domingo.blogg.se

 Barnen sov på madrass på golvet i det fina hotelrummet. Det är nog det enda rummet förutom Bikaner som inte har flagnad färg någonstanns. Det är gult och fint med små runda plafonder i taket.Det finns inget riktigt varmvatten (men bra tryck på det kalla vattnet) och toaletten behöver spolas med hink.

När vi kom av tåget vid elvatiden i går kväll stod ingen och väntade på oss vilket vi avtalat om. Det blir andra gången av två möjliga som vi inte blir hämtade på stationen på natten. Denna gång svarade de dock i telefon direkt när vi ringde. På stationen var det en efterhängsen rickshachaufför som hade varit på oss ända sedan vi steg av tåget och som vi avvisat flera gånger. 

När Sandra talade med hotellet i telefon och de bad henne vänta, ringde det i denna förares telefon och han gav den till Andreas. Hotellet hade hastigt och lustigt gett honom körningen, så vi åkte med honom. Det visade sig att vi råkat skriva tomorrow istället för tonight i mailet.

Det här är ett sånt ställe där de är rädda för myndigheterna och därför är svinnoga med att skrriva in alla möjliga uppgifter om oss i liggaren. Dessutom skrev de förbannat låmgsamt. I Pushkar tog det en minut att checka in och vi fick tillbaka passen på en halvtimme.

Här tog det Andreas en timme att bli incheckad och nästan ett dygn att få passen tillbaks.

De var väldigt stolta över att ha bekanta i Sverige och var nästan säkra på att vi kände dem, Sverige är ju så litet. De envisades med att dessa människor bodde i "Tajwee" och förstod inte att Andreas inte kände till det.

Täby, menade de.

Vi sov länge och fick ok frukost med äckligt te. Därefter gjorde vi stan, dvs vi gick vilse i två timmar åt ett håll, åt lunch och gick sedan vilse åt andra hållet tills vi kom hem.

I början av utflykten gick vi in i ett "kombitempel" (det är rätt vanligt att ett större tempel rymmer flera små, riktade till olika gudomar), där de nästan slogs om oss. Vi lyssnade på en pensionär som skrålade till en halvslumrande slagverkares nyckfulla rytmer och en gnällig dragspelsorgel. Så fort den äldre mannen blivit avlöst av en ung pojk, satte han sig på mattan där vi satt och förklarade både det vi ville veta och sånt vi redan visste. Zacharias reste sig och gick och fick godis i ett annat tempel.

Vi gick genom det vi uppfattat som den största marknadsgatan; tjugoåtta affärer som säljer likadana plåt- och mässingskärl vägg i vägg.

Barnen satte sig hos en gheeförsäljare (ghee= skirat smör) och läste "indiska Allers" medan Sandra kikade på plåtbyttor.

Sandra köpte senare typiskt indiska armband eller Bangles av en farbror som satt och hettade upp dem