domingo.blogg.se

Idag gick vi vid lunch upp til fortet och åt lunch på 8 July. God mat med tillräckligt mycket kryddor i.

Sedan gick vi runt på marknaden en stund. På kvällen åkte vi ner till sjön här i Jaisalmer och lånade en pedalbåt som vi padlade runt sjön med en stund. Sedan matade vi fiskar. Vi såg massa stora karpar! 

Zacharias hittade ett Shivatempel som han gick in i. Han blev välsignad av prästen och fick prasada. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet. Nu väntar vi på att våran mat skall komma och Andreas duschar. Under tiden Andreas duschade tog vattnet plötsligt slut. Efter att han med balsam droppande från håret äntligen hittade ägaren så kom snart vattnet tillbaka.

Imorgon kväll går tåget mot Dehli där vi tänkte gå runt i old Dehli innan vi skall gå på tåget mot Varanasi. Vi har lyckats boka ett rum i Varanasi, trots att det stod i tidningen att det var fullt överallt.

Eftersom Benjamin hade behövt gå upp två gånger på natten för att "havbajsa", så bestämde vi oss för att inte ta erbjudandet att åka ut till ökenfestivalens final ute i öknen. Zach har varit lite ledsen över att vi inte kommer ut på nån kamelsafari, så när vi frågade honom om han ville åka med Andreas ut till sandynerna vid "Sam" för att bevista festivalen, så blev han mycket glad. Så vi ändrade oss och sa till hotellet att vi ville ha två platser.

 

Efter frukost gick vi först upp till fortet och lyckades hitta Jaintemplet. Det är egentligen sju tempel som sitter ihop (mer eller mindre), men de är rätt lika, så man tröttnar lite efter ett tag. Dvs Andreas o Sandra tröttnade lite, Benjamin var rätt ointresserad från början och ville mest stoja och trotsa. Zacharias gick runt och var vördnadsfull inför varenda gudabild, statyett och altare, och det finns utan att överdriva ca hundra stycken i vart o ett av templen. Kombinationen av barnens beteende blev inte jättelyckad....

 

Sen var det mat på "Italiano Om". Ok pizza o pasta, även om de kunde kryddat lite mer. Benjamin fick nöja sig med vitt ris. Han fick i alla fall testat deras toalett, den var helt ok, särskillt efter att vi hittat en fungerande ljusknapp.

 

Tillbaks på hotellet packade Andreas väska och hotellet fixade en rejäl laddning mackor. Sedan bar det av i bil mot öknen. Andreas och Zach satt på sätena i bagagen tillsammans med, Dais, den holländske pojken. När vi kom fram höll vi ihop med honom och hans mamma hela kvällen.

 

Först på programmet var kamelkapplöpning. Racen startade någonstanns långt borta och vi kunde se upploppet, en knapp minut. Sedan väntade man en kvart på nästa heat, och fick se 45 sekunders löpning igen. Rätt tråkigt även utan väntetiden tyckte alla vi förutom Zacharias (och Indierna som gick totalt upp i detta spännand event), han satt helt fascinerad på huk längst fram och ville inte gå därifrån. Andreas fixade så att han fick se de två sista heaten från ryggen på en kamel (som hette Carlo). Så då fick han sin kamelridning ändå. Lite läskigt tyckte han det var när kamelen vajade från sida till sida, men mest kul.

 

Vi hade lämnat tjocktröjor och mackor i bilen, så efter racen gick vi och letade efter resten av följet så att vi kunde få ut våra saker. De hade sagt att de skulle sitta på en sanddyn, så vi spenderade en halvtimme med att leta igenom alla sanddyner efter dem. Zacharias o Dais lekte samtidigt actionlekar i sanden med Andreas som tolk ( "tell him that this is a Handgranade", "Pappa, vad heter "fiendebasen har en magnetsköld på engelska?", "Vilken formel skall man använda mot "Avada Kedavra" etc.). 

 

Efter att ha letat igenom sanddynerna gick vi till bilen där det visade sig att alla stod och väntade på oss....

 

Mackor åts och kläder togs fram och sen blev vi ledda till en lämplig sanddyn med  god utsikt över scenen, men tyvärr doldes det mesta av framträdandet av stolparna till ljusriggen. Zacharias, Dais, ibland Andreas och en engelsman i tjugofemårsåldern och någr tyska barn lekte sedan mer eller mindre konstant i tre timmar. Mycket springtävlingar upp och ned för sanddynerna och mycket jage blev det. Zach stod o dansade en stund och flera av medresenärerna frågade om han gick på dansskola.

Det visade sig att Zach inte var så återställd i magen som vi trodde, utan vi fick akut uppsöka en "ökentoalett". Z var först lite orolig över att det inte fanns någon toalett, men sedan var det mest kul att göra gropar och täcka över dem efteråt.

 

Ett av framträdandena presenterades stolt och högtidligt som en prominent gäst från Bollywood, Indiens egen Michael Jackson. Denne lyckades framgångsrikt imitera både en misshandlad get, en galen gatuhund och en torterad gris (inklusive ett "nöff" i mitten). Sedan började han sjunga. Och visst sjöng han i falsett, men något "Neverland" kommer han nog inte tjäna ihop till......

 

Zacharias gjorde en fem gånger fem meter stor "välkommen till ökenfestivalen-poster" i sanden. Sedan lekte han Star Wars med engelsmannen (undrar om han inte hette Andrew) och så småningom även Dais. Efter tio minuters rullande i sanden sa Andrew (?), som var "Luke", att han struntade i om den mörka sidan vann, bara han fick vila lite.

 

Alla evenemang med självaktning skall ju avslutas med ett rejält fyrverkeri, så även detta. De hade lagt mycket krut (ha,ha) på själva raketerna, men samordningen mellan de tre uppskjutningsramperna hade man inte prioriterat. Det small lite hipp som happ och de sista tre raketerna kom tio minuter efter att allt var avslutat. Dessutom blåste det så pass att allt small lite för lågt och rakt ovan för oss. Således fick vi eldregnet som skulle varit långt uppe i himlen på och mellan oss. Rätt häftigt faktiskt, man fick känslan av att himlen föll ner på oss, eller att man var mitt uppe i en 3D-film.

 

Inte helt oväntat var nu Zach supertrött och frös och var lite orolig när vi gick mot bilen. vid ett tiilfälle blev han jätteledsen för att han trodde att vi skulle gå de fyra milen till Jaisalmer. Han somnade rätt omgående när vi satt oss i bilen. Väl hemma på hotellet såg han dock så otroligt nöjd ut när han berättade för Sandra om dagen.

 

         -Meanwhile on the hotel-

 

Sandra var helt ensamma på hotellet (det fanns en personal där, men han hade ledigt fram till klockan sex, och höll sig undan). Sandra bokade hotell i Varanasi och Benjamin spelade på Ipad. Andreas lyckades inte få kontakt med Sandra förrän vid halvnio-tiden (denna gång var det faktiskt telefonen och inte Andreas fel), så en viss oro hann infinna sig. Mat inmundigades och Benjamin försökte hålla sig vaken tills Pappa och Zach kom hem, men somnade. Så spännande hade de!

