domingo.blogg.se

När vi packade innan frukost kom George och vi fick gjort upp våra ekonomiska mellanhavanden.

Benjamin hade lite feber i natt men mår betydligt bättre än igår, även om frukostaptiten inte var riktigt som vanligt när vi käkade på Tibetan Chef. Delstatens alla frukter gick nog åt till juice igår, så morgonens fruktsallad innehöll bara banan. Men vi vände bananskivorna åt olika håll för att få en varierad kost.

På hemvägen köpte Sandra rudraskafrön och Andreas ett par byxor. Sedan gick vi hem, skötte magar, packade färdigt och försökte beställa en Uber eller Ola. Flera chaufförer avbokade, men sedan fick vi napp på en som kom på två minuter, så vi fick slänga ner de sista sakerna och försöka pressa och pussla ner dem i hans lilla koffert.

Väl framme på stationen käkade vi på järnvägsstationen. Helt ok mat, billig och noga uppmätt enligt Irctc:s normer.

IRCTC= Indian Railway Catering and Tourism Corporation. En lite udda kombination tycker vi, men det verkar funka.

Zacharias uppskattade stort deras Veg Byriani. Kul att han börjar hitta lite indiska favoriter. 

På tåget går det nästan oavbrutet män och säljer saker att äta, även de under Irctc:s paraply, så det är bra priser och inget tjafs.

Den friterade bananen, banana Pori, blev en favorit för Zacharias, men även de matigare sakerna gick hem. Benjamin verkar oxå ha fått tillbaka aptiten. På lunchen matade Sandra honom med ris, men nu mumsar han glatt i sig.

Benjamin lyckades få te över sig på lunchen, så vi duschade av mage och arm i handfatet, men han verkar inte ha bränt sig. Dock ser hans kläder kamouflage-mönstrade ut.

Vi åker i cc-klass, Chair Car med luftkonditionering och rätt bekväma stolar. Andreas och Zacharias sitter i mitten av vagnen och de andra längst bak i samma vagn.

Sandra satte laddaren på telefonen och plötsligt började telefonen leva sitt helt egna liv. Appar öppnades och stängdes, jag kunde inte göra någonting.. lite lätt panik och stänga av telefonen på det hårda sättet.. 

Vi kom av tåget på rätt station och började gå mot det oyo hotellet vi trodde vi skulle till. Vi kom fram och receptionen mötte oss med orden "No rooms" men, Jag har en bokning... "No, only Indians" men är inte detta OYO flagship? "No" suck. Vart ligger då vårat hotell? Och hur kommer jag dit? Och varför säger herren i detta OYO hotell att det heter Capitol och inte flag ship??

Uber får bli räddningen, men inte heller där finns OYO flagship med som val, så istället blev det General Post Office som destination. Adressen till hotellet är "near GPO" och stadsdelens namn... 

Så uber kom och vi kom till GPO. Sedan började vi gå åt ena hållet. Sedan andra sedan tillbaks och in i en affär. Google Maps och gps hade bestämt sig för att inte ha en aning om vart vi var och den blå pricken hoppade fram och tillbaka på kartan...

På våran bokning står det "OYO flagship 084". Både Google Maps och folk vi frågade påstod att ett sådant hotell inte finns, i alla fall inte i den här staden.

Vi visade bilden på hotellet för några i en klädaffär och efter lite konfererande gav de oss vägbeskrivning till "Capitol Hotel". Så nu gick vi in på en lite skum gata, letandes efter ett hotell vi inte var säkra på var rätt. Dessutom hade vi sagt att vi skulle komma runt 17, och nu var klockan närmare 21. Så risken fanns att de hyrt ut rummet till någon annan.

Plötsligt fick barnen syn på Oyo-loggan på en vägg och när vi kom runt hörnet såg det ut precis som på bilden. 

JA!

De hade dessutom våra rum kvar.

JA!!

När vi kom instapplande, genomsvettiga och trötta kom de fram med en vattenflaska till svettpölen Andreas.

JA!!!

Rummen är trevliga och fräscha och personalen trevlig och alert. Det sistnämnda eventuellt för att Andreas började smörja dem med lite sedlar från början.

Vi åt på hotellets restaurang och det var gott. De var lite oroliga för att barnens Byriani skulle vara för spicy, så de kom med en smakportion först.

Nu har vi duschat och skall försöka komma i säng.

Hotellpersonalen tyckte med eftertryck att Andreas o Sandra skulle sova i den stora sängen i det stora rummet och barnen i det andra. Men barnen hade mer eftertryck i sin önskan att få sova med varsin förälder, så Sandra och Benjamin sover i barnrummet.

Järnvägens Byriani gick åt i ett nafs!

Benjamin med sin matare.

Det var nog här de tyckte att Andreas skulle sitta...