Badsemester?
Kategori: Allmänt
Yo!
Idag skall det badas!
Vi lyckades ta oss till den Tibetanska restaurangen vi försökte komma till första morgonen. Jättegott bröd och finfint saltat smör-te (måste smakas för att förstås).
Vi tog en ricksha till synagogan. Det var en riktig sån där turistgata fram mot helgedomen, fullt med dyra "emporiums". Synagogan i sig var väl lite mysig och vi fick lära oss historien om Indiens judar.
Efter att Andreas köpt sig en skjorta till överpris, eftersom han har slut på rena tröjor, och Zacharias en Gandhi-T-shirt, eftersom han gillade den, tog vi Ricksha till det närbelägna Jain-templet.
I Jain-templet blev vi guidade av en lite stressad kvinna som berättade en massa saker snabbt och otydligt och var mycket noga med vart folk gick. Vi förstod inte ett dyft mer om jainismen efter det. Å andra sidan har vi varit i ett flertal Jain-tempel under åren och har tydligen inte lyckats memorera så mycket.
Barnen hade shorts på sig och det var väldigt noga att de skulle dra de lånade tygstyckena över benen. När det senare dök upp vuxna som var mer utmanande klädda än våra barn, fick de sistnämnda lämna ifrån sig sina tygbitar till de äldre missdådarna.
Vi stannade och var med på duvmatnings-ceremonin. Både Andreas och Benjamin hade duvor som satt på deras händer och åt.
Benjamin konstaterade att han inte tycker det är trevligt med fåglar på armarna eftersom det gör lite ont. Däremot kittlar det gott när de pickar på fötterna.
På väg hem hittade vi en stor bronsfärgad syriskortodox kyrka som vi tittade in i. Jättefint och stilla.
Vi mellanlandade hemma för att packa badkläder, sedan bar det av med färjan till Vypin Island. Nu skulle det badas, så vi klev på bussen mot Cherrai Beach.
Bussen tog fyrtiofem minuter och vi fick stå upp till en början, men till slut satt alla utom Andreas. En farbror längst bak knackade honom på axeln och visade honom att det fanns plats jämte honom och hans kompis. När Andreas rotade reda på snusen ur väskan hängde farbrorns nyfikna huvud så långt ner i vår packning att det blev svårt att leta.
När snusen var funnen bjöds mannen på en prilla och sedan satt han tyst och sög på den en lång stund.
Vi blev anvisade att vi skulle gå av i en stad, rimligtvis var detta Cherrai, vi hittade en ricksha som körde oss till stranden.
Nu skulle det badas!
Vi släpptes av vid en cementmur som vi klev över och beskådade "Kochis bästa strand" från: Sjok med stora stenbumlingar med små "öar" av sandstrand insprängda.
Och en badvakt som var mycket bestämd med att man inte fick bada här!
Vi käkade lite lunch, barnen åt GRYMT god "fish ń chips", och kontemplerade över hur vi skulle göra. Badvakten hade sagt att det fanns en strand en halvmil bort som gick att bada vid, men det var ingen garanti för att så faktiskt var fallet.
Vi bestämde oss för att bara gå runt på strandvägen och se om man kunde komma ner någonstans och blöta fötterna.
Vi gick ner genom något som såg ut som en trashad trädgård mot vattnet. Sandra var lite rädd att det var privat och att man inte fick gå där, men bland bildäck och bröte hängde en snacks försäljare med sin vagn, så det kändes ok.
Andreas och barnen drog upp byxbenen till kalsonghöjd och ställde sig i vattenbrynet. Vågorna rullade över tårna på dem och en och annan nådde knäna, men byxorna höll sig torra på sin uppkavlade position.
Plötsligt kom en bautavåg och vi var blöta upp till öronen...
Hemresan gick smidigt. Ricksha hittades, buss kom till den okända plats vi blivit körda till samtidigt med oss och vi blev avsläppta på rätt ställe.
Vi fick vänta en stund på färjan, men det var inga problem. Hem och duscha och nu har vi beställt Momos på "Tibetan Chef", där vi åt frukost.
</div