Igår firade vi Benjamins födelsedag. Han fick en Angrybirds snurra med ljus ich ljud av Zacharias och ett angrybirdsspel av mig och Andreas. Efter frukosten gick vi till festivalområdet för att se om vi kunde titta på någon rolig tävling, Vi såg turbanknytartävlingen för Indier och sen för turister, sedan var det mustach tävling. Däremellan var det sång och dansuppvisning. Då det var väldigt varmt och vi satt långt ifrån orkade vi inte så länge utan gick och tittade lite på stånden istället,

Därefter gick vi upp till fortet för italienk lunch. God pasta och gott kaffe. På väg ner blev ett av barnen väldigt dålig i magen igen, så det blev till att skölja med vatten och ta sig hem till hotellet så fort som möjligt för duch och klädtvätt.

Båda barnen är nu dåliga i magen och har lite feber fram och tillbaka, så vi tar det väldigt lungt.

Idag har vi varit uppe i fortet en liten stund. På väg hem så köppte vi tårtbitar som vi festat på här på hotellet.

Barnen är fortfarande dåliga, så det blir ingen ökensafari, utan vi fösöker göra lite utflykter här i Jaisalmer istället, Jag hoppas barnen blir friska innan 27, då vi har en lååång resa innan vi kommer fram till Varanasi.

Det var lite speciell stämning i Pahar Ganj igår eftermiddag/kväll. Flera poliser i området gick omkring o slog med sina käppar på mat- o prylstånden som inte hade tillstånd att vara där. Ägarna till dessa tog det dock mestadels med ro, log lite åt polisen och började sakta rulla iväg sina vagnar. Det var dessutom extremt lite motor-rickshor, vilket nog också hade med polisen att göra då dessa stod i flertal vid platsen där det brukar myllra av rickshor. Vi hittade faktiskt bara en enda när vi skulle ta oss till tågstationen, och han ville inte köra oss dit. Vi tog en taxi istället. När fru, barn och packning var instuvade där bak försökte han förgäves gång på gång få stängt dörren riktigt. Han ville inte heller att Andreas skulle sätta sig i framsätet riktigt än, men när han till slut låste bakdörren för att hålla den stängd kände A att han allt ville komma in i bilen innan chaufören startade (och rövade bort hela familjen?). När vi väl startade förstod vi att han hade velat att Andreas skulle stå utanför och dirigera honom ut, då han hade ungefär tio centimer tillgodo till bilen bakom, och något mindre framåt....

 

Vi kom till stationen i god tid och det gjorde tåget också, så efter en tio-femton minuters väntan kunde vi stiga på och göra oss tillrätta. Benjamin var nu febrig, men ville prompt sova själv, helst i överslaf, men gick till slut med på att sova ensam i en av bottenbäddarna. Sandra o Zacharias delade på den andra och Andreas tog mellanbritsen, medan vi bjöd någon annan på översta platsen. Benjamin vaknade dock efter några timmar och delade koj (fjärde synonymen för sovplats i ett stycke!!) med sin far.

Barnen sov gött, föräldrarna sådär. På morgonkvisten hade vi en lång pratstund med ett nygift par som sovit ovanför oss (egentligen bara mannen, som var drev en typ förskola och kunde engelska, men han var mycket noga med att översätta för frugan. De såg väldigt gulliga ut för att vara ett nygift (arrangerat) indiskt par).

 

Väl i Jodhpur skulle vi hitta oss lite frukost innan vi tog en buss till Jaisalmer. Vi tyckte att det väl borde finnas ett öppet frukosthak nära stationen, men det tyckte inte innehavarna av dylika ställen. 

 

När vi gått en bit bestämde vi oss för att ändå ta en ricksha, man kanske kunde hitta någon som visste ett frukostställe på väg mot, eller i närheten av busstationen. Plötsligt var vi i livlig diskussion med två chaufförer och av någon anledning en galen kvinna i "tiggarstrass". När vi väl satt i rickshan, noga med att påpeka att vi måste ha frukost först, sedan buss, hade kvinnan börjat skrika åt oss. Andreas och ungarna var mycket hungriga och Sandra nästan gråtfärdig. Då ser vi i ögonvrån att den galna kvinnan står o hötter åt oss med en gatsten, som hon hotar att kasta på oss. Chauffören verkar inte tycka att detta är något konstigt, utan säger bara till oss att vi nog skall ge henne fem rupees. I brist på innehav av dylik valör ger vi henne en tia varpå hon tackar och går. 

 

Det visar sig vara längre till Busstand än kartan gjort gällande, och givetvis kör han oss inte till en restaurant först, han är alldeles för sugen på all commission han skall få av just den här researrangören för att ha tagit oss dit. Vi ger honom betalt på öret och traskar resolut iväg, utan att ta notis om hans vädjanden och "first you buy ticket, then you eat".

 

Det visar sig lurigt att hitta ett öppet matställe runt tio på morgonen i denna stadsdel (vi har inte en susning om vart i Jodhpur vi befinner oss), men till slut hittar vi en "KFC" och en stekt kyckling kan väl alltid gå ner. När vi kom in så förstod vi att det inte alls var "Kentucky Fried Chicken", utan "Krishna Food Center". Nåja, en toast med ost o tomat kan väl ingen misslyckas med, så det beställde vi. 

Zacharias var den ende som tyckte att de var tillräckligt smakliga för att pilla i sig sina bitar. Andreas trugade i sig en Dosa. 

 

Man kunde tro att maten var det hemskaste på restaurangen, men då hade vi inte sett toaletten.....

Båda barnen var dock sådana i magen att det inte fanns något val, men det gick åt rätt många våtservetter för att få ringen i sittdugligt skick. Sen tog vi en ricksha till rätt "Busstand", som visade sig ligga ungefär där vi hade förväntat oss. Väl där sprang vi på Norrmännen vi träffat i Pushkar. De skulle med samma buss som vi. Bussen kom tidigare än väntat så vi gick på utan att ha handlat färdkost eller vart på toa - big mistake!

 

Efter en knapp timme av sextimmarsresan blev barnet som satt i Andreas knä nästan hysterisk och bad om toalett. Vi sa att det nog blir ett toastopp senare (vilket visade sig vara fel), och han försökte hålla sig, men efter en tio minuter så gick det inte att hålla tätt. Och det var inte kiss. Luktade gjorde det (men det gör det ju alltid i Indien), blötte igenom ner på Andreas byxor gjorde det och trångt var det. Vi kunde inte göra annat än att hålla honom och säga att det inte var någon fara. Han var ledsen och skämdes mycket. Efter en stund lyckades Sandra, med den andre pojken i knät, byta plats så att vi satt bredvid varandra allihop. Vi lyckades trots trängseln pilla fram fällkniven, en plastpåse, våtservetter och rena kalsonger. Så medan Sandra höll upp sjalen som skydd klippte Andreas av kalsongerna och tvättade rent. Alla mådde sedan bättre, även om Benjamin fortfarande fick febervågor och det inte var jättekul att sitta inklämda så länge i en buss. Barnen skötte sig jättebra.

 

Framme i Jaisalmer, fyrtifem minuter sena, blev vi mötta av en av hotellägarna, Alladin.

