domingo.blogg.se

Hallå där! IFörrgår gick vi upp tidigt och promenerade ner till tågstationen för att ta oss till Kalka. Det var ett lugnt och nyvaket Pahar Ganj vi gick igenom. Tågresan gick bra. Vi hade "AC-klass", så det var sköna säten och ok mat. Zach tyckte dock att det var lite för starkt.

Efter fyra timmar var vi framme i denna, om inte gudsförgätna, så åtminstonne turistförgätna stad. Vi hade sett ut ett hotell som vi uppfattade som det som var närmast stationen. Vi åkte förbi fem eller sex fräschare hotell på vägen till detta sunkställe. 

Uppför en smal trappa bakom ett halvt uppdraget metalljalusi var vårat rum. Dörren gick att öppna lite mer än halvvägs innan sängen tog emot och det de kallade Ac var ett högt ljudande vidunder delvis nersänkt i ett "aquarrium". Sängen var hård, smal och kort!

Ägaren verkade dock mycket nöjd med att få exotiska (och välbetalande) gäster. När vi checkade in kom det två munkar(?) med dammvippor på huvudet och sjöng för honom, varpå han pröjsade dem. Sandra tror att han på så vis tackade för välsignelsen vi utgjorde för honom.

Mat på ett ställe som missade en av två beställda pizzor. Barnen fick dela. Zacharias ff hungrig. Det verkade som om det var traffikstockning på samma ställe hela tiden, så vi gick igenom den och upp till Maha Kali-templet, den enda sevärdhet som går att finna här. Sandra hade köpt prasada (godis till gudarna) När hon inte lyckades dela ut alltihop till gudabilderna, ställde hon bara påsen på ett "altare". Det kunde hon ju inte göra, menade en hjälpsam herre och visade att hon skulle ge det till barnen omkring, Detta gjorde hon, under barnens fnitter, och fick sedan välsignelse av dem och deras mammor. Inne i en av helgedomarna fick hon dessutom hjälp med var hon skulle hälla olja och var hon skulle lägga bönor. Alla verkar väldigt hjälpsamma, men inte så påstridiga som på turist-tätare områden. Inte så bra på Engelska heller....

Under vårat dygn i Kalka såg vi bara en enda tiggare - väldigt mysko.

Middagen på Krishna Café var riktigt bra. Det är bara lite svårt för tre fjärdedelar av familjen att äta när det visas Bollywood-videos på Tv:n. (Herr Persson undantagen).

Under måltiden både sågades och kopplades det i väggen. Det visade sig att de hade fixat en glödlampa som skulle skifta färg, men inte ville göra detta.

Trångt, varmt, svettigt försökte vi sova ackompanjerade av jetplansmullret från fläkten. Det gick sådär.

 

16/6

 

Efter frukost på Krishna Cafe (glödlampan bytte enerverande, men ändå rätt blygsamt färg ideligen) packade vi ihop oss och slappade lite innan vi gick till tåget. Benjamin var på hugget med mobilkameran och hans alster dyker nog upp här så småningom.

Tåget till Shimla går på en smalspårig räls. På perongen blev Andreas hejdad av fem män i 50-60-årsåldern som, fnittrande som skolflickor, frågade om de fick fotograferas med honom. Visst fick dom det!

Som vanligt var det lite förvirring runt vems plats som var vems på tåget (Indierna mer förvirrade än vi), men snart bar det av på en mycket naturskön resa uppåt, uppåt.

Men mer om detta i morgon. Nu skall vi sova. Godnatt!