Salam baalak och Iskcon
Kategori: Allmänt
20150803
Hare Krishna, Hare krishna,
Krishna, Krishna, Hare, Hare
Hare Rama, Hare Rama,
Rama, Rama, Hare, Hare!
Det var länge sen man såg de här jönsarna på Göteborgs gator, så vi beslöt att åka och hälsa på dem på hemmaplan.
Vi fick för oss att äta frukost hos de veliga, slöa tjommarna på ”Momo Cave”. Vi var där fem över åtta och tjugo över nio gick vi därifrån och då fick Zach ta med sin macka i handen. Sandras stekta potatis var antagligen över från i går.
Vi fick beröm på Salam Baalak Trust för att vi kom tre minuter innan utsatt tid. Vi fick ändå lova att sitta helt stilla och vänta på trasiga stolar i en före detta sovsal som renoverades innan vi gick med dem ner till mötesplatsen. Dit kom också två fransoser och våra guider. Barnen blev bjudna på citronsoda med salt som Zach inte gillade. Innan dess hade en av guiderna ”trollat” fram choklad till barnen.
Turen var väldigt kort men informativ och vi fick hälsa på i ett härbärge/ barnhem för pojkar. Barnen (våra och de andra) visade varandra break-dance-moves och hade kul. Efteråt gick vi åter till ”huvudkontoret” där vi fick höra två av guidernas historier om hur de blev hemlösa och hittade Salam Baalak. Vi blev naturligtvis kvar där länge med frågor.
Via tre olika metrolinjer kom vi till Iskcon och vandrade genom en fin park upp till själva tempelkomplexet. Sista biten var det uppför och solen lade på en extra växel så att vi var rejält stekta när vi kom fram.
Själva templet var naturligtvis stängt, men restauranten var öppen. Den heter Govindas, som deras matställen alltid gör. Vi beställde buffén och gick och satte oss. Först fick vi en fantastiskt svalkande och god Mango-lassi och därefter lite förrätter serverade vid bordet. Zach var störd över att vi inte fick gå och hämta mat och lite nervös för att inte maten skulle räcka.
Så småningom fick vi allt gå och hämta vad vi ville ur den vegetariska menyn. Förutom att allt är kött- och ägg-fritt, innehåller maten inte heller någon lök eller vitlök, då detta ses som sexuellt upphetsande föda (?!). Maten var god men inte fantastisk.
Efteråt ville vi naturligtvis se deras ”Vedic Expo”. Efter en stunds dividerande med biljettförsäljaren stod det klart att vi behövde två stycken 300rs-biljetter, så det köpte vi och vandrade sedan bort till anvisad lokal.
Ljud- och ljusshowen var riktigt bra gjord men vi kände oss lite framstressade av vår värd när vi skulle byta rum flera gånger. I en avdelning som handlade om människans förfall och hur skadligt det är för själen med kött, upphetsning och droger blev barnen lite skrämda och fick hålla om oss. Vi stod i mörkret mitt i rummet och strålkastare i olika färger lyste upp läskiga statyer på väggarna.
Efter detta ville vi se ”the Quadroscope”, så vi gick åter till biljettkillen. Han sålde oss en exakt likadan biljett och sa att den nu gällde denna attraktion.
Vi visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss och vi blev invisade i ett rum där vi satt och stirrade på en Krishnafigur i brons under en sju minuter lång ”Hare krishna-sång”. Vi visste ju inte om detta var hela showen och om den skulle hålla på en halvtimme så vi började skratta åt det fåniga i alltihop. Efter ett tag blev vi infösta i nästa rum, och nästa och nästa tills det var en tavelutställning som de tyckte vi stannade för länge i. Sen var det mer undervisning i ”Ramayana” ackompanjerat av ljus och bild avslutat med en film som visades i en spegelkub. Detta var Quadroscope.
Vår hemresetid stämde perfekt ihop med alla som slutat jobbet och var på väg hem. Det var skittrångt på metron. Zacharias hade under dagen fått lära sig om konceptet ”Karma” och risken att återfödas som en dyngbagge eller daggmask. Han funderade under hemresan väldigt mycket på detta tills vi fick säga till honom att släppa det och att det nog inte var någon fara.
Kvällsmat intogs på Malhotra och nu skall vi lura ungarna i säng. God natt!