MAT!        (Den tog dock väldigt lång tid att få)

DUSCH!   (Varmvattenberedaren är dock sönder så vi värmer vatten med en doppvärmare)

SOVA!      (På lakan som är fräscha nog att inte behöva täckas med våra egna!)

 

Nu på kvällen är det Zacharias som varit mest krasslig och lite febrig, så vi fick truga i honom maten. På hotellet bor också en holländsk mamma med sin elvaårige son. Han o Benjamin lekte lite.

 

I morgon är det Benjamins födelsedag och vi skall försöka hitta ätbar tårta. Ökenfestivalen invigs också med parad och lite tävlingar ( vad sägs om Turbanknytar-mästerskap, snyggaste Mustaschen-tävling och "Mr. Desert" ?).

 

Men mest skall vi nog försöka ta det lite lungt.

 

Idag har vi inte gjort nastan nagonting. Vi tankte aka till posten for att skicka hem ett paket, men vi hittade ett ombud som vi anv'nde istallet, sa det blev fardigt pa 30 min istallet for de beraknade 4 h. Sedan har vi varit pa varat fuktiga hotellrum & pa en takrestaurang.

Bade Andreas & Benjamin mar lite halvdaligt, sa det ar bra med en vilodag. 

Jag forsokte ladda upp foton pa bloggen, men det gar inte. Jag vet inte vad som ar fel, sa foton far vanta.

Nu skall jag snart ga tillbaka till hotellet & slappa innan vi skall ata middag & sedan fara ivag till Sarai Rohilla for att ta natttaget till Jodhpur.

 

 Efter frukost på Momo Cave tog vi Metron till Mahavir Enclave, långt bort i Dehli. Sen fick vi ta cykelricksha lääänge (Andreas satt bakåtvänd och alternerade mellan att slå huvet i takramen och rädda Benjamin från att studsa av (ingen fara)). Väl framme vid toalettmuseet så var det väl den ständigt "offentlig-toalett-fascinerade" Benjamin som hade största utbytet av utställningen. Däremot var det väldigt intressant att få en demonstration av biogasanläggning och olika toalettsystem som föreningen "Sulabh" hjälper byar på landsbygden att fixa.

 

Sen tog vi en buss in till centrum (Connaught Place). Det kunde väl inte ta längre tid än resan dit?

-Jo! Så nu har vi fått en dryg timmes resa genom de mer ointressanta delarna av Dehli.

 

Kinamat åts och sen tog vi oss via några byten med Metron ut till Lotustemplet, ett av åtta Bahi-tempel i hela världen (men de har en underavdelning i Enskede!). Stort fint tempel format som en Lotusblomma där man kan tillbe vilken gud som helst och där de inte har präster och självutnämnda ledare. Sandra och Zacharias satt en stund och kontemplerade i tysthet. Benjamin och Andreas fick ge sig ut rätt omgående, så att de kunde prata och studsa lite.

 

Några tunnelbanebyten senare var vi tillbaka i Pahar Ganj. Mat på India Club och sen var det hotellet och nödtorftig avsvabbning av de kroppsdelar vi fick in under väggkranen, medan Sandra gjorde en sista(?) shoppingsväng i Dehli. 

I morgon åker vi ifrån Dehli igen.

Igår morse gick jag upp tidigt för att boka tågbiljetter för resten av resan. Efter 2 timmar hade jag kött tågbiljetter för 27000 rs. Det blev en del ändringar, men det är ok. De är väldigt bra och snälla på tågbokningen här i Dehli. Så nu ser resplanen ut såhär:

 

21/2 åker vi från Dehli till Jodphur. I Jodphur ska vi hitta en buss till Jaisalmeer.

28/2 åker vi från Jaisalmer till Dehli. Senare samma dag åker vi till Varanasi

4/3 åker vi från Varanasi till Haridwar. Därifrån ska vi ta oss till Rishikesh.

12/3 åker vi från Haridwar till Chandigarh.

13/3 åker vi från Chandigarh till Kalka och sedan Toy train till Simla

17/3 åker vi från Simla till Kalka och sedan vidare till Chandigarh och sedan till Amritsar

19/3 åker vi från Amritsar till Dehli. Senare samma dag åker vi till Udaipur Och kommer fram 20/3

26/3 dåker vi från Udaipur till Mumbai.

 

När frukosten var äten tänkte vi ta tunnelbana till toalettmuseet, men då det var stängt igår åkte vi in till Connaught Place och beställde 2 par glasögon till Andreas. 

Efter det så lyckades vi ta oss till den mytomspunna riktiga turistinformationen här i Dehli. Alla vet att den finns, men få tar sig sit, då ingen ricksha förare vill köra en dit, utan till ngn annan av alla turistinformationer ( som vill sälja dyra bilresor genom Indien) Där fick vi en karta och fick reda på vart toalettmuseet finns. Det roliga var att de fick jobba sig lite för att ta reda på det. Sedan gick vi runt i det som kallas Tibetan market, inte så kul. Sedan tog vi oss in till CP igen och till Palika basar. En stor underjordisk marknad med massa piratkopierade saker och en del äkta, men billig elektronik.

 

sedan åkte vi tillbaka till hotellet.

 

Idag åkte vi ut till ett tempelkomplex som heter Ashkardham. Där såg vi en ljud och ljusshow om en kille som hette Neelkanth. Det var till hans ära, som de tror är gud inkarnerad till människa, som hela templet var byggt till. Sedan blev det en båttur på c:a 10 min som täckte in Indiens historia, eller den delen av historien som handlar om kultur, vetenskap och religion.

Sedan blev det en film om nämnda Nellkanths liv ach lära.

Istället för att hinna med templet på 4 timmar blev det 6 timmar, så det blev inget toamuseum idag heller, Till benjamins stora sorg och besvikels. Istället hämtade vi ut Andreas glasögon och jag handlade några klänningar.

Imorgon så ska vi försöka oss på att hitta det snart mytomspunna toamuseet direkt på morgonen, sedan hoppas vi på att hinna med Lotustemplet och Gandhi Smitri. 

Nu ar vi tillbaka i Dehli igen. Det regnar & gatan dar vi bor har forvandlats till en lerpol..

Igar var vi pa ett Jaintempel dar de byggt upp en hel varld som de har guldplatterat. Det var valdigt fint. Tank er ett enormt tittskap med en massa detaljer & figurer sa narmar ni er hur det ser ut.

Efter Jaintemplet sa checkade vi ut & gick bort mot tagstationen & hittade en riktigt god restaurang pa vagen.

Pa taget hade vi nu 2:a klass, sa vi skiftar ganska mycket i hur vi reser : )

Jag trodde att det ingick mat, sa nar de fragade oss om veg eller non veg & hur manga sa vi veg & 3 st. Maten kom ( en kall thali, inte sa god...) & det kostade 100 rs / styck...  ja, ja, vi blev matta i allafall.

Nar vi kom fram till dehli vid 23 tiden sa borjar jakten pa en vettig ricksha forare, eller rattare sagt, vi blev jagade av diverse riksha forare som ville ta oss dit vi skulle for alldeles for mycket pengar, sa det handlar mest om att ga fort forbi dem & se om nagon kan engelska & ger en ett vettigt pris. Vi hittade en tillslut som tog oss till ratt stalle utan vel.

