Ritualer på posten och i Pushkar
Kategori: Allmänt
Det var nog ett bra val att ta en natt på Haveli Heritage trots priset. Vi hade inte orkat kuska runt o letat, trötta o hungriga som vi var. Vi blev dessutom väldigt bra bemötta och rummet är trevligt. Vi fick vägvisning till en restaurant som heter "Mango Masala", ett väst-ställe för Indier. Ok mat, och dessutom en liten lekplats på bakgården där barnen roade sig en stund. Tv-stund på hotellet och sen sova.
I dag på morgonen så tänkte vi oss till posten efter frukost för att skicka hem några kilo. En av ägarna (?) fixade fram en papplåda som vi fyllde (hade inte Andreas varit förutseende nog att ta med en rulle Gaffa-tejp hade den nog inte hållit), och gav oss av mot posten. Ungarna stannade på hotellet och kollade på TV, spelade boll med "Laloo" och blev bortskämda. På posten fick vi veta att här skulle man minsann ha fixat så att paketet var insytt i tyg innan man kom dit, till skillnad från Jaipur, där det var tvärtom. Således begav vi oss till marknaden runt hörnet och hittade en skräddare som med stor noggrannhet och yrkesstolthet tog en dryg halvtimme på sig (inklusive tepaus) att göra det som sist tog fyra minuter. Det spelar kanske också in att han nog bara var marginellt yngre än själva staden.....
Sen var det bara att gå in på posten igen och fylla i fyra identiska formulär och vänta på erfoderliga procedurer.
Så nu är ytterligare tretton och ett halvt kilo på väg hem till Lisbeth!
Då hotellet var så trevligt och låg centralt, så bestämde vi oss för att boka ett billigare rum där den femtonde. Laloo, en kille i tjugo-tjufem-års-åldern som var den som vi hade mest att göra med på hotellet, fixade en ricksha till busshållplatsen. Efter lite förvirring hittade vi en buss till Pushkar. På bussen träffade vi några ännu mer förvirrade holländare som trodde att resan skulle ta fyra timmar och inte tjugofem minuter. De var dock trevliga, liksom den Indiske mannen som Andreas pratade med och som varnade oss för blom-skänkande lur-präster vid sjön. Denna varning visade sig komma väl till pass.
Framme i Pushkar blev vi påhoppade av touts o rickshaförare. Vi gick med på att åka med en av dessa, som faktiskt visade sig vara en hotellägare. Sandra var mycket skeptisk, då vi var rädda att det vi var långt från centrum. Vi bestämde oss för att ändå ta in över natten och kolla läget. Efter lunch på taket till hotellet (bra mat, även om den smakade mycket mer Italiensk än Indiskt) gick vi ut på stan och det visade sig att hotelläget var perfekt - nära till centrum, men ändå lugnt o stilla.
I denna lilla stad belägen runt en liten sjö finns det inga rickshas och nästan inga bilar. Behagligt att vandra runt i en lugnare stad. Man kan till o med fråga om priset på saker utan att ha skrikande försäljare efter sig i en halvtimme!
När vi gick ner i en av gatherna (badställen i sjön) så lyckades Andreas avvärja de första nissarna med blommor, men helt plötsligt stod vi nere vid vattnet med blommor i händerna och skulle bli välsignade. När de separerade A o Z från S o B och började prat om pengar drog Sandra öronen åt sig och började jiddra med dem. Det slutade med att S o barnen fullföljde ritualen vid sjön medan Andreas satte sig en bit upp o studerade duvor. Speciellt mycket pengar fick de dock inte.
Efter en lång stund i en film- och musik-affär och en liten kik i ett tempel gick vi vilse och inropade av en man som ville att hans barn skulle hälsa på hans. Vi blev inbjudna på husesyn allihop, men fick säga nej till te eftersom vi behövde gå och äta. Det kanske var oartigt och de frågade oss flera ggr och tyckte att vi kunde hinna med en halv kopp i alla fall. Barnen, våra o deras kollade på TV.
Vi åt på "Sixth sense" en lite finare restaurant ovanpå "Seventh Heaven Hotell". Zacharias började skriva i sin nyinköpta dagbok. Helt ok mat men lite mer kryddning hade inte skadat. Benjamin älskade sin pesto-pasta.
Nu slappar vi på hotellet och skall snart sova.