Agra
Kategori: Allmänt
2015-07-24 Agra Igår gick vi och tittade på den mest kända av Bundis trappstegsbrunnar. Den stank av rått- och fladdermusspillning, var rätt fin, men nedgången. Så vitt vi förstår stämmer överstående beskrivning in på i stort allt i Bundi, inklusive staden själv. Tillräckligt varmt och fuktigt var det i alla fall och när vi suttit en stund i en tygaffär och Andreas reste sig var madrassen vi suttit på alldeles genomblöt av dennes rumpsvett. Personalen trodde att ungarna spillt vatten där och vi kände inte att vi behövde förklara hur det låg till. Sandra handlade tyg till tre dräkter, så de har inte så mycket att klaga över. Vi käkade goda pizzor på ”Morgans Place” till lunch och förutom den sura råttbajslukten var det trevligt. Fräschare än matplatsen på vår restaurant som kryllar av flugor. De säger att det inte finns något att göra åt det, men vi tror att om man tog bort apbajset från golvet och matresterna på och under bordet så skulle det inte göra saken sämre i alla fall. Vi tog en ricksha ner till stationen och blev rätt förvirrade av tidtabellen som satt på väggen där. Vi fattade den som att vårt tåg skulle gå 21:20 och inte klockan 17:30. Senare upptäckte vi att detta på sätt och vis stämde, då tidsangivelsen gällde en annan station. Konstigt. För att vara säkra på att vi gick på rätt tåg fick vi lurat ut lokföraren för att titta på våra biljetter, han borde ju veta. Vi delade till och från ”kupé” med ”Bharat” som skulle på bröllop i Agra. Ibland pratade vi (på engelska) och ibland sa han bara ”No English” när vi frågade något. Han ”beskyddade” oss naturligtvis, som alla andra hjälpsamma människor här och han månade extra mycket om Benjamin. Vid ett tillfälle, när tåget stod stilla en tjugo minuter ute på landet, kom ett gäng pojkar som bodde i byn där in och tjötade med oss och ville installera något på A:s telefon. Vi avbröt det. Vi sov okej på tåget och kom fram till ”hotel Sheela” (samma som förra gången) vid sjutiden och fick lite frukost. Det märks att det är lågsäsong i Agra nu. Visst finns det lite påstridiga försäljare och chaufförer men inte alls som det brukar vara. Agra är i vanliga fall det jobbigaste stället i Indien, men idag sa Benjamin att ”det är det skönaste stället vi vart på”. Nu skall Sandra få skriva lite mer om resan hit och vad vi gjort idag: Som sagt på tågstationen i Bundi fanns en tavla med de olika tågen som gick med nummer & namn på Hindi & när tåget skulle gå. Jag hittade vårat tåg, men det skulle komma in 20:20 & gå 21:00 enligt tavlan. På vår smsbiljett stod det att tåget skulle gå 17:35, på indiarailways hemsida stod det 17:35. På en annan sida, då man kan få reda på vilken station tåget lämnat senast & när tåget skulle komma in stod det 17:30 in & 17:35 avgå. Mycket förvirrande. Det som var bra var att Bundi, till skillnad från alla andra tågstationer vi varit på bara hade en plattform, så vad kan gå fel då? Jo, att tåget som kommer in har andra stadsnamn på sig än jag förväntade mig & att dessa bara står på hindi, att tåget är för tidigt, att tågnumret inte står på tåget & att det inte finns någon lista med våra namn. Paniken sprider sig, massa indier vill hjälpa till, jag frågar om tågnummer & vart tåget skall gå, de vill se min biljett & sedan så säger de ja, det är detta tåget… Hur skall jag vet om det är rätt tåg? Paniken stegras fler vill se min biljett, nej, jag vägrar visa biljetten för en enda människa till, om det inte är konduktören, eller Lokföraren som Andreas får ur loket. Jo, det var rätt tåg. Skönt, på tåget med alla grejer, hitta platserna & sätta sig. Det tog jäätte lång tid att ta sig till Kota som är första stationen som tåget skall stanna vi efter Bundi & där vi har 40 minuter på oss att skaffa middag. Jag har hittat en sida på internet där stationsordningen står med, så ni kan förstå förvåningen när vi stannar i Gurli en lång stund innan vi har kommit fram till Kota, trots att Gurli skall komma efter Kota. Men å andra sidan stannade vi rätt länge på andra små stationer som inte fanns med i listan. För att få någon logik i detta måste jag nog förklara lite om tågen i Indien. Rätt många tåg håller på att gå i 1-2 dygn. Så för att tågen ändå skall komma fram till slutstationen i tid, så lägger de in extra tid under resan, så att tåget skall kunna köra in den tiden om det behövs. Man kan inte lägga in denna tiden i stoppen å stationerna, för om tåget skall stanna 20 min på en station, så stannar den 20 min på den