan finsn även en skylt där det står "Tram stop". Hmm, knepig plasering för en spårvagnshållplats tänker jag, mitt i gatan.. känns inte helt smidigt, men ok, jag får väll gå dit då... & det gör jag. Så jag står där mitt i gatan, vid staketet som sklijer de mötande filerna åt... Det känns inte helt bra eller tryggt, men då det är där skylten finns, så står jag där... Tills en polis ropar på mig... Han gestikulerar att jag inte skall vara där, utan jag skall gå till honom, så det gör jag... Poliserna informerade mig om att det var ett farligt ställe att stå på. Jo svarade jag, men vart skall jag stå då? Vart är spårvagnshållplatsen. Den är där, svarar de, men stå du kvar här, så eskorterar vi dig till spårvagnen när den kommer. Så, där står jag, vid ett övergångsställe, brevid poliserna.... Vi pratar lite om vad jag sett i Calkutta, vart jag komemr från & vad jag tycker om Calkutta... När jag stått där en stund, så börjar jag gå mot andra sidan gatan, det känns lite dumt att bara stå där... De säger till mgi att vänta, de skall ju eskortera mig till spårvagnen... OK, jag står där en stund till, ingen spårvagn kommer. Jag väntar, de stoppar en buss, ussen får betala, jag står där en stund till, de stoppar en buss till, som även den får betala. De låter även rtt många bussar passera.. Efter vad som känns som en evighet, beslutar jag mig för att ge upp idén om att det skall komma en spårvagn & börjar gå istället. Det är en bit, enligt googl maps skall det ta 43 min att gå..Jag gå längst ACJ Bose road en lång stund, sedan genom en marknad på trotoaren längst Bose road, sedan tycker google maps att jag skall in i ett bostadsområde brevid den stora vägen jag följer google maps, genom bostadsområdet, in i grändet, hoppar den jättesmala gränd google maps tänkte att jag skulle ta (den var så smal att jag är inte ens säker på att jag fått plats om jag gått på sidan..) Hittar en annan smutsig gränd åt samma håll. Tar ett djupt andetag & funderar på om detta verkligen är rätt... Det är super smutsigt & rätt smalt... känns lite knepigt, men ok, om den tar mig till stora vägen är det väll bara att ta ett djupt andetag & gå.. vägen är täckt av allsköns skräp, gränden är smal, det är flugor i massor, klaustrofobin närmar sig, äckel känslan av flugor är påtaglig, det hänger snören från ledningar jag får huka mig under, preseningar som hänger över ett fönster smeker min arm, rysningarna går genom kroppen, rädslan för att någon skall kasta ut något som landar på mig är enorm, jag ber att gränden skall leda mig ut till stoa vägen... Det gör den inte... det är bara att vända & gå tillbaka... Nu är jag vilse, google maps är uppenbart inte att lita på, jag vet åt vilket håll stora vägen ligger, så jag lägger undan mobilen & börjar gå på det sättet som jag tror skall ta mig ut ur labyrinthen & jag är ute!! Vilken lycka!! en stor väg igen, jag följer den & tar upp google maps igen.. (ja, jag borde kanske lärt mig vid detta laget att den inte är super pålitlig, men jag har inget annat att gå på...) Denna gången leder googlemaps mig in i ett slumområde... med skjul i betong & plåt, några lokaler som ser ut som garage, jag är ensam kvinna så långt jag kan se, men ingen stirrar, ingen stör mig, ingen gör att jag blir nervös! Jag är bara vilse... inte i någon fara... hör ljuden från en stor väg på håll & går mot det ljuden, genom en gränd med pojkar som splar kicket med en grön plastboll & där det ligger drivor av tyg i olika färger på vägen. Jag komemr ut ur området, helt oskadd & helt utan att ha blivit antastad, eller någor annat. Jag hitatr stora vägen, tar upp telefonen för att ta reda på vart jag är. Jag är i närheten av marble palace på Mahatma Gandhi road, i närheten av tunnelbanestationen.

