Bergsklättring och bad i en varmluftsstad!
Kategori: Allmänt
I morse, efter frukost, tänkte vi våga oss på att klättra upp till det näst högsta templet här. Det är tillägnat en av Brahmas hustrur. Enligt legenden Skulle guden Brahma gifta sig med Savitri. Denna kvinna tog dock så mycket tid på sig att göra sig i ordning att Brahma tröttnade och gick och gifte sig med den lågkastiga Gayitri. Både Savitri och folk i allmänhet blev redigt förbannade och därför tillbeds Brahma numera i väldigt få tempel. Här i Pushkar finns ett av dessa plus ett vardera till hans båda fruar (han gifte sig tydligen med Savitri också i slutändan, men det hjälpte inte).
Nu skulle vi alltså gå upp till det lägst liggande templet, på en av bergstopparna runt staden. Det skulle inte vara så långt dit men för att inte gå vilse tog vi en ricksha. Tyvärr fungerade vår kommunikation med chauffören sådär och vi åkte fram och tillbaka mellan olika tempel i Pushkar en stund innan vi kom rätt.
Det var varmt och den branta, ojämna trappan tog nästan kål på Sandra, medan barnen glatt skuttade uppför som bergsgetter med glädjefnatt. Andreas hade vaknat med halsont och skräphumör och detta höll än så länge i sig. Inget stöd att få från honom alltså.
Templet sägs vara vackert, så vi hoppades att detta skulle kompensera för alla ovannämnda umbäranden (och att Sandra hade konstant hjärtklappning när barnen kom för nära kanten).
När vi kom upp var det stängt!
Vi kunde snegla in lite genom gallergrinden och skymta lite glitter och gudabilder därinne i mörkret, men det blev ändå ett antiklimax.
För att göra något annat än att shoppa och kolla tempel, och för att få lite svalka i värmen, som är den värsta hittills för oss i den här stan, bestämde vi oss för att förgylla framförallt ungarnas dag med lite bad. Vi ringde och kollade med ett hotel, Navratan, som har pool om det var ok att nyttja den. Mot en avgift på hundra rupies per skalle gick detta utmärkt. Femti spänn för två timmars svalka kändes rimligt.
Poolen var hyfsat fräsch för att vara indisk och väldigt djup med tanke på att väldigt få i det här landet är simkunniga. Fem fot på det grunda och 8,5 på det djupa betyder på svenska att Sandra bottnade de första två metrarna och att Andreas kunde stå på tå på det djupaste och ändå hålla långfingernageln torr.
Traktens duvor hade också upptäckt vattenansamlingen och drack girigt ur den.
Benjamin var först väldigt tveksam till att han kunde simma när det var så djupt, men simmade snart kors och tvärs över poolen. Han förfinade även magplasket till en konstform.
Ja vattnet var tydligen rent nog för duvor, men runt poolen luktade det som vanligt starkt av ruttnande alger. Vi är osäkra på vilket system för vattenrening de har, men vattnet var så klart att man kunde skönja gruset på botten. Zach lärde sig att man trots detta inte skulle försöka titta när man var under ytan. Det sved så han grät lite när han gjort detta.
När vi torkade i solen upptäckte vi en mängd vita kristaller eller smulor på vår lekamen. Koncentrerat klor?
Runt om fanns en häck av välansade buskar. Grejen är bara den att trots att trädgårdsmästaren är flitig, är han inte så bra. Antingen var han starkt influerad av Salvador Dalí eller ”Shiva-tobak” när han figurklippte växterna.
Före badandet var vi på posten och skickade hem en låda till. Det är f-n i mig det bästa postkontoret i hela Indien: Ingen kö, tydliga, men inte orimliga, regler uttryckta medelst begriplig engelska och en väldigt tillmötesgående attityd. Dessutom är takhöjden bara ynka två centimeter för låg för Andreas (på de högsta ställena – och det är ju där man får hålla sig). Vi fick allt vårt gods inslaget, ihopsytt och plomberat av en posttjänsteman med stor yrkesskicklighet och stolthet över sitt arbete.
Efter badet försökte vi hitta ett matställe som Benjamin såg den dag vi kom, nämligen ”Mangos Hard Rock Café”. Det var lite svårt att finna så vi gick in på ett annat ställe och frågade om de kunde sätta på fläktarna då det fortfarande var redigt hett. Detta kunde de absolut göra, sa restaurantmänniskan som med hoppfullhet lysande i ögonen följt dagens kanske första kunder tätt uppför trappan. Problemet var bara att det var strömavbrott, så det skulle nog hjälpa föga att sätta på dem.
Det kändes lite tasklgt att lämna honom där, men det var inte uthärdligt att äta i den värmen. Strax därefter fann Benjamin den eftersökta inrättningen.
Vi skickade upp lillpojken för att kolla om de hade fläktar som fungerade, de hade ju rimligtvis också strömavbrott (Det är myndigheterna som stänger av elen för att ransonera den varje dag).
När vi andra kom upp var de i full gång med att väcka en sovande kypare för att ge oss hans plats och koppla in en stor fläkt på batteriet. Det visade sig vara ett lyckokast att äta här då maten var grym, stället mysigt och ägaren, mr Mango himself, var en trevlig typ.
Zacharias har de senaste dagarna gått och mumlat om ”Sverige-mat”; mammas lasagne, Skepplanda Pizzeria, korvar, köttbullar och framförallt mormors sylta, så när han såg att de hade bakad potatis bestämde han sig fort för denna. Vi varnade honom lite för att det kanske inte skulle smaka som mammas ugnsbakade potatis. Det visade sig vara potatisbitar och svamp i sås gratinerade med ost. Svingott tyckte våran pojk.
Benjamin åt en jättegod pastagratin och Sandra fick en av de bästa falaflarna hon ätit. Andreas vågade sig på ”momos” för första gången på flera år. Momos är Tibetanska degknyten fyllda med grönsaker. Oftast är de bara ångkokta och sist vi åt denna rätt var det degiga bollar med gamla trötta grönsaker i som vi bara under kväljningar lyckades få ner.
I dag valde vi friterade momos som serverades med en soppa, en skål soja och en skål vitvinsvinäger. De var fruktansvärt goda, det förstod till och med barnen.
Efteråt tog Andreas en god Espresso och Sandra en mycket vacker och god Cappucino. Till detta fick vi en fantastisk ”Hello to the Queen”, ”Ban ophi pie” (som inte var en Bannoffipaj men väl ett gott pepparkakssmakande hjärta med banan i) och en risgrynspudding, typ.
Benjamin körde en robotdans till en gammal eurotechnodänga (Boom, boom, boom, boom- I wan´t you in my room) och barnen lekte glatt i restauranten.
Nu har vi duschat och nästan lyckats reda ut våra hår (det var nog mycket konstigt i poolvattnet). I morrn slappar vi oss nog igenom vår sista dag i Pushkar.
