13/7 2015 Jodhpur-Ajmer-Pushkar
Kategori: Allmänt
Andreas vaknade av ringande klockor klockan fem. Sandra hade vaknat av missa-tåget-oro en timma tidigare och barnen vaknade av jobbiga föräldrar kvart över fem. Halv sex var vi på väg ut från hotellet.
Vi såg flera rickshaförare som låg och sov i sina fordon, liksom kossorna gjorde på gatan bredvid. Allt var alltså långt från livet och stöket dagen innan. En liten stenkrossarfirma hade dock öppnat och därinne satt en morgonpigg kille och vinkelslipade gatsten med gott humör.
Vi hittade en ricksha som tog oss till stationen, där vi väntade en knapp timma. Bananer och kex inköptes som färdkost men det var ungefär som när fåglar matar sina ungar: det går inte att lägga in maten fort nog i deras giriga näbbar.
Vi lyckades även denna gång behålla en ”kupé” för oss själva och barnen studsade snabbt upp i överslafarna för att gå in i sina egna bubblor. Det enda som kunde intressera dem av världen nedanför var när Andreas varit ute och handlat chips eller kakor på någon station. Föräldrarna bredde så småningom ut sig på nederslafarna och de fem och halv timmarna till Ajmer var snart över.
I Ajmer var det, liksom på tåget, rätt varmt. Riktigt varmt och svettigt blev det dock först när vi ombord på bussen till Pushkar väntade på att denna skulle avgå. Den skulle först bli indiskt full, men det gick rätt fort. Tar man två kronor per person för en fyrtiominutersresa måste man få med många på bussen. Benjamin lade sig till rätta i det trånga utrymmet mellan två stolsrader med ryggarna mot varandra, och somnade. Zacharias däckade i sin stol.
Väl i Pushkar stannade bussen på ett annat ställe än vi trodde, men det gjorde inget för hotellet låg inte heller där vi räknat ut att det skulle ligga. Barnen fick åka med våra väskor på en handknuffad bagagekärra i trä, medan vi småsprang för att hinna med.
Hotellet är en jättefin välskött haveli med fontän i entrén och gröna växter som klänger sig upp genom den öppna ytan i mitten av huset. Här finns en massa fina möbler och dekorationer och allt är väl efterhållet. Vi får plats hela familjen i badrummet, samtidigt, och det är grymt tryck i duschen. Efter duschning kände vi oss renare än vi gjort sen vi kom till Indien.
Hotellet heter ”Seventh Heaven” och restauranten längst upp ”Sixth Sense”. Maten är jättebra, både den Indiska och den ”kontinentala”.
Det finns faktiskt tillräckligt med hyllor eller kornischer för att det skall vara meningsfullt att packa upp, så det gjorde vi innan vi gick ut på stan.
Skräddaren som sydde åt oss för två år sen ropade åt oss när vi gick förbi och sa att ”babyn blivit stor”, pekandes på Benjamin. Sandra tyckte det var nödvändigt att gå ner till den heliga sjön som är Pushkars kärna, både geografiskt och andligen.
Prästerna vid sjön är ökända för att pusha folk till att göra blomriter vid sjön och sedan pressa dem på (ibland mycket) pengar. Andreas blev förbannad på att de skulle dra in honom i ritualtramset, sa detta på svenska till dem samtidigt som han gav dem ge-faan-i-mig-blicken och tog med sig Benjamin för att sätta sig en bit bort och beskåda eländet. Benjamin gick dock tillbaka till S o Z som just blev nedstänkta med smutsvatten och besudlade med röd färg och riskorn i pannan. Zacharias var lite missnöjd med att han inte fick riskorn i pannan och Andreas undrade varför de inte kunde koka riset och ge honom det på en tallrik istället. Sedan fick Sandra rabbla lite ”Om Namas Shiva Rama Rama Ding Dong” över en kokosnöt. Hon fick en tvåfärgade garnstump runt höger hand som ett litet diplom efter att hon lämnat hundra rupies. De hade mage att ge henne en extra garnhärva att sätta på sin trilskande makes handled. De tyckte väl att han behövde det.
