domingo.blogg.se

Eftersom Benjamin hade behövt gå upp två gånger på natten för att "havbajsa", så bestämde vi oss för att inte ta erbjudandet att åka ut till ökenfestivalens final ute i öknen. Zach har varit lite ledsen över att vi inte kommer ut på nån kamelsafari, så när vi frågade honom om han ville åka med Andreas ut till sandynerna vid "Sam" för att bevista festivalen, så blev han mycket glad. Så vi ändrade oss och sa till hotellet att vi ville ha två platser.

 

Efter frukost gick vi först upp till fortet och lyckades hitta Jaintemplet. Det är egentligen sju tempel som sitter ihop (mer eller mindre), men de är rätt lika, så man tröttnar lite efter ett tag. Dvs Andreas o Sandra tröttnade lite, Benjamin var rätt ointresserad från början och ville mest stoja och trotsa. Zacharias gick runt och var vördnadsfull inför varenda gudabild, statyett och altare, och det finns utan att överdriva ca hundra stycken i vart o ett av templen. Kombinationen av barnens beteende blev inte jättelyckad....

 

Sen var det mat på "Italiano Om". Ok pizza o pasta, även om de kunde kryddat lite mer. Benjamin fick nöja sig med vitt ris. Han fick i alla fall testat deras toalett, den var helt ok, särskillt efter att vi hittat en fungerande ljusknapp.

 

Tillbaks på hotellet packade Andreas väska och hotellet fixade en rejäl laddning mackor. Sedan bar det av i bil mot öknen. Andreas och Zach satt på sätena i bagagen tillsammans med, Dais, den holländske pojken. När vi kom fram höll vi ihop med honom och hans mamma hela kvällen.

 

Först på programmet var kamelkapplöpning. Racen startade någonstanns långt borta och vi kunde se upploppet, en knapp minut. Sedan väntade man en kvart på nästa heat, och fick se 45 sekunders löpning igen. Rätt tråkigt även utan väntetiden tyckte alla vi förutom Zacharias (och Indierna som gick totalt upp i detta spännand event), han satt helt fascinerad på huk längst fram och ville inte gå därifrån. Andreas fixade så att han fick se de två sista heaten från ryggen på en kamel (som hette Carlo). Så då fick han sin kamelridning ändå. Lite läskigt tyckte han det var när kamelen vajade från sida till sida, men mest kul.

 

Vi hade lämnat tjocktröjor och mackor i bilen, så efter racen gick vi och letade efter resten av följet så att vi kunde få ut våra saker. De hade sagt att de skulle sitta på en sanddyn, så vi spenderade en halvtimme med att leta igenom alla sanddyner efter dem. Zacharias o Dais lekte samtidigt actionlekar i sanden med Andreas som tolk ( "tell him that this is a Handgranade", "Pappa, vad heter "fiendebasen har en magnetsköld på engelska?", "Vilken formel skall man använda mot "Avada Kedavra" etc.). 

 

Efter att ha letat igenom sanddynerna gick vi till bilen där det visade sig att alla stod och väntade på oss....

 

Mackor åts och kläder togs fram och sen blev vi ledda till en lämplig sanddyn med  god utsikt över scenen, men tyvärr doldes det mesta av framträdandet av stolparna till ljusriggen. Zacharias, Dais, ibland Andreas och en engelsman i tjugofemårsåldern och någr tyska barn lekte sedan mer eller mindre konstant i tre timmar. Mycket springtävlingar upp och ned för sanddynerna och mycket jage blev det. Zach stod o dansade en stund och flera av medresenärerna frågade om han gick på dansskola.

Det visade sig att Zach inte var så återställd i magen som vi trodde, utan vi fick akut uppsöka en "ökentoalett". Z var först lite orolig över att det inte fanns någon toalett, men sedan var det mest kul att göra gropar och täcka över dem efteråt.

 

Ett av framträdandena presenterades stolt och högtidligt som en prominent gäst från Bollywood, Indiens egen Michael Jackson. Denne lyckades framgångsrikt imitera både en misshandlad get, en galen gatuhund och en torterad gris (inklusive ett "nöff" i mitten). Sedan började han sjunga. Och visst sjöng han i falsett, men något "Neverland" kommer han nog inte tjäna ihop till......

 

Zacharias gjorde en fem gånger fem meter stor "välkommen till ökenfestivalen-poster" i sanden. Sedan lekte han Star Wars med engelsmannen (undrar om han inte hette Andrew) och så småningom även Dais. Efter tio minuters rullande i sanden sa Andrew (?), som var "Luke", att han struntade i om den mörka sidan vann, bara han fick vila lite.

 

Alla evenemang med självaktning skall ju avslutas med ett rejält fyrverkeri, så även detta. De hade lagt mycket krut (ha,ha) på själva raketerna, men samordningen mellan de tre uppskjutningsramperna hade man inte prioriterat. Det small lite hipp som happ och de sista tre raketerna kom tio minuter efter att allt var avslutat. Dessutom blåste det så pass att allt small lite för lågt och rakt ovan för oss. Således fick vi eldregnet som skulle varit långt uppe i himlen på och mellan oss. Rätt häftigt faktiskt, man fick känslan av att himlen föll ner på oss, eller att man var mitt uppe i en 3D-film.

 

Inte helt oväntat var nu Zach supertrött och frös och var lite orolig när vi gick mot bilen. vid ett tiilfälle blev han jätteledsen för att han trodde att vi skulle gå de fyra milen till Jaisalmer. Han somnade rätt omgående när vi satt oss i bilen. Väl hemma på hotellet såg han dock så otroligt nöjd ut när han berättade för Sandra om dagen.

 

         -Meanwhile on the hotel-

 

Sandra var helt ensamma på hotellet (det fanns en personal där, men han hade ledigt fram till klockan sex, och höll sig undan). Sandra bokade hotell i Varanasi och Benjamin spelade på Ipad. Andreas lyckades inte få kontakt med Sandra förrän vid halvnio-tiden (denna gång var det faktiskt telefonen och inte Andreas fel), så en viss oro hann infinna sig. Mat inmundigades och Benjamin försökte hålla sig vaken tills Pappa och Zach kom hem, men somnade. Så spännande hade de!