domingo.blogg.se

19/12-17        Mangalore

 

Nu är vi framme i Mangalore. Jämfört med Bangalore är detta en by på landet, sina 500 000 invånare till trots.

Skönt och lagom brötigt.

 

Igår kväll på tåget skulle tjejen mittemot oss försöka öppna det tunga fönstret och tappade det på sina fingrar med en smäll och vi trodde allihop att hennes fingrar gick av.

Det gjorde de inte, men de såg inte bra ut, så hon fick låna Andreas diabetesväska för att kyla ner det.

 

När vi kollade upp vilken station vi köpt biljett till och vart hotellet låg, insåg vi att det var dålig matchning.

Vi funderade på hur vi skulle göra. Men först skulle det sovas.

 

Under en tunn gammal sari förflyttade vi oss genom natten och Indien.

 

På morgonen när både Sandra och Andreas sovit på saken bestämde vi att vi skulle tjuvåka sista sträckan.

Lite nervösa var vi, men vi tänkte att vi väl fick spela dumma turister och stå ut med en utskällning och en liten bot om konduktören kom.

Denne lyste dock med sin frånvaro, så vi kunde lugnt komma fram till Mangalore.

 

Hotellet var ganska lätt att hitta och var fint, rent och trevligt. En trevlig stad och ett bra hotell var vad vi behövde!

Eftersom vi kom redan klockan nio på förmiddagen hade vi räknat med att vi inte skulle få rummet förrän senare, men så tänkte inte det här stället. De tyckte istället att de kunde bjuda på en frukost eftersom vi kom så tidigt. Frukosten var jättebra!

 

Sen gick vi ut på stadsvandring och tog med oss badkläder mest utifall att.

Vi hittade oss fram till en färja och hoppade på denna med förhoppning om att komma till en strand. Sedan tog vi en ricksha till Tannirbhadi beach. 

Väl där möttes vi av skyltar med uppmaningarna: "Swimming is strictly prohibited' och "your life is more valuable than having fun", dessutom var det rödflagg på hela stranden. Så vi stod en stund och höll varandra i hand en meter ut i vattnet.

Därefter gick vi för att försöka hitta en badstrand där man får bada. 

 

Vi började med att fråga parkeringsvakten om han visste något ställe.

-Why? You can swim here!

Att skylten ovanför hans huvud indikerade motsatsen avfärdade han med att det bara gällde under regnperioden.

 

Vi gick då tillbaka ner till vattnet och pratade med badvakten, vilken vickade på huvudet och sa att det gick bra. De röda flaggorna på stranden förklarade han med något om en religiös högtid.

 

Så vi gick och bytte om och badade. Det var vågigt och lite strömt men vi höll oss nära stranden med barnen i hand. Ju mer vi badade, ju modigare blev Indierna.

 

På väg ner till badet är det ett bedagat nöjesområde med enklare serveringar, hästridning och något som en gång var ett tivoli. Här åt vi lite kyckling och någon sorts pannkaka. Zacharias kryddade anrättningen med lite sylt. Kvinnan som hade stället kunde uppenbarligen inte räkna, men visade sig trevlig och tillmötesgående trots att hennes koka var ledig.

Hon hade istället hjälp av en äldre tant med tänderna lika mycket utanför som i munnen. När vi såg henne tidigare satt hon och matade kråkorna, men nu gick hon runt och slog efter dem med en lång stav. En något ambivalent inställning till dessa fåglar med andra ord.

 

 Sedan tog vi en ricksha till "Treepark", lärde oss om djur och träd och fick en mysig promenad. Det var rätt fint. Vi avslutade med lekplatsen som snart därefter blev invaderad av hundra förskolebarn.

 

Även duschen visade sig vara fantastisk på hotellet.

 

Vi bestämde oss för att inta middag på Bombay Lucky. Det visade sig vara en mysig muslimsk restaurang. Vi blev omedelbart inskickade i "family room". Och där försvann ambi'encen😐.

 

Maten var bra. Barnen tjatade till sig friterad gethjärna. 

En var lagom, två spyr man av, tyckte Benjamin o Sandra.

Inget tuggmotstånd och för mycket masala, sa Zacharias.

Smakar som fårtestiklar, ansåg Andreas och tryckte i sig fyra stycken.

 Vi vuxna tyckte att Chicken tikka masala var kvällens favorit. Mutton chops fried blev överst på Benjamins lista medan Zacharias föredrog chicken lollypop.

 

Sedan gick vi till fruktgubben för att stilla Sandras nyfikenhet och Benjamins hunger, då han inte blivit mätt på restaurangen. Sandra undrade om något som såg ut som lichi men inte riktigt, var lich