21/6 leaving Shimla
Kategori: Allmänt
I förrgår, när vi precis innan läggning kom på att det var Midsommarafton, dansade barnen runt sin pappa och sjöng ”så går vi runt kring en midsommarfar, midsommarfar, midsommarfar.
Igår var det Lördag och på morgonen var det lite mindre med folk ute, så barnen kunde springa runt och hoppa lite. De vill gärna göra ”sprel-uppdrag” (= spring- & spel-uppgifter de får av sin far). Vi traskade mest runt och tittade. Vi köpte görgoa majskolvar gräddade direkt på glödande kol på gatan och insmörjda med salt och lime. Vi var inne och tittade i den stora kyrkan. Andreas och Zach tyckte rätt snart att duggregnet på torget utanför var att föredra, men Benjamin ville vara kvar i kyrkan. Efter en stund förstod Sandra att han väntade på att prästen skulle tala, men då hade vi fått vänta till Söndag morgon, så han fick ge sig.
Efter packbestyr och testning av de nya, läbbiga ”splat”-leksaker barnen köpt, gick vi och intog en rejäl avskedsmiddag på ”Simla Times Café”. Andreas åt den godaste VegBurgare han någonsin ätit. De andra delade på några Club Sandwichar med kyckling. Även dessa var tydligen goda. Kvällens höjdpunkt (förutom pappas Kingfisher) var dock att vi åt efterrätt. Barnen har dreglat över dessa varje dag. De var sådär, med ett undantag: Zacharias´s ”Chocolate Lava Cake”. Z såg gudomligt lycklig ut när han skar i den bruna kakan och en ström av het chokladsås rann ut.
Kvällen till ära var det två trubadurer som försökte dränka vår konversation. De spelade gamla Bollywood hits eller nåt, men under soundcheck och emellan låtarna körde de lite gamla hårdrocksriff varpå de tittade på oss då de såg att det var de grejerna vi hängde med på.
När vi vaknade idag packade vi ihop sängkläder och gick till Hide out Café för en god frukost. En mycket oindisk sådan blev det, bestående av Amerikanska pannkakor (typ platt sockerkaka), Bacon, Korv, ägg och chokladflingor. Sandra höll sig till Resorb även idag eftersom vi skulle tillbringa många timmar på vägen till Chandigar.
I väntan på Taxin utanför högsta domstolens grindar tjötade vi med en gubbe som sa att han var Chefschaufför för högsta domstolen.
11:45 eller 12:00 skulle Taxin komma och 15:00 skulle vi vara i Chandigar hade resebyråmannen lovat. 12:15 kom den stora Taxibilen och 17:00 var vi framme. Chauffören var en sikh som kunde något mindre Engelska än Hndi. Och han kunde inte Hindi. Således gick all nödvändig komunikation till på så vis att han ringde resebyrån och frågade något varpå resebyråkillen ringde oss, fick svar och sedan ringde Chauffören med svar. Dock körde han bra och, med Indiska mått, försiktigt (Dvs att han inte körde om mer än max två bilar i taget i skymda kurvor med begränsad sikt).
Han lyckades också köra oss till rätt hotel utan krångel, vilket vi belönade med en dricks på 300 rs. Dessa 35 spänn var tydligen mer än han räknat med och han log stort med hela kroppen.
Hotellet har varmvattendusch (eller snarare ljumvattenstril) och det var underbart att få bli rena. Efter djupt grävande i packningen lyckades vi dessutom skrapa ihop rena plagg till alla kroppsdelar förutom Andreas överkropp. Lite deo på den minst kladdiga skjortan fick duga. Imorgon skall vi bära ner en stor svart sopsäck med tvätt mot löfte att få det tillbaka rent innan kvällen.
Rummet är rymligare och grymt mycket fräschare och ljusare än det förra och mitt emot finns en lekpark. Ungarna jublar.
Kvällsmat intogs på en för oss lite förvirrande ”food Court” där man sitter i mitten av ett tiotal olika snabbmatsrestauranter. Vi väljer fritt ur enerverande många menyer med en liten kypare över axeln som på dålig engelska påpekar saker vi oftast inte begriper om varje sida. Sedan tar han upp beställningen och springer runt och beställer på de olika ställena. Efter måltiden kommer han sedan med notor från alla dessa ställen, springer runt och växlar och betalar på rätt plats och återvänder med växeln. Dessa ”kypare” hade väldigt roligt åt oss när Sandra försökte betala framme vid ”köken”. Även Sandra åt ikväll.
Efter maten hittade vi en riktig leksaksaffär som hade nästan den actionfigur Z ville ha. Sen blev det full rulle på lekplatsen, vilket föranledde ännu en dusch.
De flesta Indiska städer bygger på principen ”Kaos är redan granne med Kaos, så varför inte bygga ett nytt hus rakt över gatan?”. Chandigar är det stora undantaget då den är planerad (bara det är ganska unikt) i stora fyrkanter (sektorer) med avgränsade rejäla bilfria ytor närmast husen, stora grönområden insprängda och med väl ordnad biltrafik (rödljus i alla korsningar!). Sandra kommer säkert att vidareutveckla detta ämne senare, men nu sover hon.
I alla fall gör detta att barnen kan springa fritt och njuta stora sträckor.
När vi kom hem hade Zach ont i magen och spydde så småningom. Stackars pojk.
Benjamin är väldigt envis med att han vill ligga själv, så han ligger på en madrass på golvet jämte Andreas. I det här rummet känns det okej, i de två sista hade dammråttorna och det odefinierbara klägget under sängen kanske gått till attack.
I morgon skall vi lämna sector 22B för att äta frukost i sector 17. Det låter lite Orwellskt, men staden verkar faktiskt trevlig. God natt.