Sedan sa fick vi rummet, som istallet for 550 rs kostade 650 rs, hmmm, (ok, jag vet att det a'r 12,50 skr vi pratar om, men i allfall....) ok, vi tog rummet & gick & sov. Vi sov valdigt bra & hotellet ar valdigt tyst for att vara har i Paharganj. (Jag & Benjamin tog oss en riktig sovmorgon & sov till 9:40)

Nu har jag kollat tag for resten av resan, sa nu skall vi kopa tagbiljetter.

Vi sov länge och insåg att vi inte skulle kunna hålla utcheckningstiden som var 10:00. Jag gick upp och frågade om det var ok att vi checkade ut senare och det var det. Efter frukosten så packade vi färdigt och Pappu (hotellägaren i Pushkar) körde Andreas väska och Zacharias till busstationen På sin Mc. Jag, Andras och Benjamin började gå. På halva vägen kom Pappu och körde Benjamin sista biten. När vi kom till Heritage Havelli, som vi bott på innan och som vi bokat rum på för 1075 rs, så visade det sig att det rummet var borta. De hade ett rum för 2275 istället..... Andreas blev jätte arg och höjde rösten åt dem innan han tog sig ut på gatan för att andas. Vi gick ut i porten och då kom ägaren och sa att vi fick rummet för 1075 Rs.. Så vi tog rummet. 

Sedan tog vi våra grejer som vi skulle skicka hem och gick bort till skräddaren. Han hittade en låda och sydde in den. Sedan gick vi till posten. Där fick vi reda på att packetet var fel gjort... paketet skulle vara kompakt... Suck, vi gick tilbaka till hotellet med paketet och sedan började vi gå för att hitta mat. Vi hitta en skyllt där det stod restaurang på taket, när vi försökte gå dit sa en gubbe att vi inte fick det. Så vi fortsatte gå och hittade en bra Indisk restaurang med god mat. Brevid där vi satt hade de tåg-tema: Den delen av restaurangen såg ut som en tågkupe' med skjutdörrar och Tv-skärmar som skulle ge illusionen av att tåget rörde sig genom städer.

Efter maten fixade vi iordning paketet med gaffa tejp. Nu godkände posten paketet så nu är 3 paket på väg hem till mamma. 

Imorgon ska vi hitta till Jaintemplet vi missade idag pga inkompetenta skräddare, sedan bär det av till Dehli.

Glad "Alla Hjärtans Dag" på er allihop. Eller, som Benjamin säger -"Glad Glada Dagen till er". Idag har vi suttit en stund nere på Brama Gath och tittat på duvor och badande Indier. Vi såg ett framträdande med nomader som sjöng och spelade på Varaha Temple. Sådär. Annars har vi mest traskat runt. Frukost åt vi som planerat på "Sonus" - Bästa frukosten i indien ??!

 

Zacharias åt tills han blev spyfärdig på Shiva Eye. Världens bästa risotto tyckte han. totalt smaklös mat tyckte hans föräldrar. 

Nu sitter tre fjärdedelar av familjen och spelar skitgubbe på taket till vårt hotell, medan den sista fjärdedelen försöker att fantisera ihop nåt att skriva på vloggen, när jag nu lyckades kom in på den.

 

Kram!

//La Familia

 

P.s. Foton kommer om några dagar när vi har tiilgång till dator D.s.

Hallå där!

 

Vi har haft ett par sköna dagar i Pushkar, och har några kvar. Det enda som funkar dåligt är Ipadens förmåga att komunicera med bloggen (och därmed våran förmåga till detsamma). Vi har mest gått runt o haft det gött. Igår hittade vi ett fantastiskt Juice-ställe, Sonus, som vi även besökte idag. Underbara juicer och en mangolassi som faktiskt till största delen innehåller mango. Vi tänkte orka oss dit för frukost i morgon. 

 

Pappu som äger hotellet vi bor på är väldigt trevlig och hjälpsam och idag har barnen lekt o busat med hans ungar. I morse besökte vi ett tempel vars torn såg ut som en godisspira och ligger alldeles bredvid. Barnen började dansa till musiken som var på och tanterna som tog hand om tempelgården var mycket roade och gick och höjde musiken. Vi fick till slut släpa och bära ungarna därifrån, vilket också roade tanterna och folk utanför.

 

I går var vi vid Bramatemplet (ett av få i hela världen). Nackdelen med att folk slänger sötsaker till gudarna överallt i templet, är att det finns massor av getingar där, ibland som stora krypande, surrande, svarta klumpar.

 

Det bästa försäljningsargumentet (?) : Häromdagen gick vi förbi en farbror i en affär som krängde dörrknoppar, och han försökte sälja några till Andreas. Andreas svarade att han inte hade någon dörr just nu, varpå mannen replikerade: "If you buy now, tomorrow God will give you a big gate"! Vi kunde ändå motstå frestelsen.

 

Idag startade en stor musikfestival i utkanten av stan (vi hör den lite för bra här ikväll på hotellet) och vi följde öppningsparaden från ett av templen i staden. Zach tyckte att ljudet var lite för högt, så han o Sandra gav upp efter en stund men Benjamin var hänförd av orkestern så han o Andreas följde med en stund. 

 

När Sandra o barnen var på internetCafe', så passade Andreas på att bli rakad och stötte sedan på en zigenerska som höll på att berätta massa saker (fattade aldrig riktigt vad - vi hade nog inte samma engelskalärare....) och huxflux stod hon och Hennamålade hans hand ( vilket han absolut inte ville, men det var svårt att ta sig ur situationen). Ungefär då kom ungarna ut och var tårögda för att inte de oxå fick blommor på händerna. Snart var alla målade och tantan började mässa om hur många barn hon hade och hur mycket Whiskey hennes gubbe drack. Sandra betalade henne ungefär tio gånger för mycket, varpå hon tyckte vi var snåla och skulle betala dubbelt så mycket..... Men då var vi redan på väg därifrån. Zacharias ville knappt tvätta händerna av rädsla för att Heenan skulle försvinna, och Andreas gnuggade med våtservetter och naglar för att bli av med den....

 

Sandra ville äta middagsbuff'e på nåt som heter "Om Shiva", Andreas hittade nåt som hette "Shiva" och hade buff'e och en annan som hette "Om Shiva", men som inte hade buff'e. Sedan hittade vi "Om Shiva" som hade buff'e, men vi tog pizza istället eftersom buffe'n var tråkig. Andreas hade hoppats på att äta på "Shiva Eye", enda stället i stan som serverar öl. För en fullständig lista över alla restauranger och hotell med Shiva i namnet hänvisas till google.

 

Sandra har lyckats hitta en bra o även hederlig skräddare på samma gata som en dito klädförsäljare så vi bär hem diverse påsar med kläder o sjalar varje dag. Andreas o ungarna passade på att se en ceremoni vid ett Hanuman-tempel medan Sandra var hos nämnde skräddare.

 

Vi räknar med att lämna Pushkar på Fredag förmiddag och spendera några timmar och en natt i Ajmer. Sedan bär det av mot Dehli igen. Vi har bokat hotell Namaskar i Dehli. Vi hade en lång mailkonversation med Namaskars manager huruvida vi fick plats i ett vanligt dubbelrum eller inte.

