Sjukt varmt!
Kategori: Allmänt
Det är aldrig försent att bli sjuk! Vi trodde att våra äventyr var slut för den här gången, men det var inte riktigt sant.
Igår efter födelsedagsfirandet satt Zach och spelade på sin telefon när han plötsligt sa att han kände sig konstig och att han kanske använt för mycket skärm. Så småningom började han må illa och fick feber. Han ville sova med någon vuxen så Sandra lade sig hos honom och Benjamin sov med Andreas.
Han var mycket varm och sov oroligt.
Klockan fem satte han sig upp och ropade med panik i rösten efter mamma flera gånger, trots att hon höll om honom. När båda föräldrarna satt och höll i och klappade den feberheta pojken började han förklara att det var ett krig och att han inte hittade sin mamma och pappa.
Så smånigom lugnade han ner sig och vi fick övertygat honom om att det var en dröm.
A/C:n hade tröttnat på sitt slitiga arbete att kyla ner oss runt tretiden och höll istället rummet på tjugonio, inte helt behagliga, grader.
Zacharias låg ungefär tio grader över det. Plötsligt utbrast han "oh skit" och det var inte bara ett kraftuttryck. Andreas följde med honom till toan för avsköljning medan Sandra räddade sängen och Benjamin surade för att han blivit väckt.
Zach hade en olycka till innan han och brorsan somnade om. Då var det dock så varmt i rummet att Sandra gick på jakt efter hjälp.
En kille kom och rengjorde filtren på A/C:n men när den ändå inte funkade erbjöd han oss ett annat rum. Så tidigt på vår sista morgon i Indien gick vi fram och tillbaka med alla våra, inte särskillt hoppackade, prylar innan vi väckte de förvirrade barnen och ledde dem till det nya rummet.
Det här rummet har både garderob, galgar och fungerande eluttag, även om toaletten är betydligt mindre (men vi använder den desto mer).
Zach har legat nerbäddad hela dagen men de första timmarna utbrast han ett uppgivet "skit" var femte eller tionde minut. Han o Andreas åt frukost på rummet (några skedar yoghurt och vätskeersättning i Z:s fall) medan de andra åt en oinspirerad måltid på Exotic.
Nu har vi hårdpackat tre tjugokilos väskor (Andreas har varit nere och vägt dem, allihop klarar 23Kg:s-begränsningen).
Andreas beställde upp mat från "Festa", en god sallad och en bra pizza som vi delade på. Andreas kanske ger sig ut en liten stund men nu är vi bara inställda på att få komma hem, så motivationen är inte så stor att göra något. Zach mår lite bättre nu.