Tåg och första Safarin
Kategori: Allmänt
Hej igen!
jag sitter just nu i ett lungt och mysbelyst "uppehållsrum" på hotell "Ranthambore Regency", klockan är snart sju på morgonen och resten av klanen skall sova en stund till. Klockan nio skall vi ut på en utflykt till ett Shiva-tempel och i eftermiddag blir det Safari nummer två. Däremellan är ungarna lovade att få bada i hotellpoolen. Det är inte mer än 7-8 grader nu på morgonen, men det blir runt tjugo på dagen.
I förrgår kväll skulle vi alltså ta nattåg från Agra till Sadowai Madhopur och framförallt Sandra var lite orolig för att vi skulle missa stationen. Tåget stannade på alla små bonnstationer som fanns, dvs var tionde eller femtonde minut. Dessutom var skyltningen på vissa stationer obefintlig, så det var lite oklart hur långt vi hade kommit. Tåget som avgick från samma perong en timme tidigare fick något problem och fick koppla loss några vagnar som således blev stående ivägen för vårat dito. Efter fyrtio minuters velande med olika lok kunde vårat tåg anlända och vi steg på.
Som lagom blyg och väluppfostrad svensk kan man nog aldrig vänja sig vid Indiers oblyga stirrande. Ett tjugotal personer stod i ring runt oss och studerade noga hur barnen lekte, hur Sandra oroligt bytte fot i väntan på tåget och hur Andreas öppnade och stängde väskan. Framförallt blir det lite skumt med alla, i andra fall mycket pryda, kvinnor i alla åldrar som stirrar på Andreas med halvöppen mun. när vi väntade på tåget var det framförallt en tjej i tjugoårsåldern som tittade rakt på Andreas i femton minuter utan att blinka, väja med blicken, ändra ansiktsdrag eller ens stänga munnen en enda gång.... Med Svenska referensmallar blir det änna lite obekvämt....
Efter en läbbig veg-burgar-liknande sak vi köpt på stationen ( vissa är korkade nog att ta sitt insulin innan första tuggan, och då är det bara att äta o se glad ut, eller åtminstonne inte grimasera för mycket) så somnade barnen rätt omgående. Andreas lyckades blunda till någon halvtimme, men Sandra vågade inte riktigt slappna av. Vi blev mötta med skylt och allt och fick dela på två stora Toyota Innova till hotellet ( så långt från hela familjen och fyrtio kilo packning staplade ovanpå oss i en liten puttrig ricksha man kan komma).
Vid ankomsten till hotellet fick vi väldoftande blomsterkransar och blev erbjudna en sen middag. Då klockan var två på natten kände vi dock att en snabb dusch och en varm bädd passade oss bättre. Barnen, som redan sovit i fem timmar kunde tänka sig att testa poolen istället, men somnade snart. Dock blev deras madrass outnyttjad då ingen av oss orkade sitta där och natta dem.
På morgonen var alla utvilade utom Andreas, som var sådär charmigt vresig och oberäknelig som man bara blir efter för lite sömn och orolig mage ;)
Efter frukost hittade vi till de som skulle hitta oss och blev informerade om Safari o upplägg. Safariarrangören är en brittisk tjej som heter Madeleine och det är den firma som sägs vara bäst.
Första utflykten var till Ranthambore Fort, ett komplex med mestadels ruiner. Det är detta fort och omgivande djungel som sägs ha influerat Kippling när han skrev "Djungelboken". Vid ingången till fortet sitter det en massa apor (Lengurer tror jag de heter på svenska) och man får verkligen känslan av att Kung Louie sitter någonstanns i ruinerna och har fest. Avslappnat och med mycket bra guide (samma på samtliga Safaris och utflykter) vlev det en bra förmiddag och barnen trivdes bra.
En snabb lunch senare var vi ute på Tigerjakt. Vi delade jeep med ett danskt par i sextioårsåldern. Vi åkte fram och tillbaka genom djungeln efter olika indikationer ( varningsläten från andra djur och tigerspår), men fick inte sett någon tiger. Däremot såg vi massa fåglar, några krokodiler, olika sorters hjortar, bl.a. Samber och några "Blue Bull", den största antilopen.
Efter middag var det "traditional Rajasthani music performance" och dockteater. Zacharias dansade så inlevelsefullt till musiken att han nästan stal showen (men de som framträdde verkade mest nöjda eftersom de tack vare han fick en större publik än vanligt). Sen sov barnen hela natten i sin säng och nu skall vi äta frukost!
Bye,bye