11-12/7 Jodhpur Örnar & fort
Kategori: Allmänt
Den häringa bloggen är kanske inte alltid så klatschig och av det allmänintresse man kan förvänta sig av mediet i fråga men det beror bara delvis på att vi är kassa på att fatta oss kort. Det vi skriver här är också vår egen dagbok över semestern och då kan det vara kul att ha med till synes ointressanta saker som får oss att minnas hur gött (och ibland besvärligt) vi har det.
Men sen får man ju kompromissa lite och tänka på vad som passar sig för allmän konsumtion. Till exempel hade jag tänkt skriva något som vi nu får korta ner (censurera?) till att det är j-vligt mysigt att Mamma och Pappa har en egen säng utan barn i här. Fläktarna är också till hjälp.
Igår var vi nere vid Sadar Bazar och skulle hitta en turbanaffär, vilket vi inte gjorde. Däremot hittade vi alla andra affärer vi mindes från sist vi var här. Men de ville vi inte handla i.
Zacharias och hans mor har ibland ett förhållande som liknar det Andreas ofta hade med sin. Det är lite som att den ene har duschat i Bensin och den andre ätit dynamit till frukost och sen går de och kastar tändstickor på varandra. Därmed inte sagt att det inte finns fler explosiva sinnen i familjen.
Zacharias höll på att trampa på en tavla som hamnat på golvet i en butik. Sandra tog tag i honom för att stoppa honom. Zach uppfattar det som en oprovocerad attack och spänner instinktivt sina muskler varpå hans mor tror att han skall försöka slå henne och blir förbannad på riktigt. Zacharias skriker och rusar iväg.
Som tur är finns det alltid någon liten shop han kan smita in i och charma folk och snart bli bjuden på te. I just den här lilla butiken försökte de lura i honom på skoj att de sålde Dinosaurie-ägg. Det var små kokosnötter.
Efter en, med rätta, världsberömd Lassi ville Zacharias prompt ha en vanlig, otoastad, dubbelmacka med gurka, tomat och ett salladsblad. Helst en ”sub”. Vi sa att det nog var omöjligt, men vi hittade ett möjligt ställe på internet. När vi hittat ”Dagley´s” visade det sig att de hade både pasta och nachos som var jättegoda. Det var ett skitmysigt ställe och dessutom hade de en TV med engelskt ”mat-rese-program” på. Skön avkoppling.
När man skall upp till Mehrengarh-fortet kan man välja att gå 300 meter stenbelagd uppförsbacke eller ta en 5 kilometers ricksha-tur. Vi valde det första alternativet. Tungt och varmt, men inte så länge.
Vi såg ju fortet sist vi var här och var nu mest intresserade av örnmatningen. Vi var ändå tvungna att betala den relativt höga entréavgiften. Vi försökte halvhjärtat slippa ”audioguiden”, men då tittade de så konstigt på oss att vi gav upp och deponerade 2000 rs för den.
Vi gick mera uppför och tittade lite i muséet innan vi gick ner för att beskåda hungriga örnar. Det sägs att innan fortet byggdes var berget det står på känt för sitt örnbestånd. Så ända sedan dess har man varje eftermiddag kastat upp köttstycken till dessa rovfåglar från ett av tornen.
Som normalsvensk och halvurbaniserad blir man jättefaschinerad när man någon gång får syn på en större rovfågel och här var det kanske hundra stycken som cirklade runt tornet och knep åt sig köttbitar i luften. Mäktigt.
Andreas och Benjamin tittade på ”wire-flyg-banan” och de som åkte den. Man flyger över muren och dalen till ett annat berg och med hjälp av sex olika banor, slutligen tillbaka. Benjamin var helt såld på det, men han måste vänta tills han är tio år.
Under tiden försökte Sandra få tillbaka våra 2000 rs deposition på samma ställe vi lämnade dem. Det visade sig lite krångligt då de inte bara kunde ge oss vilka 2000 som helst, utan var tvungna att skicka en kille till dit turen egentligen slutade för att hämta våra exakta sedlar. Det tog en tjugo minuter.
Zach hade hittat en örnfjäder som en man hjälpte honom att sätta i hatten. Det blev snyggt och han fick många uppskattande tillrop på vägen ner från fortet.
Vi shoppade lite på ”Sambhali”, en ”women empowerment-butik” som vi även besökte sist vi var här.
Sedan gick vi till skräddaren för att se om det blivit någon kjol och blus (eller om det bara bidde en tummetott och när den i så fall är färdig). Sandra blev medsläpad av skräddarens fru till deras sovrum och fick hjälp att prova. Den satt som en smäck och vi bad honom sy en till.
Andreas gick till en barberare som var en riktig tjötröv och som förväntade sig att han skulle få mer än det uppgjorda priset genom att säga att han inte hade växel (som Andreas såg att han hade). Andreas grävde då fram den exakta summan i småpengar och gav till den nu inte lika trevlige rakmannen. Hade han kört en ärligare stil så var tanken att han skulle fått bra med dricks.
Kyparen på hotellet är trevlig och lite pratsam men lite för underdånig, tycker Andreas. Han berättade igår att han konverterat till kristendom och gärna ville ha lite religiös ”rådgivning” av våran lilla kristna familj. Vi kunde inte riktigt med att säga att han kanske inte valt rätt familj för detta (Två flumhinduer, en atteist och en för visso kristen sjuåring).
På ett tak härintill, 20 meter närmre fortet, har de tre dagars likvaka med trummor, trumpeter, bandspelare och grymma högtalare. De pausar lite på dagen men hela natten kör de hårt. Om man stänger dörrarna och låter Ac:n och fläktarna dämpa ljudet samtidigt som man blundar och använder sin fantasi låter det lite som en extra stenad Ozzy Osbourne. Helt ok tycker Andreas.
Nu har vi käkat frukost och planerar att köpa tågbiljetter för imorgon.
Vi hörs senare.
