Spyor, Biljetter och tjänstemannaflintar.
Kategori: Allmänt
Som sagt, så mår inte Zach speciellt bra idag heller. Sandra var uppe och och var med honom när han spydde inatt, och vid 5:30 var Andreas med en ömklig "hav-bajsande" pojk på toa. Havbajs är förresten Zacharias eget ord på det, när Benjamin har varit likadan i magen har han glatt sagt att "det kommer kiss ur både rumpan och snoppen". Eftersom läget är som det är, han hade dessutom feber inatt, så låg Sandra och funderade på om vi inte skulle ställa in resandet idag, men då hon befann sig i ett förvirrat halvsovande stadie drömde hon att Andreas sa bestämt nej till att ändra några planer -"Det är ju bättre att vara sjuk på en buss och ett tåg än när man är på ett roligt ställe!".
Andreas hade i verkligheten oxå kommit fram till att det inte var läge för någon ansträngande förflyttning av klanen idag, så efter frukost bestämde vi gemensamt att någon av oss skulle ta sig ner till tågstationen och cancellera ett gäng biljetter. När Sandra efter en lång stund inte fattade att det var hon som var denna någon, fick Andreas snällt ge sig av, medan de andra vilade på hotellet.
Andreas tog sig över bron och kryssade sig mellan apor, kor, motorcyklar, folk och vägarbeten ( de håller på och lägger nya vatten- och avloppsledningar enligt ett sinnrikt system som gör att nästan alla gator på andra sidan bron är halvt uppgrävda och olika gator är helt avstängda varje dag). Sedan tog han en ricksha ner till tågstationen (kom överrens om ett lite för högt pris, men då lovade han att vänta så länge som behövdes, vilket visade sig vara bra (och vi pratar ändå bara om femti spänn)).
Väl inne på tågstationen (som på stora skyltar skryter med att de har ett datoriserat, smidigt system) fick han reda på att han var tvungen att fylla i en blankett för varje biljett som skulle återlämnas. När han gjort detta efter bästa förmåga, och fyllt i allt som kunde vara relevant på alla sju talongerna, ställde han sig i kö och försökte hålla trängasigföre-människor bakom sig i tjugo minuter.
Äntligen framme vid kassan!
Järnvägstjänstemannen slänger en snabb blick på mina papper och påpekar sedan att jag naturligtvis måste fylla i för- och efter-namn, ålder och kön på alla resande.
-Men vi skall ju inte resa, spelar det då någon roll vad vi heter och hur gamla vi är? Dessutom har du ju redan den informationen på din skärm!
Ungefär så tänkte Andreas säga, men då var han redan bortknuffad ur kön och tog upp sin penna och satte på sig hörlurarna ( Tack Liverpool-pojkar, utan er på spelaren hade jag inte fixat den här dagen - Rubber Soul och Revolver hann gå två gånger var under tågstationsäventyret).
När allt var ifyllt så var det dags för trettio minuters vaksamt "knö-köande". Nästan framme inser Andreas att han inte fyllt i namnen i samma ordning som på originalbiljetten.....
-Bara slappna av nu och lägg upp en strategi för hur du skall hantera situationen, tänkte han.
Strategi: Om han säger att jag skall skriva om formulären en gång till så lägger jag bara lungt och sansat biljetterna på hans runda, blanka flint, vänder mig om, pussar mannen bakom mig som armbågar mig i ryggen på pannan och går därifrån!
Det visar sig dock att mannen i luckan inte ens tittar på vad jag skrivit, bara alla fält är ifyllda, så jag kunde lika gärna skrivit "R. Snorkråka med appanage", utan bara gör en stor signatur över alltihop och tittar så att antalet talonger överrensstämmer med dito biljetter.
Andreas får sina pengar och en rejäl bunt kvitton och blir glatt överraskad när chauffören inte säger något om att han fått vänta länge och vill ha mer stålar. Han får den slanten i dricks istället.
Väl hemma på rummet går A och B ut och tar en Far-och-son-lunch. När han får välja precis vilket matställe som helst, väljer Benjamin naturligtvis samma ställe som vi ätit frukost på. Mysigt småprat, schackspelande och matdelande.
Zacharias har spytt igen under förmiddagen och trugar just nu i sig lite vätskeersättning medan Sandra har en stund för sig själv och sin aptit.
