domingo.blogg.se

Det var lite speciell stämning i Pahar Ganj igår eftermiddag/kväll. Flera poliser i området gick omkring o slog med sina käppar på mat- o prylstånden som inte hade tillstånd att vara där. Ägarna till dessa tog det dock mestadels med ro, log lite åt polisen och började sakta rulla iväg sina vagnar. Det var dessutom extremt lite motor-rickshor, vilket nog också hade med polisen att göra då dessa stod i flertal vid platsen där det brukar myllra av rickshor. Vi hittade faktiskt bara en enda när vi skulle ta oss till tågstationen, och han ville inte köra oss dit. Vi tog en taxi istället. När fru, barn och packning var instuvade där bak försökte han förgäves gång på gång få stängt dörren riktigt. Han ville inte heller att Andreas skulle sätta sig i framsätet riktigt än, men när han till slut låste bakdörren för att hålla den stängd kände A att han allt ville komma in i bilen innan chaufören startade (och rövade bort hela familjen?). När vi väl startade förstod vi att han hade velat att Andreas skulle stå utanför och dirigera honom ut, då han hade ungefär tio centimer tillgodo till bilen bakom, och något mindre framåt....

 

Vi kom till stationen i god tid och det gjorde tåget också, så efter en tio-femton minuters väntan kunde vi stiga på och göra oss tillrätta. Benjamin var nu febrig, men ville prompt sova själv, helst i överslaf, men gick till slut med på att sova ensam i en av bottenbäddarna. Sandra o Zacharias delade på den andra och Andreas tog mellanbritsen, medan vi bjöd någon annan på översta platsen. Benjamin vaknade dock efter några timmar och delade koj (fjärde synonymen för sovplats i ett stycke!!) med sin far.

Barnen sov gött, föräldrarna sådär. På morgonkvisten hade vi en lång pratstund med ett nygift par som sovit ovanför oss (egentligen bara mannen, som var drev en typ förskola och kunde engelska, men han var mycket noga med att översätta för frugan. De såg väldigt gulliga ut för att vara ett nygift (arrangerat) indiskt par).

 

Väl i Jodhpur skulle vi hitta oss lite frukost innan vi tog en buss till Jaisalmer. Vi tyckte att det väl borde finnas ett öppet frukosthak nära stationen, men det tyckte inte innehavarna av dylika ställen. 

 

När vi gått en bit bestämde vi oss för att ändå ta en ricksha, man kanske kunde hitta någon som visste ett frukostställe på väg mot, eller i närheten av busstationen. Plötsligt var vi i livlig diskussion med två chaufförer och av någon anledning en galen kvinna i "tiggarstrass". När vi väl satt i rickshan, noga med att påpeka att vi måste ha frukost först, sedan buss, hade kvinnan börjat skrika åt oss. Andreas och ungarna var mycket hungriga och Sandra nästan gråtfärdig. Då ser vi i ögonvrån att den galna kvinnan står o hötter åt oss med en gatsten, som hon hotar att kasta på oss. Chauffören verkar inte tycka att detta är något konstigt, utan säger bara till oss att vi nog skall ge henne fem rupees. I brist på innehav av dylik valör ger vi henne en tia varpå hon tackar och går. 

 

Det visar sig vara längre till Busstand än kartan gjort gällande, och givetvis kör han oss inte till en restaurant först, han är alldeles för sugen på all commission han skall få av just den här researrangören för att ha tagit oss dit. Vi ger honom betalt på öret och traskar resolut iväg, utan att ta notis om hans vädjanden och "first you buy ticket, then you eat".

 

Det visar sig lurigt att hitta ett öppet matställe runt tio på morgonen i denna stadsdel (vi har inte en susning om vart i Jodhpur vi befinner oss), men till slut hittar vi en "KFC" och en stekt kyckling kan väl alltid gå ner. När vi kom in så förstod vi att det inte alls var "Kentucky Fried Chicken", utan "Krishna Food Center". Nåja, en toast med ost o tomat kan väl ingen misslyckas med, så det beställde vi. 

Zacharias var den ende som tyckte att de var tillräckligt smakliga för att pilla i sig sina bitar. Andreas trugade i sig en Dosa. 

 

Man kunde tro att maten var det hemskaste på restaurangen, men då hade vi inte sett toaletten.....

Båda barnen var dock sådana i magen att det inte fanns något val, men det gick åt rätt många våtservetter för att få ringen i sittdugligt skick. Sen tog vi en ricksha till rätt "Busstand", som visade sig ligga ungefär där vi hade förväntat oss. Väl där sprang vi på Norrmännen vi träffat i Pushkar. De skulle med samma buss som vi. Bussen kom tidigare än väntat så vi gick på utan att ha handlat färdkost eller vart på toa - big mistake!

 

Efter en knapp timme av sextimmarsresan blev barnet som satt i Andreas knä nästan hysterisk och bad om toalett. Vi sa att det nog blir ett toastopp senare (vilket visade sig vara fel), och han försökte hålla sig, men efter en tio minuter så gick det inte att hålla tätt. Och det var inte kiss. Luktade gjorde det (men det gör det ju alltid i Indien), blötte igenom ner på Andreas byxor gjorde det och trångt var det. Vi kunde inte göra annat än att hålla honom och säga att det inte var någon fara. Han var ledsen och skämdes mycket. Efter en stund lyckades Sandra, med den andre pojken i knät, byta plats så att vi satt bredvid varandra allihop. Vi lyckades trots trängseln pilla fram fällkniven, en plastpåse, våtservetter och rena kalsonger. Så medan Sandra höll upp sjalen som skydd klippte Andreas av kalsongerna och tvättade rent. Alla mådde sedan bättre, även om Benjamin fortfarande fick febervågor och det inte var jättekul att sitta inklämda så länge i en buss. Barnen skötte sig jättebra.

 

Framme i Jaisalmer, fyrtifem minuter sena, blev vi mötta av en av hotellägarna, Alladin.

MAT!        (Den tog dock väldigt lång tid att få)

DUSCH!   (Varmvattenberedaren är dock sönder så vi värmer vatten med en doppvärmare)

SOVA!      (På lakan som är fräscha nog att inte behöva täckas med våra egna!)

 

Nu på kvällen är det Zacharias som varit mest krasslig och lite febrig, så vi fick truga i honom maten. På hotellet bor också en holländsk mamma med sin elvaårige son. Han o Benjamin lekte lite.

 

I morgon är det Benjamins födelsedag och vi skall försöka hitta ätbar tårta. Ökenfestivalen invigs också med parad och lite tävlingar ( vad sägs om Turbanknytar-mästerskap, snyggaste Mustaschen-tävling och "Mr. Desert" ?).

 

Men mest skall vi nog försöka ta det lite lungt.