Vid det här laget är jag så trött på att vara vilse att jag tar tunnelbanan till Kalighat & sedan en uber till hotellet.

Även om promenaden var lång & i många fall påfrestade, så är det en upplevelse & jag fick köpt en sjal att ha i kväll :)

 

Nu lite bilder från dagens äventyr.

 

 

Idag hade jag egentligen tänkt ta mig till ett av de två stora Kali templena som finns här i Calcutta, problemet var bara att jag inte hade någon lust med att tjafsa med präster om betalning & stå i milslånga köer som tripadvisor varnade för, så jag hoppade det & stannad ehär ute i East Kolkata township istället.

Då jag har lyckats göra sönder min micro usb-usb sladd & behöver en sådan för att kunan använda mitt batteri pack, så jag kan vara ute lite längre, så behövde jag en ny sådan sladd. Jag behövde även få tag på ett kort eller liknande 6 lämna fram tillsammans med bröllops presenterna imorgon.

Så, jag traskade upp till Akropolis igen med den fasta tron att det var öppet ( klockan var 11 när jag kom dit) & att de skulle ha både en pappers affär, alternativt att det skulle finnas papper & färgpennor i leksaksaffären jag sett där igår.

När jag kom fram var själva Akropolidsöppet, men inga affärer..... Dinosarierna var även de borta & istället möttes jag av vad jag tror var en byggnadsplats för att sätta upp någon PS4 monter av något slag. 

Då alla affärer var öppna gick jag upp till våningen med alla restauranger. På vägen dit började det spelas Free me av Uriah Heep i köpcentrats högtalarne! Vilken lycka! Jag tog en kaffe på mat våningen & den som hade makten över stereon fortsatte visa sin bra musiksmak genom att sätta på först en låt med Jethro Tull & sedan little lies med Fleetwood Mac.

Sedan öppnade alla affärer, musiken sänktes & det kom i stälelt ut något allmänt sval.

Men min morgon var räddad :)

Så, jag gick ner till leksaksaffären i tro att de skulle ha vanliga vita papper & kritor/färgpennor, men nej, det hade de inte. De hade spel i drivor, mjukdjur, dockor & nappar....

Så Jag gick in i ett varuhus som heter Super Shopper där det skulle finnas en leksamskavdelning, jag gick dit, tittade på legopriser (dyrare än hemma) men inga papper & inga kritor eller färgpennor. Däremot en vakt/anställd som följde varje steg jag tog...

Jag gick ut ur affären tomhänt & gick ner 2 våningar i köpcentrat & in i Super shopper igen, denna gången till damavdelnigen. ( Ja, jag förvandlas till sjopaholic med klädproblem när jag komemr hit....) Hittade en kjols som jag tyckte om & ett par örhängen. På smyckesvdelningen börjar nya vakter/personal förlja varje steg jag tar, jag är inte helt säker på om de följer mig för att försäkra sig att jag inte stjäl, eller om det är för att se till att ja får fantastisk service..... Antagligen det senare...

Jag ittade ett par örhängen jag tyckte om, skulle ta dem & min kjol till kassa för att betala, men se nej, det gick inte för sig. Jag fick istället en rosa lapp att ta med mig till kassan, betala & sedan komma tillbaka för att hämta mina örhängen...  Jag hade förstått det om vi pratade om dyra smycken, guld eller designer smycken, men det gör vi inte, vi pratar om örhängen för 25 sek (33 egentilgen, men det var rea..) Ok, jag har faktiskt ingen aning om 250 rs räknas som mycket elelr lite pengar för indier för ett par örhängen, så de kanske var lite exklusive, det var bara jag som inte fattade det...

Så, efter att ha finkammat Akropolis utan att hitta varken papper, färgpennor, kort eller sladd gick jag tillbaka till hotellet. Lite bekymrad började jag googla för att hitta något ställe med sladdar eller papper.. Tillslut frågade jag i receptionen, Akropolis svarade de, ok, vilken affår? Det kunde de inte svara på, så istället tipsade de mig om ett ställe rätt långt bort som hetter Gariaghat, ta en ricksha sa de... 

