domingo.blogg.se

Detta är sisa inlägget för denna resan. Nästa gång vi åker ut på en spännande resa, så kommer bloggen vakna igen.

Men först skall jag sammanfata våran resa i Indien.

 

Resan har totalt gått på c:a 111 000:-

c:a 70 000:- är det vi har gjort slut på i Indien, resten är det vi betalade innan, som tex flyg, safarin, vaccinationer & liknande.

 

Vi har åkt 6085 km tåg till en kostnad av 2610 : -

Vi har varit i 13 städer

I 6 delstater

 

Vi har sett mer djur i Indien än vad vi gör i Sverige normalt.

Vi har sett:

Ja, då har det gått 3 månader och vi har gjort våran sista dag i Indien för denna gången. ( Både vi och ungarna vill tillbaka såsmåningom).

I dag har vi varit på biografen "Regal" och sett filmen "HimatWalla". Inte riktigt så mycket färg och sång/dans som det brukar vara i Bollywood-filmer och egentligen rätt fånig, men Zach uppskattade den. Benjamin undrade mest när den skulle vara slut. Det var första gången barnen var på bio och såg en riktig film.

Lunch på Leopolds och middag på "Dehli Dahrobar". Vi hann dit precis innan de tog rast i Tandoorin, så vi fick en jättegod "grillbricka". 

Andreas köpte mer jeans och nu har vi duschat och slutpackat, kontrollerat Taxibeställningen, bokat väckning och skall dörsöka sova några timmar.

Klockan två går Taxin och klockan 5.45 går flyget.

Sista rapporten från Indien är därmed slut!

 

//Hemvändarna

Nu börjar det bli riktigt, riktigt svettigt här. Och nu börjar vår tid här ta slut. Lite sorgligt, vi vet ju inte om vi kommer tillbaka någon gång.

Idag tog vi en Taxi till "Hanging Gardens", rätt taffligt figurklippta häckar och pensionärer. Mittemot ligger "Kamla Nehru's Park", med en jättestor damsko som barnen kan gå upp och leka i. Den heter "Old Ladys shoe", men barnen var benhårda på att det var mössens hus (ur en saga), och lekte möss, medan pappa fick vara elaka katten.

I parken fanns också ett "lekplatskomplex" bestående av tre eller fyra lekplatser som satt ihop. Där klättrade barnen omkring ett par timmar, medan föräldrarna satt i skuggan och svettades. Där var också en Indisk pappa, den förste vuxne vi sett som verkligen varit med och lekt, med sina fyra barn, varav den störste hade "Downs Syndrom". Det som var anmärkningsvärt var att alla andra föräldrar flyttade på sina barn så fort denna familj gick till en gunga eller rutschkana. Vet inte om de trodde att barnen skulle bli smittade eller vad det var, men vi tog den risken ;-).

Vi hade tänkt att titta på några tempel i närheten, men kom på att vi faktiskt är rätt trötta på tempel, så vi lekte lite till istället.

 

Sedan åkte vi tillbaka till Colaba för att boka biobiljetter. Filmen vi ville se hade dock slutat gå på eftermiddagarna så vi bokade för i morgon istället.  Eftersom det var barnens dag gick vi på McD. De som jobbade där hade inte den simultankapacitet de trodde sig ha, och lyckades röra ihop våran beställning ordentligt. Så småningom var förvirringen total och flera medarbetare stod och la på och tog bort grejer från våran bricka lite på måfå, hela tiden studerandes den ilskna turist-tanten (Sandra), för att se när hon blev nöjd. Till slut fick vi mat i alla fall.

 

Lite shopping, bla en resväska och sedan var det hem och slappa. En sjöblöt Andreas duschade så kallt det gick (inte ens kallvattnet är kallt i den här stan längre), och Sandra köpte upp "Kurr-Kurre"-lagret i Colaba för att fylla resväskan och lite smycken. 

