domingo.blogg.se

Idag vandrade vi upp till Tara Garh ("Stjärnfortet") efter frukost. Zacharias hade pillat i sig fyrtio gröna ärtor i går och plockade nu ut sin intjänade bonus som en stor pannkaka med nutella på.

Det var otroligt fuktigt och varmt idag och vägen upp till fortet är inte bara stenlagd med små hala stenar, utan också skitbrant.

När vi betalt inträde handlade vi på oss så mycket vatten vi kunde bära och började sedan den mödosamma vandringen uppåt. När vi köpte vatten sa affärsinnehavaren att vi var dagens första kunder och att han bad för regn. Zacharias gav honom en extra rupee för tur vilket han uppskattade mycket; med ett stort leende på läpparna knackade han myntet på en bild av sin favoritgud och brast sedan ut i ett stort fnissande flabb. Det visade sig senare att detta garv nog var hans signum.

En bit upp på vägen mötte vi två av hotellets andra gäster tillsammans med en guide. De sa att han var jättebra och hade visat dem hemliga ställen. Jag, Andreas, vet inte om han bjudit dem på special-röka eller om de bara var lite dumma.(det visade sig senare att de var fransmän!)

Hur som helst bestämde vi oss för att också utnyttja denna lilla snabbpratande guide med en skitlång tumnagel. Han tjattrade på av bara den och avbröt oss varje gång vi pratade med barnen med ett "listen Sir", "Here madame", "Look sir, look" och liknande saker med sin enerverande racer-röst. Han var otroligt noga med att barnen inte fick gå före honom ("Det finns ormar, elaka apor, dödliga bin och taggiga buskar") eller nära ett stup. Det sista höll vi med honom om, men man behöver inte börja skrika på mina barn när de står stilla sju meter från en tvåmeters-höjd (om man inte är deras förälder, förståss). 

Han varnade oss flera gånger för att lite våt lera var hal och att vi kunde ramla och slå oss om vi inte tog det riktigt riktigt försiktigt. När jag dröjde kvar någonstanns för att fota lite blev guiden, vi kan kalla honom "Djungel-Ove", mycket störd och undrade vad som var problemet.

Det hemliga stället, som vi enligt djungelOve aldrig skulle ha upptäckt utan hans specialkunskaper om området visade sig vara en jättehäftig utkiksplats. Den var tydligt utmärkt med en stor röd pil!

Han visade oss dock platsen på ett dramatiskt sätt genom att vi fick blunda och hålla i en käpp medan han ledde oss fram till den.

Till slut var DjungelOve lika trött på oss som vi på honom, då vi ville dröja kvar och undersöka och upptäcka saker själva, och inte rusa runt med honom. Vi betalade och skiljdes åt med en sista förmaning åt oss att vara försiktiga med alla farliga apor. Vi var faktiskt rätt besvikna på att inte ens sett skymten av en enda apa under dagens strapatser.

Det var i alla fall rätt häftigt med dessa halvt övervuxna och halvt nerrasade ruiner.

 

Innan man når civilisationen igen ligger det slott som byggdes som ersättning för det gamla fortet. I första delen av detta råkade vi på ännu en guide som racerpratade och hetsade oss fram. Han riktade sig framförallt mot Zacharias och ville hela tiden ha hans uppmärksamhet på alla målningar som fanns på väggarna. Denna kille var nog rätt kunnig, men hade ingen förmåga att avgöra vilka detaljer som var intressanta och vilka som inte ar det. Bland annat kände han sig hela tiden tvungen att berätta hur många kilometer från Bundi alla platser var och gav utförliga beskrivningar om allt som vi var ointresserade av. "Titta, titta, där
en tjänare med bröd", "Se, se, de viftar med solfjädrar, så det är sommar".

Resten av slottet var rätt fint, dvs de delar som överhuvudtaget var öppna för besök, men nergånget. Det lät och luktade som att råttor och fladdermöss samexisterade bakom de stängda dörrarna.

Efter en god Chai Masala hos "flabbmannen" åt vi "Veg-burgare" utan burgare, men goda ändå på ett guesthouse strax nedanför.

Det finns nästan inga restauranter här, men det går oftast att få lite käk på olika guesthouses. Då hade redan regnet gjort oss genomblöta av vatten istället för av svett. Det kan bero på Zacharias tur-rupee eller på väderförhållandena.

Nu har vi varit ute och lekt på en lekplats och tittat på en annan av Bundis stoltheter, nämligen en stor fyrkantig sjö fylld med alggrönt vatten och svarta plastpåsar.

 

För att få middag med grönsaker idag beställde vi denna i förväg, Så klockan tio i morse sa vi vad vi ville ha och att vi ville ha den klockan åtta på kvällen. En tidsmarginal på tio timmar borde väl räcka, kan man tycka. 

Nja, vi behövde bara vänta i fyrtiofem minuter efter utsatt tid.

Efter maten hade vi en trevlig pratstund med fransoserna.

I morgon kväll åker vi till Agra.