Delhi Cowboys
Kategori: Allmänt
2015-08-05 Delhi
Sista Onsdagen i Delhi påbörjades, som vanligt, med en sovmorgon. Även om det är för varmt här och vi är lite sugna på att komma hem, är vi inte lika sugna på att gå upp fem på morgonen och stiga ut i ett 14-gradigt Sverige ;).
Eftersom vi förstört lite av inredningen på Malhotra (utan att säga något) igår, gick vi till ”festa” för frukost idag. Andreas fick för sig att testa något de äter på morgonen i södra Indien, Poha (?). Det var torrt vitt ris med lite nötter och lök. Inte så roligt och första gången Andreas inte åt upp sin frukost.
”Hanuman Mandir” (”apgudstemplet”) ligger i Delhis ekonomiska mitt och just där sägs det ha legat ett sådant tempel i flera tusen år. Detta hindrar inte folk från att försöka få oss på avvägar, men vi har lärt oss att vara rätt bestämda när det titt som tätt dyker upp män och pojkar som hjälpsamt frågar oss vad vi letar efter, och därefter försöker få oss att tro att stället är stängt, nerbränt eller bara allmänt kasst, för att i stället lura iväg oss nånstans där de får provision.
Utanför templet gav sandra en slant till en transa för att få ett bra liv även i fortsättningen och sedan gick vi in. Zacharias fann lite ro därinne och han, hans bror och mor fick lite sjungna välsignelser och trådar runt handleden. Prästen tyckte att det var värt femhundra men Sandra lät honom nöjas med en femtilapp.
Sedan tog vi ett tempel till när vi ändå höll på. Det var mycket lugnare utan giriga skoväktare och transor, eftersom det inte är berömt. Förutom att Hanumantemplet har gamla anor bestämde Mahatma Gandhi att det alltid skulle vara öppet för alla människor om de så är utlänningar, kastlösa eller orörbara.
På väg tillbaka under vägen provade Andreas en skjorta och Sandra passade på att köpa ett glas ”Chacch” eller ”masala dud”, en mjölk som är saltad och kryddad med spiskummin. Kvinnan som sålde den envisades med att Andreas skulle halsa den eftersom hon tyckte han behövde dess helande kraft. Den ansågs antagligen hjälpa mot ungefär allting. Kvinnan som sålde den och lite chutney och sånt hade nästan inget pigment, något vi sett rätt mycket av hos indier under denna resa.
Det var otroligt hett och fuktigt och Sandra kände att hon fick svårt att andas, så vi bestämde att vi skulle gå in på första A/C-restaurant vi gick förbi och ta en dricka.
Det var ”KFC”. – Okej, vi överlever till nästa ställe…..
”Domino´s Pizza”. –Näe.
Sedan hittade Benjamin ”Rodeo”, ett ställe med någon form av Mexikanskt Cowboy-tema. När vi kommit nästan hela vägen upp i den långa trappan kände vi en fläkt av kall luft och hela familjen utbrast i ett unisont ”Ahh”.
Vi satte oss i ridsadlar vid bardisken och beställde förfriskningar av en kypare i cowboyhatt. Vi passade sedan på att äta lite tacos och fajitas. Nonveg. Gud vad gott Andreas tyckte det var att få några bitar biff. Att det var vattenbuffelbiff och inte nötdito spelade ingen roll (jag kan lova att ingen av er som läser detta skulle känna skillnad).
När vi var mätta, både på mat och country, gick vi ut. Det hade börjat spöregna och luften var fantastisk.
När man går runt Connaught Place kan man hålla sig i arkaderna under husen och slippa regnet förutom när man skall korsa gatan och det är rätt skönt, både när det regnar och solar!
Vi kunde inte riktigt låta bli att köpa en ”Lonely Planet” (guideboken vi alltid använt) över Sverige. Sandra ligger nu på sängen och lär sig både om sevärdheter i Göteborg, vett och etikett i Sverige och hur de tycker att man uttalar vanliga fraser på svenska. Och att man alltid skall slänga in ett ”tack” i alla meningar.
Vi har nu käkat på ”Exotic”, mitt i korselden mellan gatuhögtalarnas ”Dilli bole, Dilli bole” och Tv:ns ”Choota Beem beem beem, chotta, chotta chotta Beem” och hämtat ut de två dresser ”Kamal” sytt åt henne idag. Han undrade när vi skulle åka hem och sa att han skulle hinna sy många fler åt oss. Det nästan syns i hans breda leende hur bra affärer han tycker sig göra på oss. Han är förvisso den dyraste skräddare vi använt i Indien men han (eller hans anställda) jobbar snabbt och för oss är inte sjuttifem spänn för mycket för att få en blus och ett par byxor uppsydda. Dessutom gör de ett noggrant och bra jobb.
Andreas försökte ställa in ljudet på tv:n så just nu tittar barnen på ”Spiderman” med både engelskt och indiskt tal. Samtidigt.
Snart
Sova
God
Natt
!