 

Vi kom på att "fin-jeansen" Andreas köpte för nio år sedan börjat bli lite "ofina", så vi gick för att shoppa nya. Efter mycket provande i Levis-butiken kom Andreas ut med ett par ok jeans, och Sandra ett par som satt riktigt bra. Friterad fisk på Gokul blev middag. 

 

Sen var det duschdags för Andreas igen.

 

Sandra skickade sedan sin lydige make att köpa lite Juice och Yoghurt. 

Nästan alla affärer här är jättesköna att komma in i eftersom de erbjuder en härlig Ac-svalka. Matvaruaffären är dock ett undantag, där är det alltid varmt, men det brukar inte vara så mycket folk, så man kommer ut rätt snabbt.

Andreas blev dock varse att Lördag kväll är tiden då alla Indier storhandlar.......

Svetten rann från honom ner på golvet, ner i varukorgen och på hyllorna han vidrörde, medan folk mecklade med vagnar och strulade med mynt.

Sen var det duschdags igen.

 

Här inne på rummet är det svalt och gott, men jag måste ut i den varma lobbyn för att kunna publicera detta inlägg, så det blir väl en dusch till sen..... // Domingos med Persson

Vi började dagen med att betala för hotellet och be hotellet fixa en taxi till flyget den 8 kl 2 på natten.

Sedan bestämde vi oss för att ta oss till Crawfordmarket för atr försöka hitta en baddräkt till mig och För att testa Falooda. Vi vimsade runt en stund på marknaden, och ja, vi hittade baddräkter,men de var av ty klänningsmodell. Tänk den modell som mormor hade när hon var ung.... Det ville jag faktisktinte ha...

Sedan frågade vi oss fram till stället som skulle ha riktigt bra Falooda. Vi bestälde mat och en jordgubbs och en choklad Falloda. Det skulle ingå en Falooda och en leksak till ungarnas mat.

In kommer 4 Falooda. De två vi beställt och 2 rosen falooda, som är standardsmaken.

Falooda är en dryck som består av;

smak syrup, som standard rosensmak

sagogryn

nudlar

glass

mjölk, eventuellt gjord av mandel

 

Det är supersött och faktiskt riktigt gott.

Stärkta av maten och faloodan fortsatte vi vandra runt. Vi fick privat vägvisning av wn liten man som frågade vad vi ville se och så ledde han oss dit. När vi vandrat rumt ett par timmar med gubben som hjälp att hitta saker, åkte vi tillbaka till hotellet.

När vi vilat en stund gick Andreas ut en stund och köppte med sig chicken tikka och seesh rumllar tillbaka till oss.

När vi ätit tyckte Andreas att jag skulle gå och få en for, huvud, rygg och axel thaimassage. Så jag gick för atr bli massserad. Jag blev maserad på hel kroppen dörutom magen och brösten.  Det gjorde så ont och de böjde ocg strechade min kropp mer än jag egentligen kan röra mig, men det var skönt.

Nu ska vi sova, så vi orkar upp till morgondagens äventyr.

 

I går natt satt jag och knåpade ihop ett grymt blogginlägg, som sedan bara försvann. Tappade liksom sugen se. Vi får väl se hur det går idag.

Efter frukost åkte vi färja ut till "Elephanta Island". Vi hade deluxebiljett, men tvivlar på att det var någon skillnad. Eftersom det var knökfullt inne i båten var vi tvugna att betala extra för att få sitta uppe på på däck och helt oskyddade stekas av solen i en timma. Väl framme åkte vi minitåg utifrån piren till de första trapporna. Sen var det bara att gå ( eller betala för att bli buren i "Doli" av fyra indier, men det hade känts konstigt) uppför alla trappor, kantade av olika försäljare. Vi stannade och tog varsin smaskig, nygrillad majskolv på vägen. 

 

På väg upp blev vi stannade av några som ville visa oss någonting i dagens tidning. Och visst, där var vi all fyra i fyrfärg sittandes på stranden!