Det var nog ett bra val att ta en natt på Haveli Heritage trots priset. Vi hade inte orkat kuska runt o letat, trötta o hungriga som vi var. Vi blev dessutom väldigt bra bemötta och rummet är trevligt. Vi fick vägvisning till en restaurant som heter "Mango Masala", ett väst-ställe för Indier. Ok mat, och dessutom en liten lekplats på bakgården där barnen roade sig en stund. Tv-stund på hotellet och sen sova.

 

I dag på morgonen så tänkte vi oss till posten efter frukost för att skicka hem några kilo. En av ägarna (?) fixade fram en papplåda som vi fyllde (hade inte Andreas varit förutseende nog att ta med en rulle Gaffa-tejp hade den nog inte hållit), och gav oss av mot posten. Ungarna stannade på hotellet och kollade på TV, spelade boll med "Laloo" och blev bortskämda. På posten fick vi veta att här skulle man minsann ha fixat så att paketet var insytt i tyg innan man kom dit, till skillnad från Jaipur, där det var tvärtom. Således begav vi oss till marknaden runt hörnet och hittade en skräddare som med stor noggrannhet och yrkesstolthet tog en dryg halvtimme på sig (inklusive tepaus) att göra det som sist tog fyra minuter. Det spelar kanske också in att han nog bara var marginellt yngre än själva staden.....

Sen var det bara att gå in på posten igen och fylla i fyra identiska formulär och vänta på erfoderliga procedurer. 

Så nu är ytterligare tretton och ett halvt kilo på väg hem till Lisbeth!

 

Då hotellet var så trevligt och låg centralt, så bestämde vi oss för att boka ett billigare rum där den femtonde. Laloo, en kille i tjugo-tjufem-års-åldern som var den som vi hade mest att göra med på hotellet, fixade en ricksha till busshållplatsen. Efter lite förvirring hittade vi en buss till Pushkar. På bussen träffade vi några ännu mer förvirrade holländare som trodde att resan skulle ta fyra timmar och inte tjugofem minuter. De var dock trevliga, liksom den Indiske mannen som Andreas pratade med och som varnade oss för blom-skänkande lur-präster vid sjön. Denna varning visade sig komma väl till pass.

 

Framme i Pushkar blev vi påhoppade av touts o rickshaförare. Vi gick med på att åka med en av dessa, som faktiskt visade sig vara en hotellägare. Sandra var mycket skeptisk, då vi var rädda att det vi var långt från centrum. Vi bestämde oss för att ändå ta in över natten och kolla läget. Efter lunch på taket till hotellet (bra mat, även om den smakade mycket mer Italiensk än Indiskt) gick vi ut på stan och det visade sig att hotelläget var perfekt - nära till centrum, men ändå lugnt o stilla. 

 

I denna lilla stad belägen runt en liten sjö finns det inga rickshas och nästan inga bilar. Behagligt att vandra runt i en lugnare stad. Man kan till o med fråga om priset på saker utan att ha skrikande försäljare efter sig i en halvtimme!

 

När vi gick ner i en av gatherna (badställen i sjön) så lyckades Andreas avvärja de första nissarna med blommor, men helt plötsligt stod vi nere vid vattnet med blommor i händerna och skulle bli välsignade. När de separerade A o Z från S o B och började prat om pengar drog Sandra öronen åt sig och började jiddra med dem. Det slutade med att S o barnen fullföljde ritualen vid sjön medan Andreas satte sig en bit upp o studerade duvor. Speciellt mycket pengar fick de dock inte.

 

Efter en lång stund i en film- och musik-affär och en liten kik i ett tempel gick vi vilse och inropade av en man som ville att hans barn skulle hälsa på hans. Vi blev inbjudna på husesyn allihop, men fick säga nej till te eftersom vi behövde gå och äta. Det kanske var oartigt och de frågade oss flera ggr och tyckte att vi kunde hinna med en halv kopp i alla fall. Barnen, våra o deras kollade på TV.

 

Vi åt på "Sixth sense" en lite finare restaurant ovanpå "Seventh Heaven Hotell". Zacharias började skriva i sin nyinköpta dagbok. Helt ok mat men lite mer kryddning hade inte skadat. Benjamin älskade sin pesto-pasta. 

Nu slappar vi på hotellet och skall snart sova.

Idag her vi åkt tåg till Ajmer. Vi blev skjutsade till tågstationen av India execursion (resebyrån vi använt för  vår vistelse i Ranthambore) De väntade med oss på stationen tills tåget gått. Resan till Jaipur åte vi i SL klassen som vi brukar. I Jaipur bytte vi tåg och såg då att klassen vi hamnat på var 2s som är den lägsta klassen på tåg i Indien. Resan gick bra. Men när vi skulle av i Ajmer så kunde vi nästan inte ta oss av för alla som skulle på.  Jag Andreas och några andra försökte be folk att inte trängas, men det gick sådär. Tillslut var det en snäll kille på stationen som lyfte ner barnen och jag och Andreas kom av. 

Utanför stationen var det den vanliga högen av ricksha förare som ville köra oss. Vi bestämde att vi vill till "heritage Haveli inn" 50 rs skulle det kosta. När vi gått in i Rickshan så ville någon att vi skulle till ett annat hotell, men dit ville inte vi. När rickshan börjat åka så frågade Andreas föraren att han verkligen skulle köra oss dit vi vill. Något hände och Andreas blev jätte arg och skrek att han skulle ta oss till det hotellet vi ville till och ingen annanstans. Han körde oss till rätt ställe, så han fick 60 rs.

hotellet hade bara ett rum som de tyckte att vi kunde ha och det kostade 2275 rs/ natt.... Lite mer än vad vi tänkte, men ok vi tog det.

nu har vi varit och ätit. Imorgon skall vi till posten för att skicka hem grejer och försöka ta oss till ett jaintempel som skall vara speciellt och kanske hitta en buss till Pushkar.

Nu har hälsat på en indisk lokal allmän skola. Det gick sammanlagt 90 barn på skolan och det fanns 8 klasser( 1 klass /årskurs) varje klass hade en lärare och mellan 15-20 elever. Även om skolan är gratis och man får gratis lunch där är det bara c: 80 % av bybarnen som gick i skola ( och det är ändå mer än vad som är vanligt..)

Lärarna på skolan stanna 1-2 år sedan flyttas de till en annan skola. Skolan börjar 10:30 och håller på till 16:30.

Vi såg klasserna 3-6. De satt på golvet under tak rumt en liten gård. De andra klasserna var o andra byggnader.

Indien har inte haft obligatorisk och gratis skola så länge. 

Barnen här lär sig läsa och skriva hindi direlt när de börjar vid 6 årslder. Runt 5e klass börjar de lära sig engelska. Sanskrit är ett obligatoriskt ämne i den allmänna skolan mellan åk 5-8. Då lär de sig prata och läsa sanskrit.

skolan hade 3 datorer, men inget internet. 

I vanliga fall har skolorna en handvattenpump med driksvatten, men det hade inte på denna skolan ännu, utan barnen fick ta med sig vatten hemifrån.

