domingo.blogg.se

Jag vaknade kl 5 av att Benjamin behöve gå på toaletten och att strömmen var borta. Så hitta ficklampa funktionen på telefonen och lysa vägen för Benjamin. Tidigare på natten hade jag känt att Benjamin var varmare än normalt (och då skall ni veta att jag ibland kallar honom för mitt element..) med andra ord, han hade fått feber. Efter toalettbesök så somnade Benjamin snabbt, medans jag låg och lyssnade på alla ljuden som jag plötsligt kunde höra på natten när ingen fläkt dånade i rummet. Andreas snarkningar i rummet intil, en böneutropare, en motorcykel på långt håll, en tupp, och en hund. Efter ett tag kom strömmen tillbaka och jag somnade om.

Sedan hem för att slappa, Benjamin är som sagt sjuk. Vi lyckades boka hotell i Trivandrum och tåg från trivandrum till Kaniyakumari.

 

Andreas gick ut en sväng för att ta reda på när karnevalen skulle gå förbi rondellen utanför våran väg. Mellan 16 och 17 trodde de som är arrangörerna för nyårsfirandet i rondellen. 

Andreas lyckades även hitta nya skjortor och ett par byxor. 

Vid kvart i fyra stopppade vi i Benjamin en tablett och gick till rondellen och stod där i trängseln vid staketet där karnevalen skulle gå förbi. Klockan blev fyra. Klockan blev halv fem, ingen karneval. Benjamin behövde gå på toa och som en sådan väluppfostrad pojk han är vägrade han kissa på gatan, så Andreas fick gå till hotellet med han. Under tiden försöket jag och Z att hålla platserna. A & B kom tillbaka liksom en del andra folk. Det blev fullt av folk och klockan blev 5 och ingen parad. Varm, knöigt, ingen parad, men bra musik i högtalarna från arrangörerna i rondellen. Klockan blev 18, fortfarande ingen parad. Z var säker på att de ställt in. Massa folk i gatan utanför staketen, varför det!! Polisen gjorde plats, nu kanske den kommer! Men nej, det dröjde typ 30 min till innan elefanten som startade paraden kom. Sedan kom en massa människor utklädda till olika saker. Lastbilar med folk som dansade och det mest imponerade av allt, många lastbilsflak med folk som stod blick stilla för att återskapa scener ur filmer, tv-serier, religösa scener, aktuella händelser och politiska statements.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zacharias dag:

 

Efter att vi vaknade och hade slöat ett tag gick vi till tibetan chef för att äta frukost. Den var god. Så god att vi tog med två mackor hem, eftersom att vi inte orkade mer mat. Vi gick hem och slöade några timmar (ca 2) till. Sedan åt vi de mackor som vi hade tagit med hem från frukosten, nötter och goda drickor. Sedan gick vi till rondellen för att se på en parad som vi trodde skulle ske då vi kom dit, men det tog flera TIMMAR innan paraden kom. Benjo behövde gå på toaletten. Han och Andreas tog en lång stund på sig. Sandra vägrade låta en stå snett, för att vi inte skulle förlora platserna. När B och A väl kom tillbaka, blev det ännu trångare och svettigare. Det kom mer folk, och mer svett och trängsel. Detta kändes värre en att vara klausterfobisk. Detta upprepades om och om igen. Det kändes som en evighet. Jag förstod inte varför vi inte bara kunde gå hem och SEDAN kollade om paraden hade kommit. Men å nej, så kul skulle vi inte ha det. Vi bara stod där, trängandes, svettiga tills Andreas kom på den fantastiska idén att gå ut ur trängslet för lite luft. Det gjorde jag lite. Sedan kom den här jävla paraden. Vi stod där och trängdes, medans vi kollde på folk som klätt ut sig, bilar, stillastående människor, m.m. Jag förstår inte varför de inte gick i samma takt och i en lång rad, utan gick separat, och stannade på olika ställen. Jag blev förbannad på allt, och Sandra blev förbannad på mig. Jag och Andreas gick ut ur trängseln lite ibland. När fanskapet var över, så gick  jag och Andreas  för att köpa mat på sharwarma express. När vi fick maten tog vi den hem för att äta. Det var utsökt! Lite innan vi började äta, fick Benjamin ett spyanfall. Han tog lite vätskeersättning, och vi började äta. Nu är vi mätta och glada, och redo att sova. To be continued...