 

Stora grottor med stora uthuggna Shivastatyer och massor av fotograferande indier (många tog nog fler bilder på barnen än på stayerna). Därefter vilade Sandra fötterna medan vi övriga gick upp till "Cannon Hill". Efter en lång svettig promenad uppför kom vi fram till kanonerna som Portugiserna lämnat efter sig på två toppar. Förutom att de står på en grym utsiktsplats, så är dessa gigantiska kanoner speciella för sin tid för att de kan vridas 360 grader. 

På sista rastplatsen innan toppen hade vi köpt en mangodricka, vilken Andreas var korkad nog att ställa ner på marken vid sia fötter när han skulle fota barnen vid kanonen. Snabbt som attan kom en apa fram, snodde åt sig flaskan och satte sig ett par meter bort för att skruva av locket. Sedan drack han och njöt!

 

Sandra hade under tiden köpt en schal och satt och språkade med en försäljare, tillika öbo, när Andreas och pojkarna återvände. På väg ner till båten handlade vi även ett par påsar med fina, platta stenar som vi tänkt pynta huset hemma med.

 

Innan vi tog båten passade vi på att ta en majskolv till under en skuggande pressening, och fick se två tjurar som inte var så bra kompisar och nästan rev ner några stånd i stridens hetta. Sedan gick vi till båten.

 

Det tog en stund innan vi lyckades trycka ner våra bakdelar på lämpliga sittplatser. Då kom Sandra på att det hom hade handlat låg kvar i den svalkande skuggan under stolen där vi ätit majskolv......

Trötta, hungriga och lite irriterade över att vi glömt saker, var vi i alla fall glada över att vi snart skulle vara tillbaka vid India Gate, nära hotellet, där resan påbörjats.

Andreas var lite konfunderad över att inte känna igen något av landmärkena på väg in i hamn, men hans lokalsinne är å andra sidan av den kalibern att han knappt hittar tillbaka från brevlådan utan hjälp.

Nu visade det sig tyvärr inte vara Herr Perssons uppfattning om omvärlden som var tokig, utan omvärlden själv.

 

Pga att det var "Navy Day" eller nåt sånt, fick inte båtarna gå in på det vanliga stället. Detta lyckades flera förklara för oss, däremot kunde ingen förklara var vi var. Efter att ha stirrat på Hindiskyltarna på ett gäng obemannade bussar utan att bli smartare, lyckades vi få läget hyfsat förklarat för oss av en man som till och med försökte söka med sin mobil efter lämpligaste buss. 

Vi gick på denna buss, lyckades med kartans hjälp förstå ungefär var vi var och vilken station mannen hade tyckt vi skulle åka till. Denna station låg förvisso inte märkbart längre från vår destination än där vi nu befann oss, men heller inte närmare. 

Alltså: Ut med hela familjen ur bussen och försöka hitta en Taxi. Det fanns inte många (dvs bara en) att välja på, så det var bara att gå med på hans pris och se glad ut. Vi kom i alla fall rätt.

Sen åt vi fisk på "Gopals". Gott.

Halloj!

I dag gick vi till affären som vi var utanför häromdagen när det var stängt. Idag hade de öppet. Så vihandlade lite och affärsinnehavaren försökte lära barnen en Bollywoodsång. När vi shoppat färdigt så slappade vi på hotellet en  innan  vi tog en taxi till Chowpatty beach. Det är en stor sandstrans mitt i stan. Tyvär kan man inte bada där då vattnet är giftigt. På stranden så lekte barnen i stranden och blev fotograferade. När vi surtit en stund så vill jag (Sandra) titta på ett hus en bit bort, så jag traskade öven en väldigt varm sand barfota ganska länge. Ingen bra ide, då jag fick brännblåsor under fötterna av sanden.. När jag kom tillbaka så letade vi reda på ett ställe som enligt Lonely planet akulle ha den bästa kulfin ( indisk glass) i hela Indien. Vi hittade och köpte varsin glass. Mums!

