2/7 2015 Bikaner Junagarhfort, konstinköp & jakten efter en skräddare
Kategori: Allmänt
Efter att morgonrutinen, som idag inbegrep mango till frukost (mums) gick vi till Junagarhfort som Benjamin bestämt att vi skulle besöka. Vid fortet ligger också postkontoret, så vi gick först dit för att ta reda på hur paket skall se ut för att få skickas härifrån. Det skulle se ut så paket brukar se ut när de skickas härifrån, sakerna i en papplåda, sedan vitt tyg som skall sys runt om & sedan avsändaradressen & mottagarens adress.
Efter posten var vi rätt möra, så vi tog en rickshaw till ingången. Det var inte så många meter kvar, men det var varm & det började bli jobbigt.
Inne på fortet, som innehåller 37 palats (de flesta bara 1-3 rum som man får se) Är det otroligt vackert. På väg in satte vi oss en stund i en av portarna för vatten & skugga. I taket av porten var det fullt av svalbon & svalor som flög in & ut. I porten satt även en äldre herre & hans fru som låg & sov. Han tog upp kameran & laddade länge innan han vågade fråga om ett foto på ungarna. Visst fick han ta ett kort & han blev så nöjd att han vågat! Sedan var det de vanliga unga killarna som skulle fota också. Fortet som, som sagt består av en massa palats, är otroligt vackert dekorerat med fint målade marmorväggar i ibland annat bladguld. Förutom de målade väggarna & vackra dörrarna finns även otroliga trappräcken i med ett sådant mönster som man kan titta ut genom, men inte bli sedd bakom. Det finns även en imponerande samling knivar, svärd, gamla gevär, pilar, pilbågar & andra vapen som är till för krig som är otroligt fantasifulla & skapar antagligen helt ohygglig smärta, tänk er bara en treudd, där varje udd har små treuddar med otroligt vassa spetsar, eller ett spjut/kniv med vassa spetsar & som är helt spiralformad. Efter fortet åt vi en lätt lunch på Musée fiket & gick sedan in i muséet. Där visades det vardags föremål från de forna kungarna här i Rajasthan, kläder & inredning. Intressant & fint museum.
Utanför muséet stod en konstnär & sålde tavlor. Andreas hittade en tavla för 2000 rs som vi båda tyckte om, så den skall inom en snar framtid pryda en av våra väggar hemma. Undertiden vi tittade på tavlor sprang barnen omkring & lekte på stenbeläggningen. Plötsligt hör jag Benjamin skrika. Han hade ramlat & slagit i knät. Så efter konst inköpet tog vi en rickshaw till hotellet där vi slappade i ett par timmar.
Tillslut blev Andreas lite rastlös & tyckte att vi skulle ta oss ut igen. Sagt och gjort, vi hade åkt förbi en skräddare på vägen från fortet tillbaka, så vi tänkte att han kan nog sy paket. Vi frågade hotellägaren om vart vi kunde få tag i en papplåda & han sa att vi kunde få en av honom. Sedan frågade vi om skräddare, jo, det fanns en utefter gatan. Andreas tyckte nog inte vi behövde prata med honom, men jag tänkte, vi går & kollar om han kan engelska, kan han engelska så kan jag fråga om att sy kläder till mig. Han kunde ingen engelska & vi vet fortfarande inte om han kunde sy paket eller inte, så vårat uppdrag blev nu att hitta en skräddare som kunde sy paket & eventuellt lite kläder till mig. Andreas frågade några & blev hänvisad till en paketkurir. Sådana har vi testat förut med ett väldigt dåligt resultat (det sista paketet från Dehli som vi skickade för 2 ½ år sedan har fortfarande inte kommit fram) Så det tänkte vi INTE använda igen. Vi fortsatte gå. Det stod en skylt Aditi Taylor in women suites. Jippi, en skräddare, Vi frågar dem. De skakade oförståeligt på huvudet & skickade oss till ytterligare en paketkurir (De har hur många som helst i detta landet) Vi går in & frågar, de vill veta hur många kilo, jag vill gå, Andreas vill ha svar & blir arg för att jag vill gå, eller om det var för att han tyckte att jag sa något när han ville höra vad de sa. Men jag är inte intresserad av att stå inne hos en paketkurir, som inte vill svara på min fråga om de kan göra paket, utan bara vill svara på frågan hur mycket & hur bra det skulle vara att skicka med dem. Så vi gick igen. Andreas köpte vatten & där, där var den skräddaren som faktiskt kunde sy paket! & de kunde sy mina kläder med på 2 dagar. Vi tog ett visitkort & gick över gatan till Garden café för middag. Där lät det enormt mycket från en högtalare, som inte var sprucket, på hindi. Vi fick reda på att de emellanåt, kanske var 3dje år läste hela Baghavaghita högt under 7-8 dagar. & detta var de sista verserna på sista dagen. Vi gick upp i templet för att se slutet. Templet är helt enormt! Vi gick inte igenom hela, då det var svårt att veta vad som var ok & inte när det satt en massa andäktiga människor där & lyssnade på honom som reciterade Baghavagitha. Vi fick ändå se en stor Tulsiplanta. Jag hoppas på att få tag i Tulsifrön här, som jag kan ta med mig hem & plantera.
När vi fick reda på att de höll på med slut bönen & det skulle nog vara slut om typ 3-5 min, så gick vi ner för att beställa mat. Det tog ytterligare 20 min innan det var klart.. Maten var ätbar, men inte sådär jättemycket mer.
När vi var mätta & belåtna gick vi till en lekplats som fanns i närheten & barnen fick leka av sig lite. Zach hittade en liten kille, eller rättare sagt, en liten kille hittade Zach & de lekte en liten stund.
När ungarna lekt en stund började vi vår vandring hemåt i mörkret. Klockar är nu 21:30 här. Det är mörkt, varmt, fuktigt & svetten rinner på mig när jag sitter ute & skriver detta. Imorgon vet jag inte riktigt vad vi skall hitta på, antingen blir det posten, med paketgörning innan, eller så blir det Deshnok. Det ända vi vet är att vi måste hitta en ATM maskin för att kunna ta ut mer pengar imorgon, annars börjar vi snart få problem, men det löser sig nog imorgon.
Just det ja, igår kväll tappade Zacharias en tand! Nu skall vi bara försöka få hem den också.