stationen, även om tåget är flera timmar försenat. Anledningen är att folk skall kunna hinna gå av, få frisk luft & kunna köpa vatten & mat. Så som sagt, detta tåget var i tid, så då gjorde det att tåget hade rätt mycket dötid på vägen & då stannade det på dessa småstationer, som inte har varken av eller påstigning av passagerare. Det betyder dock inte att det inte går att komma på & av tåget på dessa stationerna. Dörrarna är aldrig låsta på de Indiska tågen, eller åtminstone inte långfärdstågen. Nåja, vi kom fram till Kota & jag gick ut för att handla mat & vatten. Det blev samosa, kachori & någon annan friterad mat, som backup blev det lite Parle-G kakor & kurr-kurre också. När jag kommit in i tåget igen kom det på en kvinna & en man som skulle ha platserna bredvid oss. Kvinnan var klädd i lång svart klänning & hade burka som dolde hela ansiktet förutom ögonen. Det första hon gör när hon kommer in är att ta av sig slöjan över munnen, trots att det sitter män i kupén. Så kommer även Andreas på & hon låter slöjan vara uppe. Så går alla som följt henne till tåget av, förutom hennes man & då åker hela slöjan & den svarta långa klänningen av & hon har en helt vanlig Salwar kameez (indiska varianten av tröja & byxor med tillhörande sjal) på sig. Hon har inte ens sjalen över huvudet. Jag fick lite av en chock, Det är inte så man uppfattar de muslimska kvinnorna hemma. Men här, tar de av sig burkan på tåget, trots att de finns en massa män i kupén. Det ända som hände var att de bytta lite platser, så att hon & hennes bebis fick sido-platsen istället för sätet vid fönstret på våran bänk. Men det gjorde det bara bra för mig, för då kunde jag få underslafen. & är man bara ett par av Indisk storlek, mao under 1.70 så är sidoslafen rätt skön, då den ger ett mer privat utrymme. Vi sov rätt bra på tåget allihopa & vaknade några stationer innan Agra & väckte barnen & gjorde oss iordning för att gå av. När tåget stannat i Agra var det en man som stod utanför vårat tågfönster & väntade på att vi skulle komma av. Antingen går de längst med hela tåget & letar efter oss, eller så finns det ett stort nät med turist spioner som har ett hemligt sätt att kommunicera med varandra… Han följde oss naturligtvis ut från stationen & visade oss en rickshaw som skulle ha 350rs för att ta oss till Taj Ganj & east gate.. Nej, det skall vi inte betala, 100 rs borde vara rimlig, inte mer. Vi hittade en annan rickshaw för 120 & det fick väll gå bra då. Efter frukost & dusch, (eller ja, det finns en dusch & det kommer vatten ur den på rummet, men det är typ 3 strilar med vatten som kommer, så om jag skulle blöta ner mitt hår i det skulle det ta typ 5 min, att få ut schampo 30 min eller så, så vi hittade den obligatoriska toalett/duschkannan & fyllde den från handfatet & hällde det över oss. Det funkar det med… ) gick vi ut lite här i Agra. Det är väldigt tydligt att det är lågsäsong & dessutom fredag här, ”marmor”-säljarna ropar lite slött, men utan geist. De flesta av dem har stängt. Restaurang inroparna stannar en lojt, men är inte speciellt ihärdiga. Vi vandrade runt en stund & hamnade på en marknadsgata här i Taj Ganj vi aldrig varit på & med priser som är helt ok! & ingen som pushar & tjatar på en, utan de är bara trevliga & hjälpsamma. Vi hittade till och med ostkexen vi letat efter sedan vi såg dem på en tv-reklam för flera veckor sedan. Det roliga va att affärsinnehavaren inte tyckte att det fanns några sådana kakor, men han hade så många andra att jag letade bland dem & han hjälpte till & han hittade dem åt mig! Nu har jag varit & lämnat in en av de tygbitarna jag köpte i Bundi hos en skräddare, så att han kan sy en Salwar till mig. Den skall förhoppningsvis bli klar på söndag. Andreas återtar nu kontrollen över tangentbordet, efter påbud från högre makt (gissa vem). Vi gick ner till Yamunas strand och tittade lite på Taj Mahal från sidan. Eftersom det är fredagsbön i moskén inne vid ”Tajjen”, får vi otrogna inte gå in där idag. Det började regna och åska när vi var nere vid vattnet så vi gömde oss tillsammans med en indisk familj inne i ett tempel tills det avtagit. Sedan gick vi till ”Sanijay” för mat och vy över Taj Mahal. Vädret var inte det bästa för utsikt och maten var rätt trökig. Efter det tog vi en kaffe och muffins på ”Café Coffee Day”. Personalen var märkbart störd över att vi störde dem, muffinsarna var väl ok, men kaffet var bra. Nu sova. God natt. Taj Mahal imorgon. Hej då. Nonu sosovova. Gogodod nonatottot!