 

Nu på eftermiddagen så skall vi bara slappa på hotellet och bada i poolen.

imorgon bär det av till Ajmer och Pushkar

Idaggick vi upp 5 för att åka bort till zon 9 för en tidig morgonsafari. Jag kan berätta att 1 timme i öppen jeep är kallt kl 5:30 på morgonen, men vi hade filtar vi var invirade i. När vi kom till parken så såg vi massa spår av tiger och björnar. Efter en liten stund såg vi 2 björnar! En mamma och hennes unge. Dom är stora och luffsar verkligen! Och det är ännu ovanligare att se björnar än tigrar i parken!

Sedan kände vi lukten av tigerkadaver och tiger spår och tigerkiss, men ingen tiger.

Vi åkte bort till en sjö och tittade på fåglar. När vi satt där i godan ro så kom ett samtal pch guiden sa till oss att hålla i oss. Sedan bar det av i rallyfart! det var som att åka karusell! Jeppen åker fort och hoppar över hålor i sandvägen. Så stannade vi och anade tigern inne i skogen. Sedan kom den ut i en göänta och vi fick se lite till. Så körde jeepen igen och stannade en bit längre fram. Då går tigern ut på vägen precis framför oss!!

Det var så häftigt! vi fick nog titta på tigern i sammanölagt 20-30 min. Sedan åkte vi till hotellet och en sen frukost.

 

Idag på förmiddagen så åkte vi ut till ett Shivatempel som är ett populärt pilgrimsmål. På resan ditt fick vi reda på att detta är en av de 12 stora Joytrilinga templena som finns i Indien. Zacharias blev överlycklig då han sedan vi köppte ett vykort i Dehli med bilder på de 12 Joytrilingas frågat om vi skall åka till något av dem.

När vi kom fram så köppte vi först offergåvor ( 1 pkt med smör/mjölk 1 pkt rökelser 1 kokosnöt 1 påse speciella vita små söta godisar.

Inne i templet är det först en stor gård där det finns en shiva staty, till vänster om ingången fanns en eld. På denna eld offrade vi kokosnöten, mjölk/smöret och en del av rökelserna. Sedan gick vi in. Där inne så finns många olika shiva lingasstatyer och även stater av Nandi, Shiva och Ganesh. 

Men vi fick tyvär inte se den viktigaste Joytrilingan då den låg i ett bad av mjölk, vatten och ghee, men vi var framme och offrade resten av grejerna och fick dricka av den heliga vätskan som joytrilingan badade i och fick prasada. 

sedan gick vi runt lite i templet och tittade på andra shivalingas som fanns där. 

När vi skulle gå fick vi skriva i en bok hur vi upplevt besöket och vi fick en brochyr om templet och en halsduk.

Bakom templet hade de byggt upp som ty "Kailash" och en massa statyer med en del av Gudarna. Vi traskade runt en stund där innan vi åkte tillbaka till hotellet för att äta lunch och ungarna skulle fånta sitt efterlängtade dopp i poolen.

Kvällens safari var i zon 2 och gårdagens safari var i zon 5. Tyvär såg vi ingen tiger denna gång heller, men det gör inte så mycket. Vi set en massa andra djur; bluebull, Sambhar, spotted dear, krokodiler, mungo, olika papegojor, påfåglar och en massa andra djur. 

När vi kom hem från safarin snubblade Zacharias så han har fått en stor bula i pannan.

Nu är det snart middag och sedan får det bli en tidig natt då vi skall ut på en morgon safari imorgon. ( vi åker härifrån 6:15 på morgonen)

Hej igen!

 

jag sitter just nu i ett lungt och mysbelyst "uppehållsrum" på hotell "Ranthambore Regency", klockan är snart sju på morgonen och resten av klanen skall sova en stund till. Klockan nio skall vi ut på en utflykt till ett Shiva-tempel och i eftermiddag blir det Safari nummer två. Däremellan är ungarna lovade att få bada i hotellpoolen. Det är inte mer än 7-8 grader nu på morgonen, men det blir runt tjugo på dagen.

 

I förrgår kväll skulle vi alltså ta nattåg från Agra till Sadowai Madhopur och framförallt Sandra var lite orolig för att vi skulle missa stationen. Tåget stannade på alla små bonnstationer som fanns, dvs var tionde eller femtonde minut. Dessutom var skyltningen på vissa stationer obefintlig, så det var lite oklart hur långt vi hade kommit. Tåget som avgick från samma perong en timme tidigare fick något problem och fick koppla loss några vagnar som således blev stående ivägen för vårat dito. Efter fyrtio minuters velande med olika lok kunde vårat tåg anlända och vi steg på. 

 

Som lagom blyg och väluppfostrad svensk kan man nog aldrig vänja sig vid Indiers oblyga stirrande. Ett tjugotal personer stod i ring runt oss och studerade noga hur barnen lekte, hur Sandra oroligt bytte fot i väntan på tåget och hur Andreas öppnade och stängde väskan. Framförallt blir det lite skumt med alla, i andra fall mycket pryda, kvinnor i alla åldrar som stirrar på Andreas med halvöppen mun. när vi väntade på tåget var det framförallt en tjej i tjugoårsåldern som tittade rakt på Andreas i femton minuter utan att blinka, väja med blicken, ändra ansiktsdrag eller ens stänga munnen en enda gång.... Med Svenska referensmallar blir det änna lite obekvämt....

 

Efter en läbbig veg-burgar-liknande sak vi köpt på stationen ( vissa är korkade nog att ta sitt insulin innan första tuggan, och då är det bara att äta o se glad ut, eller åtminstonne inte grimasera för mycket) så somnade barnen rätt omgående. Andreas lyckades blunda till någon halvtimme, men Sandra vågade inte riktigt slappna av. Vi blev mötta med skylt och allt och fick dela på två stora Toyota Innova till hotellet ( så långt från hela familjen och fyrtio kilo packning staplade ovanpå oss i en liten puttrig ricksha man kan komma).

 

Vid ankomsten till hotellet fick vi väldoftande blomsterkransar och blev erbjudna en sen middag. Då klockan var två på natten kände vi dock att en snabb dusch och en varm bädd passade oss bättre. Barnen, som redan sovit i fem timmar kunde tänka sig att testa poolen istället, men somnade snart. Dock blev deras madrass outnyttjad då ingen av oss orkade sitta där och natta dem.

 

På morgonen var alla utvilade utom Andreas, som var sådär charmigt vresig och oberäknelig som man bara blir efter för lite sömn och orolig mage ;)

 

Efter frukost hittade vi till de som skulle hitta oss och blev informerade om Safari o upplägg. Safariarrangören är en brittisk tjej som heter Madeleine och det är den firma som sägs vara bäst. 

 

Första utflykten var till Ranthambore Fort, ett komplex med mestadels ruiner. Det är detta fort och omgivande djungel som sägs ha influerat Kippling när han skrev "Djungelboken". Vid ingången till fortet sitter det en massa apor (Lengurer tror jag de heter på svenska) och man får verkligen känslan av att Kung Louie sitter någonstanns i ruinerna och har fest. Avslappnat och med mycket bra guide (samma på samtliga Safaris och utflykter) vlev det en bra förmiddag och barnen trivdes bra.

