Dirahvi slumtur och lekplats
Kategori: Allmänt
Idag på morgonen var det dags för våran inbokade slumvandring i Diravhi.
Vi träffades på en tågstation här i Mumbai, sedan åkte vi tåg till den stationen som låg närmast Diravhi. Väl framme delades vi in i grupper om 6 personer och vandringen började. Vår guide hette Akash och han och hans släkt har bott i Diravhi sedan 1800-talet, så de hade ganska många och stora hus där.
Vi började med att gå runt bland fabrikerna. I fabrikerna sysslar de mest med återvinning av hårdplast, aluminium och papp. De som äger fabrikerna bor i någon av de flottare delarna av Mumbai och arbetarna bor inne i fabriken. Det är ju bekvämt och bra för de som äger fabriken. De flesta som jobbar i fabrikerna är bönder från andra delstater i Indien som åker dit bara för att jobba. Vår guide som enligt min meninga kanske hade en lite väl rosaskimrande bild av Diravhi sa att arbetarna bor gratis och att om de blir sjuka så betala fabriken sjukvård och mediciner.... Dock så följdes inga ideer om varken säkerhet eller bullerskydd i fabrikerna.
Som sagt en av de stora verksamheterna i Diravhi är att återvinna plast. Så de har uppfunnit en plastkrossamaskin som de nu även exporterar till Kina.
jag kan tala om att det var mycket plast vi såg. Både i sin ursprungliga form och som små krossade plastbitar. De krossade plastbitarna tvättades och lades sedan att torka på taken. När plasten torkat amälte man ner den och gjorde plastpellets som man sålde till fabriker.
vi såg även hur de smälte aluminum för att återvinna det.
Efter fabriksdelen var det dags för boendedelen. Husen ägs av en privatpersoner som sedan hyr ut husen, eller rummen kanske man ska säga, för 3000rs/ månad. Rummen har el ( som någon stulit och sedan säljer) och vatten.
Det finns allmänna toaletter som man får använda.
Vi såg även kvinnor tillverka papadums och krukmakare. Sedan fick vi även se reality's skola.
turen var intressant och vi fick en possitivare bild av Diravhi, men den var kanske lite väl possitiv. Även vid en direkt fråga på vilket som var det största problemet så sa guiden att det inte fanns några....... Hmmmm det finns problem i alla samhällen!
Efter turen åkte vi tillbaka till churchgate och bestämde oss för att äta på ett ställe som hette Mocha bar. God och dyr mat för hippa Indier : ) Maten va som sagt god och Andreas fick en whisky.
När vi ätit så bestämde vi oss för att gå ner till ett ställe somhette municipal childrens garden. Vi hoppades på att det skulle vara en lekplats. På väg ner gick vi förbi storslagna byggnader och en trevlig bokadfär där vi köppte lite böcker.
Framme vid Municipal childrens garden så var det till barnens stora glädje en lekplats!
Så där stannade vi ganska länge. På lekplatsen fanns gungor, rutchkanor, klätterställningar och springkaruseller. Zach spelade fotboll med en liten kille en stund och Benjamin lekte med springkarusellen med några barn.
När vi lekt ett tag gick vi mot hotellet. På vägen gick vi först in i mataffären för att förstärka vårat frukostskafferi.
tidigare på dagen hade vi varit inne i en annan mataffär och frågat efter ätbart silver. De hade det inte, men de sa att jag skulle fråga de som gjorde bakverk med silver på. Sagt och gjort. Jag frågade en Paankille ( med Kiss t-shirt) vart han köpte sitt silver han hade på en del av paanen. Han fråga om vi ville smaka, så det gjorte vi. Sedan så sålde han mig 100g silver för 1500 Rs. Jippie, nu är det bara en sak kvar att hitta, så är jag nöjd, och det är frö för att så Tulsi, eller Holy Basil.
Middag intogs på Bademyia-restaurangen. Tyvärr blev det lite sent, så Andreas hann bli låg och knepig innan maten, men det löste några medhavda kakor.
Nu är det sovdags.