domingo.blogg.se

\n
\n

Vi åkte tåg i 14 timmar från Nager Coil till Bengaluru (Bangalore). Sandra somnade rätt omgående efter att hon lagt sig ner. Benjamin somnade efter en stunds lek med Zacharias som tog lite längre tid på sig. 

Andreas hade precis somnat när en våghårig Indier med en pladdrande fru bryskt putte undan hans utstickande fötter. Klockan var 00:30 när de stormade in och tände alla lampor och stängde av fläkten.

-The Fan. Fan, fan, tjoade tanten, och gubben satte på fläkten igen. Sedan stod hon och berättade högljutt hur han skulle bädda i kojen. Därefter slet gubben till sig Zacharias filt som låg under Sandras fötter eftersom han inte använde\n den varpå Andreas fräste hotfullt. "Rör inte min familj", sammanfattat i ett enstavigt gutturalt ljud.

Tanten bestämde sig för att sova längst ner istället, för att komma bort från den hotfulle utlänningen.

 Vi gick av på tågets slutstation, Bangalore Central, och beställde en "Ola". Taxin var redan på plats och körde oss tryggt till rätt ställe.

Väl på rätt plats gick vi upp och ner i trapporna och letade efter nummer 13. Andreas försökte fråga en kille som oxå gick i trapporna om han visste. Men det visade sig att han samtidigt försökte fråga Andreas om nummer 11. Han var nämligen matbud. Efter\n en stund gick vi ner för att fråga någon utanför och mötte "vaktmästaren", som var där för att möta oss.

\n
\n

Man lär ju sig snart att många rum som hyrs ut bara har städats och gjorts iordning en enda gång, dvs innan de tog fotona för annonsen/nätet, så vi visste inte vad vi skulle vänta oss.

\n
\n

Våra farhågor visade sig dock vara helt obefogade. Allt är rent och fint i denna lägenhet som är snäppet större än vårat gamla hus!

A/C, varmvatten, vattenkokare, två duschar, två toaletter, tvättmaskin, stor TV, kylskåp, fin balkong, reserv-elaggregat och Wifi - allt finns och fungerar bra.

\n
\n

Efter en tjugo minuters genomgång skulle vi bara få reda på hur tvättmaskinen fungerade. Eftersom vi frågade om en massa konstiga saker som att ställa in temperatur och olika program, kom Krishna vaktmästare fram till att vi nog inte skulle klara\n av att tvätta själva, så han beslöt att stanna kvar och sköta detta.

\n
\n

Alltså stod han upp framför tvättmaskinen i 47 minuter och stirrade på den, medan vi försökte slappna av och känna oss som hemma. Det gick sådär för oss med det. Andreas erbjöd honom att sätta sig, men han avböjde.

Vi hade ju inte ätit frukost och var hungriga och ville helst gå runt halvnakna, så det blev lite enerverande att ha honom där. Andreas sa att vi nog skulle klara av resten själva, varpå han nickade och sa "I fix this".

När de 47 minuterna gått öppnade han luckan så att vi kunde hänga upp kläderna själva. Sen gick han. Äntligen!

\n
\n

Vi åt frunch-brunch på "Caf'e Coffee day". Dyrt men gott och de har Espresso!

Det var inte lätt för Sandra att förstå mannen i kassan som tog emot vår beställning. Allt han saknade i tydlighet, och det var en del, uppvägde han med snabbhet. När det var något vi inte förstod upprepade han det lika otydligt och fort ett par gånger\n tills vi antingen begrep eller gav upp.

\n
\n

Vi tog Metron till Lal Bagh och sedan ledde Zacharias vägen. Han hade nämligen googlat "Lego" och förde oss till "Toy City". Benjamin hade inte blivit riktigt mätt på lunchen och Sandra stoppade i honom vad vi hittade på stånden längs vägen. Nyrostade\n jordnötter och färskt granatäpple fick upp blodsockret lite.

\n
\n

\n \n \n

\n
\n

I leksaksaffären var expediterna klängiga på oss, men barnen hittade lite julklappar som de skall glömma av fram tills det är dags för "Fejkjulafton" som vi skall ha när vi kommer hem till Sverige. För expediterna blev det julafton redan idag.

\n
\n

En Ricksha förde oss till någon Tippu Sultans sommarpalats.

\n \n \n

\n
\n

Efter det tittade vi på grinden till det stängda templet bredvid.Nu hade Benjamin vaknat till ordentligt och tyckte att vi skulle ta och titta på Bangalore Fort innan vi åkte hem.

Det var inte så imponerande...

\n
\n

\n \n \n

\n
\n

\n \n \n

Och så här stora gäster kunde de ta emot!

\n
\n

När vi kom hem gick Andreas och köpte lite vin och bira medan Sandra tog en dusch. Efter lite vattenstrul är hela familjen duschad i varmvatten för första gången på två veckor. Skönt. Vi har även fått igång eltandborsten och kunnat borsta tänderna\n efter några dagars avhållsamhet. Finns det bara ett fåtal eluttag och fyra telefoner och en dator som skall laddas får inte tandborsten högsta prioritet...

\n
\n

Området vi bor i heter Indira Nagar och här finns mängder av restauranger på gatan utanför. När vi gick ut för att fixa middag upptäckte vi dock att de flesta är fräcka inneställen/nattklubbar som inte släpper in barn.

\n
\n

\n \n \n

(Zacharias erkänner nu att han bara låtsades hjälpa till med googlandet och istället spelade Pokémon)

\n
\n

Vi hittade till slut ett fik som serverade Momos, kycklingburgare och en massa annat. En mycket glad och kluckskrattande kvinna föreslog ideligen vad vi skulle äta tills Zacharias höll på att få ett nervsammanbrott (Det hade hans far också fått om han\n inte bestämt sig för Momos direkt när han såg menyn).

\n
\n

"Chai Patty" hade god mat och Sandra drack en finfin kaffe i lerkrus som avrundning och blev genast kär i dessa fina dryckeskärl, men vågade inte riktigt fråga om hon fick köpa några.

Kvinnan som serverade blev väldigt förtjust i barnen och gav dem 2 lerkrus var som present. Gissa om Sandra blev nöjd!

\n
\n

Det var hennes son som ägde stället och han ville gärna ha kort på oss.

\n
\n

Nu skall de vuxna få sova i en egen säng utan barn för första gången på tre veckor. I alla fall de första timmarna.

\n
\n

\n
\n

\n
\n

\n
\n

\n
\n

\n
\n

\n
\n

\n
\n

\n
\n

\n
\n

\n
\n

\n
\n