Rishikesh fram och tillbaka!
Kategori: Allmänt
Gårdagen ägnade vi mest åt att gå fram och tillbaka på sydsidan av Ganges. Här, vid Laksmahn Juhla, ligger inte bara vårt hotell, utan ett flertal sådana och mängder av små affärer och restauranter. Sedan är det nästan landsbygd ett par hundra meter fram tills det kommer minst lika intensiv bebyggelse runt den andra bron, Ram Juhla. Denna väg gick vi, tittade på mer eller mindre smakfulla gudastatyer och en massa Ashrams och Yogaställen. Maten var vi la sådär nöjda med och efter den gick vi närmare floden hem under Indiana Joneslek (Sandra passade på att köpa ett par "korg-stols-sandaler" och lite glasbitar (funkar utmärkt både som presenter till folk där hemma, och som Indiana-Jones-skatt). Hon och affärsinnehavaren lyckades dock trassla till det så att ingen till slut visste vem som var skyldig vem. När vi gick därifrån sa Sandra att hon nog hade fått för mycket tillbaka och just då kom snubben springande och undrade om hon inte fått för lite tillbaka. Vi bestämde att om alla tyckte att de hade fått för mycket pengar, så kan vi väl vara nöjda så!
Eftersom vi alla hade drabbats av "Sov-Tågs-Jetlag", bestämde vi oss för att försöka göra kväll tidigt och åt således innan solen hade börjat gå ner en utmärkt middag på "Ganga View" och gick sedan hem och läste "Doktor Proktors Pruttpulver" innan vi somnade in. Andreas gnäller dock över att det är svårt att somna med fotgaveln av sängen skavandes mot vaderna (varför lägga pengar på att ha sängar längre än normalindiern?), och sprattliga, svettiga barn skavandes mot resten av kroppen. (Andreas = Gnällspiksbarnrumpa!)
Zacharias vaknade tidigast i dag, drog upp sin mor, fick sig en dusch och väckte sedan sin far genom att krypa ner hos honom med sin blöta, iskalla lekamen sparkandes och sprittande.
Vi gick bort till samma restaurant som vi ätit på kvällen innan och blev utspolade med skurvattnet när vi kom. En hungrig, sprallig (åtminstonne en del av oss) familj fick traska fram och tillbaka på gatan en halvtimme tills de öppnade 8:30. Men då smakade det minsann bra med lite frukost!
Sandra fick ett litet hjärnsläpp och höll ut handen mot en apa som satt och spanade mot våran frukost. Detta tolkade nämnda djurindivid som en invit och hoppade snabbt som attan in på restaurangen och upp på vårat bord där den tog Sandras goda smörgås och satte sig på taket utanför och började sortera bland påläggen. Man får ju äta det goaste först, man vet ju aldrig när man blir bortjagad.
Stärkta av maten bestämde vi oss för att försöka fixa en taxi upp till en mysig naturstig runt två vattenfall norr om Rishikesh. Denna skulle man hinna runtpå femton minuter och efter en timme var vi tillbaka vid taxin, utan att ha hittat några vattenfall. Däremot hade vi vandrat brant uppför i trettio minuter och sedan vänt för att inte taxin skulle börja tjöta om att vi varit borta för länge. Barnen var fantastiska på att gå och hade vi inte behövt passa taxin, så hade vi nog lätt orkat en halvtimme till uppför. De var lite besvikna för att vi behövde vända utan att ha sett vattenfallen, men det gick snart över.
Tillbaka i stan gick vi upp i 13-våningarstemplet med långt krångligt namn. Våning efter våning med tio-femton småtempel och fyra, fem små shoppar. På varje våning!
Grym utsikt längst upp och lyckas man bara värja sig mot affärsmän som vill sälja krimskrams och präster som vill pricka en i pannan (båda vill ha ungefär lika mycket betalt), så tycker även Andreas att det är ganska najs.
Grym Israelisk och mexicansk mat på "Ganga Beach Caf'e". Där kom vi i samspråk med ett gäng Yogaelever (Det är rätt mycket som handlar om Yoga och Ayurvedisk medicin i den här stan), varav en var Stockholmare, men trevlig ändå.
Nu slåss vi om Ipaden på hotellrummet (förutom Andreas seriösa intentioner att sprida kunskap om våra förehavanden finns det två som vill spela och en som vill kolla nyhetssisor om bilbomben vi hörde om i Jaipur).
Adios!