En snabb lunch senare var vi ute på Tigerjakt. Vi delade jeep med ett danskt par i sextioårsåldern. Vi åkte fram och tillbaka genom djungeln efter olika indikationer ( varningsläten från andra djur och tigerspår), men fick inte sett någon tiger. Däremot såg vi massa fåglar, några krokodiler, olika sorters hjortar, bl.a. Samber och några "Blue Bull", den största antilopen.

 

Efter middag var det "traditional Rajasthani music performance" och dockteater. Zacharias dansade så inlevelsefullt till musiken att han nästan stal showen (men de som framträdde verkade mest nöjda eftersom de tack vare han fick en större publik än vanligt). Sen sov barnen hela natten i sin säng och nu skall vi äta frukost!

 

Bye,bye

I övermorgon åker vi ut och besöker en skola i Sadowai Madhopur, och Zacharias och Benjamin undrar om deras klasskamrater kanske har något de vill att vi skall fråga om. Övriga får också bidra.

 

Benjamin och Zacharias hälsar jättemycket till sina kamrater och fröknar.

I förrgår ville vi åka till Sadhar Bazar och en enögd (ena ögat var starr-grått) Ricksha-walla ville väldigt gärna köra oss. Vi var väldigt överens om att vi inte ville någon annan stans. När vi kommit halvvägs körde han in till sidan, stannade och sa att alla affärer där var stängda (=han tänkte ta oss till något comission-ställe). Andreas blev förbannad, LYFTE ut hela familjen, påpekade för chauffören att han var en fuskande idiot och gick iväg. Vi tog en annan ricksha.

De flesta affärer var faktiskt stängda, men vi fick några bra pratstunder med de  näringsidkare som hade orkat sig till jobbet denna dag. Vi var inne hos en juvelerare, som sänkte priset tjugo procent när han fick klart för sig att rickshaföraren som stod utanför och smilade inte hade något med vår ankomst till butiken att göra, vilket denne gärna ville påskina. Vi blev säkerligen lurade ändå, men örhängena som Andreas köpte till Sandra skulle i vilket fall som helst kostat mer än 150 spänn hemma.

Sedan åt vi på närliggande etablisemang. Bra mat, men lite jobbigt med personal som hela tiden står och iakttar en. När de andras mat severades så frågade kyparen Andreas om han kunde byta mat, eftersom det han önskat tog lite längre tid än väntat att tillaga. När Andreas gått med på den mat som kyparen ihärdigt förordat, så kom den fram på fyra minuter. De hade alltså gjort ett misstag och tillagat fel rätt, men det kan man ju inte erkänna??? 

På ungefär samma sätt var det häromdagen när Sandra visade upp plastbitarna som legat i ungarnas pasta. Hemma skulle man räknat med en stor ursäkt, fått åtminstonne den rätten gratis och kanske en bonus-glass som plåster på aåren. Men i Agra?, icke. Här förklarade de bara att plasten kom från Makaronipaketen (han visade oss att det var en bit av makaron-loggan) och så var det inte mer med det.

Maten var ok och ingen tyckte att det smakade tvål.

 

Väl tillbaka i Taj Ganj sprabg vi på den enögde Ricksha-nissen och Andreas tänkte att han skulle försöka sig på, om inte en ursäkt, så i alla fall en förklaring till varför vi övergett hans ricksha, men kände att han höll på att bli arg igen.

Vi spenderade fyra och femti på att barnen skulle få spela på Star Wars- webben en timme på ett internet-caf'e, medan Andreas spenderade det fyrdubbla på en stor och riktigt god Espresso. När han kom tillbaka till Internet-cafe't stod Sandra och innehavaren och filosoferade över att en del inte har mat för dagen och andra kan köpa dyrt kaffe varje dag....

Kaffet smakade bra ändå.

Vi hade en lång konversation om filosofi o mänsklighet o Hinduism och vägtullar mm. med honom.

 

Kvällsvard intogs på ett av de få ställen vi inte ätit på i området, Sanniya. Det visade sig vara ett trevligt ställe utan tvålkrydda och som faktiskt kunde tillaga en riktigt god pastarätt åt ungarna. Eftersom ingen av restauranterna här har tillstånd att sälja alkohol, så säljer alla öl med god avans och lite småhemligt. På vårat kvitto den här kvällen stod det att Andreas druckit en styck "Big Juice" för 190 rs. Funderar lite på hur stor den juicen skulle vart....

 

Vi hade ett ungt svenskt par på hotellet och det var lite gött att sitta och tjöta modersmål en stund. 

 

Natten innan hade det varit full-volyms-disco-bröllop på grannhotellet så Andreas hade legat vaken och vridit sig till öronbedövande indiska euro-disco-hits och Gangman style fram till klockan två. Eftersom nästa natt var lugnare sov vi gott allihop och käkade frukost och checkade ut runt tio.

 

Ricksha till Agra Fort Railway Station, lämnade väskorna i Stationens Cloak room och begav oss upp mot fortet. När vi stod och meckade med rickshabetalning intog Benjamin sin "spårlöst-försvunnen-pose" - Ungen var borta!!

Vi sprang nästan hysteriska upp mot fortet. Cykelrickshorna vi åkt med trodde att vi försökte blåsa dem och slet i Andreas kläder. Slängde till dem stålar och hittade pojken vid Fortentren. 

 

Efter avslutat fortbesök letade vi oss till "Kinari Bazar", dit alla provisions-hungriga Ricksha-wallas o touts sagt till oss att det bara var hemskt och tråkigt. Mycket trafikerat i de smala gränderna var det. Alla typer av specialaffärer, t.ex flera som bara sålde snören av olika kvalisort och en som specialiserat sig på färgade skumgummibitar (?!). Vi hittade en jättebra tygaffär där vi bland annat köpte massa sjalar. God kvalitet, inget tjöt, prislappar och bästa priserna vi fått på något hittils.

 

Under de tre timmar vi gick runt i denna stadsdel såg vi inte ett enda vitt ansikte, och alla handlare var hjälpsamma och schyssta, men inte alltid så medvetna om att engelska ens existerade. Agras trevligaste sida?

 

På tågstationen kom vi i slang med en mkt trevlig familj, och vi blev till slut hembjudna till dem och gissa vad? De bodde i Jaipur. Vi visste väl innerst inne att det fanns trevliga hederliga människor där också, men det var skönt att få ett bevis.

 Mer i morgon

// Familjen

I går åkte vi till den övergivna staden Fathepur-Sikri. Vi gjorde upp om pris på taxi och påpekade att vi nog behövde mer än de två beräknade timmarna. Inga problem sa han som sålde resan. När vi kom tillbaka till taxin, kom chauffören dock springande o fräste surt att vi var en timma o femton minuter sena.... Vi hade pratat rätt mycket om Akbar ( Moghul-härskaren som lät bygga staden) innan vi åkte och barnen var rätt intresserade rätt länge. Sen drog vi Bellman- och Pekka-skämt om Akbar och Benjamin, som sa att han var för trött för att gå, gjorde två tjurrusningar runt hela tjänar-komplexet. 