Jag vill egentligen ta en ricksha, samtidigt ska jag erkänna att jag är rädd att de skall köra mig till något helt annat ställe än jag vill, jag är dessutom jättearg att jag är rädd för det...

Så, i allfall, ingen rickshaw, buss borde gå dit & jo, det gör det enligt googlemaps...(åh andra sidan skulle det gått en spårvagn från BBD Bagh till Mother house enligt google maps & det gjorde det inte.....)

Så jag börjar gå mot busshållplatesn, spelandes lite pokemon. På vägen så finns ett sponsrat pokestop. Sponsrat av en affär som heter Jio. Jag tittar in & gissa vad de säljer? Jo, mobiler & sladdar! Vilken lycka, jag slipper åka till Gariaghat! Så, in & köpa en sladd, bad om kvitto & fick istället en stämpel på paketet att det var betalt...

Sedan var det dags att kolla om salwaren var klar. På väg dit så gick jag förbi en hål i väggen butik. De brukar ha typ allt, även sådant man inte väntar sig, så jag börjar titta mig omkring, frågar efter vita papper & jo, de har ett block, de har även färgpennor, vässare & en sax. Jippie! Ja kan göras ett kort till brudparet & behöver med andra ord inte leta ihjäl mig efter ett kort. 

Salwaren var inte klar, men jag lyckade förstå av damen som stod där att den nog skulle gara klar vid 16-tiden, så tillbaka till hotelelt för lite kort skapande.

Innan jag når hotelelt finns ett apotek & jag bestämmer mig för att köpa en Boro Plus, då jag fått 2 små sår/ bett på armen som vätskar sig, (Ja, jag har kliat sönder det) De ade inte Boro Plus, men de hade Boroline, som skall vara ungefär samma sak. Paketet kostade 32 rs. Jag lämnade fram 40, de frågade om 2 rs, men det hade jag inte, så jag fick tillbaka 10 rs & ordern, nästa gång betalar du 2 rs extra. Nu har jag 2 rs mynt, så imorgon tänkte jag gå förbi & lämna det till dem.

Efter ett tag ringer de från butiken & min salwar är klar.

Jag provar den, den är ok, men inte helt fantastisk... lite som en söndags fin salwar, lite strikt, lite fin, men inte bröllops fest fin.... Så, jag skickar bilder på mig i salwaren & bilder på mig i min nya kjol & beslutar tillsammans med Andreas att kjolen tillsammans med en sjal (jag inte köppt än..) är ett bättre alternativ, så nu kör vi på ethnochick stilen istället för inhemsk. Alla andra kvinnor kommer med största sannolikhet att ha sari på sig. Jag kan inte ta på mig en & se vettig ut, så jag hoppar gärna det...När jag testade hemma innan såg jag ut som en gammal indisk tant & ok för att jag kanske börjar komma upp i tantålder, men jag vill inte se ut som en sådan för det......

Imorgon ska jag försöka mig på att få tag i en uber för att ta mig in till Mother House ( det är väll kanske inte ok att ha varit i Calcutta utan att ha varit på moder Teresas ställe...Även om jag är kluven till hennes gärning...) & så skall jag försöka ta mig till en gata som säljer en massa böcker..

Imorgon är det även dags för bröllops mottagningen & på lördag bär det av till Bangalore.

 

Dinosaurier som möter en när man går in i Akropolis...

 

 

Då jag hade teknikstrul förra gången jag boggade & inte lyckades få upp några foton, så kommer här de fotona som tillhör dag 1 & 2 I Kalkutta

 

 

Så var det dags att skaka liv i bloggen igen. Denna gången åker inte hela familjen, utan bara jag Sandra, så denna gången blir det inga roliga kåseri-inlägg, utan vanliga inlägg från mig :)
Idag har jag tillslut lyckats boka hotell i Calkutta för de första dagarna & Hotell i Bangalore för första veckan.
Det har tagit mer tid & vånda än vad man kan tänka sig...
Nu bär det av 14 Januari & jag åker hem 11 Februari.
Visumet, som denna gången är ett e-visum på 30 dagar är fixat & biljetterna är fixade sedan länge.
Nästa inlägg som jag gör på denna bloggen kommer vara från Indien.