SedN rog vi oss tillbaka till Colaba. Där käkade vi middag på en ganska lyxig restaurang som heter Indigo delikatessen. Andreas rog biff med rödvinsås, jag tog ravbenspjäll, Benji tog pizza och Zach potatismos. Riktigt gott! och den dyraste middagen vi ätit här i Indien, 3736 rs ( ca 500 skr).

Idag på morgonen var det dags för våran inbokade slumvandring i Diravhi. 

Vi träffades på en tågstation här i Mumbai, sedan åkte vi tåg till den stationen som låg närmast Diravhi. Väl framme delades vi in i grupper om 6 personer och vandringen började. Vår guide hette Akash och han och hans släkt har bott i Diravhi sedan 1800-talet, så de hade ganska många och stora hus där. 

Vi började med att gå runt bland fabrikerna. I fabrikerna sysslar de mest med återvinning av hårdplast, aluminium och papp. De som äger fabrikerna bor i någon av de flottare delarna av Mumbai och arbetarna bor inne i fabriken. Det är ju bekvämt och bra för de som äger fabriken. De flesta som jobbar i fabrikerna är bönder från andra delstater i Indien som åker dit bara för att jobba. Vår guide som enligt min meninga kanske hade en lite väl rosaskimrande bild av Diravhi sa att arbetarna bor gratis och att om de blir sjuka så betala fabriken sjukvård och mediciner.... Dock så följdes inga ideer om varken säkerhet eller bullerskydd i fabrikerna. 

Som sagt en av de stora verksamheterna i Diravhi är att återvinna plast. Så de har uppfunnit en plastkrossamaskin som de nu även exporterar till Kina.

jag kan tala om att det var mycket plast vi såg. Både i sin ursprungliga form och som små krossade plastbitar. De krossade plastbitarna tvättades och lades sedan att torka på taken. När plasten torkat amälte man ner den och gjorde plastpellets som man sålde till fabriker. 

vi såg även hur de smälte aluminum för att återvinna det.

Efter fabriksdelen var det dags för boendedelen. Husen ägs av en privatpersoner som sedan hyr ut husen, eller rummen kanske man ska säga, för 3000rs/ månad. Rummen har el ( som någon stulit och sedan säljer) och vatten.

Det finns allmänna toaletter som man får använda.

Vi såg även kvinnor tillverka papadums och krukmakare. Sedan fick vi även se reality's skola.

turen var intressant och vi fick en possitivare bild av Diravhi, men den var kanske lite väl possitiv. Även vid en direkt fråga på vilket som var det största problemet så sa guiden att det inte fanns några....... Hmmmm det finns problem i alla samhällen!

 

Efter turen åkte vi tillbaka till churchgate och bestämde oss för att äta på ett ställe som hette Mocha bar. God och dyr mat för hippa Indier : ) Maten va som sagt god och Andreas fick en whisky.

När vi ätit så bestämde vi oss för att gå ner till ett ställe somhette municipal childrens garden. Vi hoppades på att det skulle vara en lekplats. På väg ner gick vi förbi storslagna byggnader och en trevlig bokadfär där vi köppte lite böcker.

Framme vid Municipal childrens garden så var det till barnens stora glädje en lekplats!

Så där stannade vi ganska länge. På lekplatsen fanns gungor, rutchkanor, klätterställningar och springkaruseller. Zach spelade fotboll med en liten kille en stund och Benjamin lekte med springkarusellen med några barn.

När vi lekt ett tag gick vi mot hotellet. På vägen gick vi först in i mataffären för att förstärka vårat frukostskafferi.

tidigare på dagen hade vi varit inne i en annan mataffär och frågat efter ätbart silver. De hade det inte, men de sa att jag skulle fråga de som gjorde bakverk med silver på. Sagt och gjort. Jag frågade en Paankille ( med Kiss t-shirt) vart han köpte sitt silver han hade på en del av paanen. Han fråga om vi ville smaka, så det gjorte vi. Sedan så sålde han mig 100g silver för 1500 Rs. Jippie, nu är det bara en sak kvar att hitta, så är jag nöjd, och det är frö för att så Tulsi, eller Holy Basil.

