domingo.blogg.se

Andreas och Zacharias sov gott i sitt rum, men inte lika länge som sjusovarna Sandra och Benjamin i sitt rum.

Vi käkade frukost på ett ställe vi trodde hette Tibet nånting, men vi hade hållt 2dm för mycket till höger, så vi hamnade på ett annat ställe. Rätt gott (barnen kunde få GRÖT, wow), men lite för turistanpassat i kryddningen.

Därefter letade vi oss till "Social Tailors" for att sy upp en Salwar till Sandra. Skräddaren såg märkbart obekväm ut, tittade flera gånger på sin väggkalender, men sa inget på en lång stund. Sedan bad han oss att återkomma halv ett. Vi har ingen aning om vad som var problemet, hade han för mycket att göra men vågade inte säga nej till den stora farliga kvinnan, var han rädd för att prata med kvinnor generellt, kunde han inte sy och var rädd för att bli avslöjad?

Vi gick till "Agna Tailors" istället. Väl där var ingen hemma, så Andreas ringde nummret på skylten, fick tag på någon och förstod inte ett jota av vad han sade. Sandra tog över luren:

-Hello, is this Agna Tailors?

-Yes, Bla, bla, bla.

-Are you open?

-Yes, Bla, bla, bla.

-We are at the your shop.

-Yes, I'm at the shop.

-So are we!

 Vi gick in och beställde espresso och mixed Juice på "Tibet Kitchen" raktöver gatan. Kaffet kom, men juicen råkade de ge till några andra vitingar. Vi ser ju likadana ut allihop 😊. Vi beställde ny juice åt barnen. Andreas gick och kikade in genom köksfönstret och ropade vid grinden hos skräddaren, till ingen nytta.

Efter en stund ringde han och Sandra hade lite mer förvirrad konversation. Till slut kom hans skrattande fru ut och vinkade in Sandra. Hon var även med och bestämde hur dräkten skulle se ut och sitta.

Siestan på rummet timades med ett långt strömavbrott, så vi kom inte undan middagshettan så mycket.

Lunch blev på Tibet Kitchen. Vegetariska Momos av olika sorter. Gott, gott, gott.

Sedan gick vi ner mot vattnet. Stor kommers riktad till turister längs havspromenaden. Vi tittade på "kinesiska" fiskenät och försökte undkomma alla de som försökte få ut oss på just sin plattform för att fotografera oss och i efterhand kräva hutlöst betalt.

En stor grävmaskin jobbade med att bygga en sandstrand. Tror vi.

Zach blev akut sketenödig och en inkastare/servitör på en "strandrestaurang" var en ängel och tog med honom och hans far till ett annat ställes fina toa. Av tacksamhet tog vi lite att dricka där. Sandra's kardemumma-kaffe var grymt.

Kyparen namedroppade direkt Zlatan när vi sade att vi var från Sverige, och på väg hem gick vi förbi ett komplex med fotbollsplaner.

Det här är ett Indien vi inte sett tidigare: Fotboll är större än Cricket, det finns fler kyrkor än Hindutempel, gatorna saknar nästan helt hål och det finns riktiga gångbanor. De senare har dock gott om stora hål😉.

Det blev lite magskötsel och vila på rummen och elen hann precis komma tillbaka tills vi skulle gå ut och äta middag.

Vi åt Pizza och pasta som smakade och kostade som hemma. Zacharias fick en hostattack och den ängsliga kyparen tyckte att vi måste gå till apoteket och köpa medicin, eller åtminstone lyssna på hans husmorstips med isbitar.

Sedan ringde skräddaren och sa att kläderna var färdiga. Vi gick dit, men fick vänta på honom en stund. Dressen satt bra och imorgon skall Sandra lämna in fler.

Vi duschade när vi kom hem. Benjamin beordrades att stå i allt-i-allo-hinken medan hans far skoningslöst duschade honom med kallvatten. Men det var inte jättekallt.

Detta djur kallas "Katter".

Giraff gjord en metallstänger och cykeldäck

Elefant gjord av bildäck, samt 2 barn gjorda av Sandra och Andreas 😍

Kinesiska fiskenät. Jag trodde att de skulle se helt annorlunda ut. De är inte heller speciellt effektiva som fiskenät, men rätt effektiva som turist magneter. Det krävs typ 6 man att hantera dem. Man sänker ner dem i vattnet i några minuter och får upp typ småfisk och skaldjur.. ingen av näten sänktes ner när vi var där, men alla ville ha upp turisterna för att fota och sedan ta betalt. 

Cochin, inte en stad utan en känsla. Känslan här är en blandning av Goa och Rishikesh. Mysigt, flummigt och rätt så turistanpassat inklusive rickshaw förare som frågade en konstant om man inte vill ha en guidad tur..

Mätta och glada efter den något för sena lunchen som bestod av mumsiga Momos av olika slag.

Hejdå!