domingo.blogg.se

I förrgår ville vi åka till Sadhar Bazar och en enögd (ena ögat var starr-grått) Ricksha-walla ville väldigt gärna köra oss. Vi var väldigt överens om att vi inte ville någon annan stans. När vi kommit halvvägs körde han in till sidan, stannade och sa att alla affärer där var stängda (=han tänkte ta oss till något comission-ställe). Andreas blev förbannad, LYFTE ut hela familjen, påpekade för chauffören att han var en fuskande idiot och gick iväg. Vi tog en annan ricksha.

De flesta affärer var faktiskt stängda, men vi fick några bra pratstunder med de  näringsidkare som hade orkat sig till jobbet denna dag. Vi var inne hos en juvelerare, som sänkte priset tjugo procent när han fick klart för sig att rickshaföraren som stod utanför och smilade inte hade något med vår ankomst till butiken att göra, vilket denne gärna ville påskina. Vi blev säkerligen lurade ändå, men örhängena som Andreas köpte till Sandra skulle i vilket fall som helst kostat mer än 150 spänn hemma.

Sedan åt vi på närliggande etablisemang. Bra mat, men lite jobbigt med personal som hela tiden står och iakttar en. När de andras mat severades så frågade kyparen Andreas om han kunde byta mat, eftersom det han önskat tog lite längre tid än väntat att tillaga. När Andreas gått med på den mat som kyparen ihärdigt förordat, så kom den fram på fyra minuter. De hade alltså gjort ett misstag och tillagat fel rätt, men det kan man ju inte erkänna??? 

På ungefär samma sätt var det häromdagen när Sandra visade upp plastbitarna som legat i ungarnas pasta. Hemma skulle man räknat med en stor ursäkt, fått åtminstonne den rätten gratis och kanske en bonus-glass som plåster på aåren. Men i Agra?, icke. Här förklarade de bara att plasten kom från Makaronipaketen (han visade oss att det var en bit av makaron-loggan) och så var det inte mer med det.

Maten var ok och ingen tyckte att det smakade tvål.

 

Väl tillbaka i Taj Ganj sprabg vi på den enögde Ricksha-nissen och Andreas tänkte att han skulle försöka sig på, om inte en ursäkt, så i alla fall en förklaring till varför vi övergett hans ricksha, men kände att han höll på att bli arg igen.

Vi spenderade fyra och femti på att barnen skulle få spela på Star Wars- webben en timme på ett internet-caf'e, medan Andreas spenderade det fyrdubbla på en stor och riktigt god Espresso. När han kom tillbaka till Internet-cafe't stod Sandra och innehavaren och filosoferade över att en del inte har mat för dagen och andra kan köpa dyrt kaffe varje dag....

Kaffet smakade bra ändå.

Vi hade en lång konversation om filosofi o mänsklighet o Hinduism och vägtullar mm. med honom.

 

Kvällsvard intogs på ett av de få ställen vi inte ätit på i området, Sanniya. Det visade sig vara ett trevligt ställe utan tvålkrydda och som faktiskt kunde tillaga en riktigt god pastarätt åt ungarna. Eftersom ingen av restauranterna här har tillstånd att sälja alkohol, så säljer alla öl med god avans och lite småhemligt. På vårat kvitto den här kvällen stod det att Andreas druckit en styck "Big Juice" för 190 rs. Funderar lite på hur stor den juicen skulle vart....

 

Vi hade ett ungt svenskt par på hotellet och det var lite gött att sitta och tjöta modersmål en stund. 

 

Natten innan hade det varit full-volyms-disco-bröllop på grannhotellet så Andreas hade legat vaken och vridit sig till öronbedövande indiska euro-disco-hits och Gangman style fram till klockan två. Eftersom nästa natt var lugnare sov vi gott allihop och käkade frukost och checkade ut runt tio.

 

Ricksha till Agra Fort Railway Station, lämnade väskorna i Stationens Cloak room och begav oss upp mot fortet. När vi stod och meckade med rickshabetalning intog Benjamin sin "spårlöst-försvunnen-pose" - Ungen var borta!!

Vi sprang nästan hysteriska upp mot fortet. Cykelrickshorna vi åkt med trodde att vi försökte blåsa dem och slet i Andreas kläder. Slängde till dem stålar och hittade pojken vid Fortentren. 

 

Efter avslutat fortbesök letade vi oss till "Kinari Bazar", dit alla provisions-hungriga Ricksha-wallas o touts sagt till oss att det bara var hemskt och tråkigt. Mycket trafikerat i de smala gränderna var det. Alla typer av specialaffärer, t.ex flera som bara sålde snören av olika kvalisort och en som specialiserat sig på färgade skumgummibitar (?!). Vi hittade en jättebra tygaffär där vi bland annat köpte massa sjalar. God kvalitet, inget tjöt, prislappar och bästa priserna vi fått på något hittils.

 

Under de tre timmar vi gick runt i denna stadsdel såg vi inte ett enda vitt ansikte, och alla handlare var hjälpsamma och schyssta, men inte alltid så medvetna om att engelska ens existerade. Agras trevligaste sida?

 

På tågstationen kom vi i slang med en mkt trevlig familj, och vi blev till slut hembjudna till dem och gissa vad? De bodde i Jaipur. Vi visste väl innerst inne att det fanns trevliga hederliga människor där också, men det var skönt att få ett bevis.

 Mer i morgon

// Familjen