Middag intogs på Bademyia-restaurangen.  Tyvärr blev det lite sent, så Andreas hann bli låg och knepig innan maten, men det löste några medhavda kakor.

Nu är det sovdags.

Hallå så!

Vi har försökt ringa er där hemma för att berätta att vi inte kommer hem som planerat. Vi har inte velat säga något tidigare, men vi har sedan första Dehli-besöket varit i kontakt med Iskon (Hare Krishna-rörelsen), och under vistelsen i Rishikesh fördjupades vårt engegemang. Vi har fått erbjudande om att bo på ett av deras Ashram en bit utanför New Dehli för att få tid att lära oss mer. De har t.om en egen skola barnen kan gå i. Till att börja med stannar vi till Juni, men om vi lyckas förlänga våra visum (borde inte vara något problem), så vill vi stanna året ut. Vi berättar mer om detta senare, nu om dagens äventyr.

 

Efter den insmugglade frukosten på hotellet gick vi till "Reality Tours" minimala kontor inne i en smal gränd, uppför en trappa, genom ett annat kontor där vi fick vända hundraåttio grader och tränga oss sidledes förbi en man i sin kontorsstol, samtidigt som vi hukade oss för att inte takfläkten skulle slå oss i huvudet (axelhöjd på Andreas - på riktigt), uppför en ännu smalare och orimligt brant trappa ( en och en halv grads lutning från att kallas stege ).

Där bokade vi en "slumtur" för i morgon förmiddag. Detaljer om denna kanske dyker upp i morgon kväll.

 

Vi har haft resecheckar kvar sedan våran resa för nio år sedan och nu tyckte vi tiden var mogen för att lösa in dem. Det visade sig dock att de flesta banker var stängda i dag. När vi frågade vakterna utanför om varför, sa de att det var "bank holiday". Jovisst, men varför? Är det för att det är annandag påsk? Vakterna tittade på varandra och skakade förvirrat på huvudena och sa sedan -"Holiday".

 

"Thomas Cook" hade dock öppet och växlade gärna in våra checkar. När vi gick därifrån med sjuttitusen rupees, kändes det lite obekvämt ( pengahalsbanden skar in i våra nacken och tyngde ned våra huvuden ), så vi gick hem och dumpade en del av stålarna. Men vi var inte mer nervösa än att vi sprang in och köpte donuts på vägen.

 

Lunch åt vi på McDonalds, och barnen, som absolut inte gillar deras mat hemma, var överlyckliga. Mätta och glada tog vi en Taxi till Victoria Terminus. Sandra ville hellre tatt en buss för att slippa jiddra med chauförerna, men Andreas fick tre försök på sig att hitta en Taxi. Första skulle ha 200 rs, den andre 70 rs, men den tredje gick med på att köra på taxameter. 32 rs gick det på då. Men han fick femtio ändå och han sken upp som en sol!

 

"Chhatrapti Shivaj Terminus", eller Victoria Terminus som den hette förut, är en tågstation som slår ut de flesta slott i storlek och arkitektonisk skönhet. Efter att ha beundrat den en stund (och köpt tåg-karta och -tabell) letade vi oss till "Flora Fountain" (den va la fin o så, men en fontän e bara en fontän), och sedan via Börshuset och villovägar till några affärer Sandra ville titta i.

Taxi tillbaka och efter lite vila varsin kycklingrulle på ett gatustånd, "Bademiya". Mumsigt!

I morgon skall vi upp lite tidigare, så nu säger vi godnatt och 

Hare Krishna

Hare Rama

Har'e bra!

 

 

 

P.s.  Angående första stycket så är vår kollektiva åsikt att "Hare Krishna"-rörelsen är ett stort Aprilskämt, så det passade rätt bra idag ;-). Det får bli som en hyllning till Farsan, som aldrig var nöjd om han inte lyckats lura nån (eller alla) på första April!

 

Vi syns snart!

 

Andreas med familj