Ni blir inte av med oss, tycks det. Vi är ju inte i Indien längre, utan i Tyskland. Men man kan ju skriva om Indien från München oxå.

Vi hade egentligen tänkt åka klockan nio på kvällen från hotellet, men då hade vi fått betala en natt till. Den här gången visade sig våran snålhet vara en välsignelse.

 

Premiärminister Modi, eller någon annan höjdare var nämligen ute och åkte och då behövs det ju en karavan på tjugofem bilar, ett stort polispådrag och avstängda vägar. Resan från Pahar Gaanj till Indira Gandhi international airport brukar enligt vår chaufför ta fyrtiofem minuter, men tog denna kväll en och en halv timme.

Så då var fyrtiofem minuter av extratiden förbrukad.

 

I säkerhetskontrollen gick det, trots att motsatsen påpekades i text, alldeles utmärkt att ta med sig en öppnad vattenflaska. Däremot var de väldigt tveksamma till något i Zacharias ryggsäck.

Precis när vi gick igenom säkerhetskontrollen sa Zacharias "skit oxå", magen hade startat igen. Så samtidigt som Andreas stod och packade ur leksaker under överinseende av en nitisk tullare, blev Zach extra sjuk. "You must see doctor", kunde tullarna säga, men att snabba på kontrollen så att den nu panikslagna, och ledsna pojken kunde komma till toa, det gick inte för sig. Sandra blev till och med stoppad när hon skulle trösta honom innan hon var färdigtullad.

Problemet i packningen var pilbågen med sugkoppspilar Z fått i födelsedagspresent. Vi hade helt glömt av möjligheten att man kunde kapa flygplan med sådana. Efter att de skrivit ner uppgifterna från Andreas boardingcard i en liten viktig bok fick vi dock ta med oss våra vapen och gå på jakt efter en toalett.

Flygplatsen är relativt nybyggd, fräsch och med en massa caféer och affärer, men att placera toaletterna lättillgängligt var tydligen inte av hög prioritet. Vi gick en bra bit genom lätt labyrintiska korridorer innan vi hittade en toa där vi kunde utföra tvättning och klädbyte.

I och med detta gick ytterligare mägnd tid åt. Vi hade trott att vi skulle få sitta och hänga på flygplatsen i fyra timmar, men efter lite mat var det bara en kvart kvar.

Sandra hade fixat så vi fick platser nära toan på planet och det var väldigt bra.

Personalen på flyget fick nys om att Zach var sjuk och kom och frågade ut oss om mediciner och läkarbesök. Vi trodde ett tag att vi inte skulle få åka med, men det visade sig sedan att det var omtanke. Massor av omtanke. 

En steward (eller vad han nu kan kallas) tog sig an oss och fixade vätskeersättning och diskuterade olika lösningar med Sandra och lovade att de skulle fixa allt de kunde. Bland annat så gick han in i en gråzon och föreslog att Zach skulle sova över två säten och tog fram filtar så vi kunde bädda till Benjamin på golvet under honom. En superbra idé, visade det sig. Zacharias kunde slagga tryggt med huvudet på pappa och fötterna på mamma och få den tröst han behövde under natten och dessutom komma upp lätt till toa.

Strax innan landning kom Stewarden med en påse med vatten och drickor vi kunde ha på flygplatsen. LuftHansa = Bästa flygbolaget?

Nu har vi gått igenom en "startrek-säkerhetskontroll" där man stod i en glasbur med händerna över huvudet och blev scannad. Här var de grymt noga med allt av metall eller med batterier i. Till exempel fick Andreas inte komma igenom innan hans hörlurar (såna där små man stoppar in i örat) hade blivit separat scannade. Däremot brydde de sig inte om vapnen i barnens ryggsäckar.

Nu sitter vi vid våran gate och väntar. Gratis kaffe och Wifi gör väntan lite lättare.