Akbars storhet lgåg till stor del i att han ville ena landets olika religiösa och etiska grupper. Han hade dessutom en kristen, en muslimsk och en hinduisk fruga (o så några till förstås). Han förbjöd dessutom Sati (att en kvinna skall sätta sig(mer eller mindre frivilligt) på sin makes likbål och brinna upp med honom. Sedan återtogs denna sedvänja och var bruklig under några hundra år och förekommer än idag på landsbygden.

 

Efter utflykten tog vid det lungt och smaskade på Katheri ("drömmar", ibland med saffran, ibland utan. Sedan åt vi på "Yash"- Ok mat (Sandra gillade inte - men hon tycker allt smakar skit, förlåt, TVÅL, här), trökig kypare, slött bredband (ungefär som att försöka koppla upp sig med en burktelefon) och Harry Potter. Således hade Hotell Sheela två små rödhåriga trollkarlar som sprang runt och kastade trollformler i pyjamas i trädgården sent i går kväll.

 

Det har varnats för regn och åska, så när det inte haded börjat regna i morse bestämde vi oss för att passa på att besöka Taj Mahal innan vädret kassat till sig. Bra och roligt och en massa foton. Nu kan vi inte bara fylla våra egna fotoalbum, utan fyller även många, många indiska familjealbum. Tänk vad deras grannar skall bli avundsjuka när de kommer hem och visar bilder där de poserar med rödhåriga yrväder och en exotisk, vit "Tall Man".

 

Vi har en cykelricksha-kille som alltid står utanför hotellet och frågar om vad vi skall gör idag och imorrgon. Han beskyldlde oss för att ha slösat bort fem dagar för honom eftersom han står och väntar (som ingen bett honom om) och vi nästan aldrig åker Ricksha. När Andreas råkade nämna att vi tagit en annan Ricksha till andra sidan Yamuna, ville han veta när och med vem och varför och tog på sig sin mest sårade min....

Idag gjorde vi honom dock till viljes och bad honom ta oss till en restaurant. Efter att varit inne o vänt på ett lyxställe, tog han oss dit han nog hade tänkt från början: Green Park Restaurant. Billigt och gott (tyckte till och med Sandra) och då hela etablissemanget låg på en gräsbevuxen bakgård kunde barna rasa av sig. De lekte någon form av Cricket med en indisk pojk i treårsåldern. 

 

Då vi behövde två rickshor för att frakta familjen, så tyckte barnen att det var en tävling mellan dessa två. Barnen slogs om vinnar-rickshan, den med pappa i.

 

Sedan gjorde vi flera bokinköp på "Morden Book Depot".

Efteråt gick vi motvilligt med på att gå in på två Emporiums. Barnen fick varsin Cola och vi låtsades vara intresserade tills de druckit upp och tackade sedan för drickan och drog.

 

Nu sitter vi på "Taj Caf'e" och försöker blogga lite mellan strömavbrotten. Andreas tyckte sin mat var god och Sandra tyckte sin mat smakade Tvål......

 

Det är lite svårt med internetuppkopplingen i Agra, men vi hör av oss på bloggen när vi kan.

 

Igar tog vi ett tidigt tag fran Jaipur till Agra. Taget gick 07:05. Nar vi kom ut pa gatan utanfor hotellet sa fanns det ingen ricksha..... Hmm hur gor vi nu? Ingen av oss fattar hur Jaipur ser ut, sa vi kan inte hitta tagstationen sjalva.... Sa vi borjade i allfall ga at det hallet vi trodde att stationen lag at.. Efter en stund hittade vi en cykelricksha som som ungarna fick aka i & vi gick brevid Problemet var bara att han cyklade at helt motsatta hallet mot vad vi trodde... Han som cyklade kunde nastan ingen engelska, men var valdigt overtygad om att vi akte at ratt hall.

Sa vi sprang brevid & kom faktist eftr bara nafgra minuter till tagstationen. Jag var forst helt overtygad om att vi var vid fel tagstation, da vi kommit in fran ett annat hall, men det visade sig att det faktiskt var ratt tagstation & taget kom efter c: 20 min & vara namn fanns med pa listan som de klistrar upp brevid ingangen till vagnen man skall sitta i. Vi hade en hogre klass pa taget denna gangen & vi trodde att det nog ingick mat, men vi var inte helt sakra. Nagra minuter efter att taget gatt fick vi 3 vattenflaskor. Sedan kom 3 brickor med tepasar, mariekex & socker. Sedan kom 3 termosar te-vatten. vi at vara mariekex & tog sedan fram varan medhavda mat som vi handlat dagen innan ( ni vet da med osten som de sprang ivag med) Nar vi atit fardigt kom mat. 2 rostbrodsskivor, 2 friterade gronsakskorvar, ketchup & marmelad. Det var bara Andreas som at veg korvarna ( anledningen till att vi bara fick 3 av varje ar att Benjamin aker gratis & inte har nagon biljett)

Tillslut, efter 1 h forsening, antagligen pga dimman, sa kom vi fram till Agra. Vi tog en ricksha till hotellet & fick varat rum & ungarna rusade runt pa grasmattan i 10 min i ren lycka. Da han som skulel checka in oss holl pa med en religios ceremoni sa at vi lunch. Vid incheckningen visade det sig att rummet vi fatt kostade 800 rs natten & inte 500 rs som jag bokat det for. Suck, nu borjar det igen. Vi blev lite upprorda & fick se rummet for 500 rs, mycket mindre & utan rinnande varmvatten. Vi valde rummet for 800 rs. Senare pa kvallen gick vi "Taj Nature walk" en promenadstig i en park, ganska trevligt & vi fick se Taj Mahal pa avstand for frsta gangen. Det ar lika magiskt nu som forsta gangen! Vi hittade dessutom en ruchkana till ungarna. Vilken lycka!

 

Idag har vi akt till it-ma-Idun & till Metha Bagh. Vi akte en elricksha dit. It-ma-idun kallas for "Baby Taj" & ar byggt tidigare som en grav for en kvinnas (tror jag...) foraldrar.

Mtha Bagh ar en av de 11 tradgardar som Kejsaren babur anlade har i Agra nar han forst kom hit. Metha Bagh ligger precis pa andra sidan Yamuna floden mot Taj Mahal & man har en fantastisk vy over Taj Mahal. Problemet ar bara att det ar otroligt dimig har, men det spelar ingen roll. Taj Mahal ar lika vackert for det!

Sedan akte vi tillbaka. Innan vi akte sa hade vi kommit overens med ricksha foraren att det skulle kosta 300 rs for hela familjen att aka dit & tillbaka. Men nar vi ar pa vag tillbaka borjar han jiddra om att det6 var valdigt lang & att han ville ha 300 / person... Nar han sagt det ett par ganger fraste jag till & talade om att vi faktiskt hade gjort upp om 300 for hela familjen innan & att han som bodde har orde veta hur langt det var. Da mumlade han att ok, som du vill. Han fick 500 rs.

 

Efter lunchen, som inte var en hitt tog vi kaffe & lyxglass pa Cafe Coffe a day. Barnen blev overlyckliga!

Efter det har vi gatt runt & handlat marmor saker ( limestone eller soapstone egentligen, men vi kan latsas att det ar marmor, det gor alla andra har....)

 

Nu skall vi kolla om vi kan hitta en taxi som kan ta oss till Fathepur Sihkri imorgon.