Om det är någon som är osäker, så skall jag klargöra att det inte är Sandra som skriver. Hon kanske beskriver händelsen ur sitt perspektiv senare.
Vi gick sedan runt och letade halvhjärtat efter skjortor till Andreas och helhjärtat efter bankomat. Helst en fungerande sådan. På tredje försöket hittade vi en och tömde den på så mycket pengar vi kunde med. Under tiden spelade barnen dataspel med killen som vaktade bankomaten.
God middag på hotellet och nu sitter vi i våra mysiga soffor utanför rummet. Zach har somnat i hammocken. Rummet är förresten två rum, så det blir ett barnrum och ett inte-barnrum.
Benjamin har ordet: till att börja med tyckte jag inte att utrymmet mellan sätena var så litet. (jag tyckte inte heller att det var så många indier på bussen för att jag fick plats mellan de 2 utrymmen.)
På hotellet så fanns det mest träd här och där som pynt.
Sandras version av sjön & Brahminen.
Jag vet att man vill ner till sjön förr eller senare & om man vill ner till sjön måste man förbi brahminerna där nere, så varför inte göra det med en gång, så är man klar med det. Jag hade fått en ros i handen precis innan vi kom ner mot sjön & där nere så blev vi naturligtvis stoppade av en kille som prompt talade om att vi inte fick gå någon annan stans än ner till sjön innan vi kastat i den där blomman där. Ok, lika bra att ta tjuren vid hornen & fått gjort den där ritualen då då. Så ett långt förmaningstal till ungarna om att inte säga ett pip eller göra någonting alls nere vid sjön. Sedan ner till sjön. På väg ner stannade jag vid en shiva lingam & gav den några av rosbladen & bad den om styrka att klara denna uppgift, som mer eller mindre känns som skärselden. När jag stod där kom en kille fram & skulle fösa oss rätt, men Andreas bad honom vara tyst när jag bad. Vi blev fösta till rätt ställe av samme kille. Av med skorna. Väl där nere kommer naturligtvis 2 snubbar & tycker att vi skall dela på oss. -Nej, det skall vi inte! Vi var har varit här innan & vi skall INTE delas på. Svarade jag på rätt kass hindi (det jag sa ordagrant var ”nehi, together, hum jane yaha kal sal” det är nog mer av ”nej, tillsamman, vi gick här igår år”, men det hjälpte, den ena snubben talade om för den andra att låta det vara för hon kan hindi. Så, vi satte oss ner, han vill att jag skulle rabbla hindi ord, det var samma ord som sist, men jag är fortfarande osäker på om det är riktiga ord, eller om det är nonsens ord de låtsas är på sanskrit.. Sedan skulle jag kasta i blommor & han ville veta namnen på alla mina släktingar, Nehi svarade jag på alla, När han frågade om makens namn svarade jag nehi igen, han pekade då på andreas & frågade om inte det var min make, jo svarade jag, ok, dina barn då, nehi svarade jag igen, ok, tänk deras namn tyst då, Zach kunde inte riktigt låta bli att tala om vad han hette, men det gick ok i alla fall, mitt budskap gick hem till brahminen, ok sa han till slut. Han mumlade om betalning, vissa ger 500 andra 1000 men du ger vad du vill, ok, helt säkert det sa jag. Ja sa han, helt helt säkert fågade jag, ja helt säkert sa han, ok, sa jag, Han välsignade mig med ris för rikedom, röd färg för lycka, gul färg för hälsa & socker för ett sött liv. Han fick 100 rs & nöjde sig med det. När jag gick frågade han om jag ville ha ett gult & röt snöre till min man, jag sa ja, ifall Andreas skulle vilja ha ett. Det ville han inte. Brahminen, som jag faktisk såhär i efterhand tror är en av de ärliga & eventuellt samma jag träffade förra året, förstod hela tiden att jag inte litade ett skvatt på honom, så någon nytta har jag väll av mitt ”arga/bestämda” röstläge……..
Hejdå!
