26/5 Vattenland & sista måltiden i foodcourten
Kategori: Allmänt
Hemmasnickrad frukost på rummet. På väg till taxistationen stannade vi så att Andreas fick lite lurv borttaget från ansiktet. Igår kom en affärsägare ut och berättade för A att han faktiskt sålde rakapparater, så det var nog dags.
Vi lade märke till att även barberare som huserar under ett träd kan inneha ett identifikationskort som visar att han är godkänd för yrket (vi tror i alla fall att det var innebörden av legitimationen som han hade uppsatt).
Hos taxi verkade de väldigt tveksamma till det pris vi fått igår när vi frågade om resa till ”Fun City”. Efter ett tag märkte Andreas att de sa ”Sun City”. Vi antar att de inte tänkte skicka oss till sydafrika, men det hade blitt en lååååång taxiresa.
Vi fick åka med en Sikh som körde i privatreggad bil (antagligen hans egen då vi aldrig åkt med en Indier som kör så försiktigt över alla gupp) och köpte ”specialDiesel” av en kille på tappens skummare hörn. Han körde bra och till rätt ställe. Sedan satt han och väntade i bilen medan vi roade oss i sex timmar i värmen.
Fun City är både en vattenpark och ett nöjesfält. Vi kunde kanske anat kvaliteten på nöjesfältet genom att kolla prislistan. Trots att nöjesfältet är av modellen där man betalar inträde och sedan åker allt gratis, så kostade vattenlandet 770 rs och en combobiljett för båda ställena 790 rs.
Tivolit var ungefär som potatisfestivalen i Alingsås, fast utan potatis…..
De hade en ”5D-cinema”, men vi hade svårt att uppfatta mer än de två första dimensionerna, trots 3D-glasögon. Filmen var, som oftast, en utflippad berg och dalbane-tur. Meningen är väl att stolarna skall skaka i någorlunda synkronisering med filmen, men här tog det en minut innan vibrationerna startade och vi satt och hoppade en bra stund efteråt.
Vi åkte lite olika saker (vikingabåten var rätt ok, men Z bröt nästan ihop av att det kittlade i magen och snoppen). Det enda som var riktigt bra var radiobilarna som hade mycket krut i sig. Vi krockade så att Zacharias hatt flög av och Andreas höll på att göra detsamma. Det var nog bra att Benjamin inte tilläts åka själv utan fick dela bil med Sandra. Vi kiknade av skratt och de som skötte banan var nästan lika roade. Lika kul var det inte att folk smet in bakvägen till attraktionen och sprang över banan för att få en bil. Andreas lyckades med nöd och näppe att undvika att klippa benen på en grabb.
Vattenparken var klart bättre, men omklädningsrummen var inte direkt fräscha och man blev nog inte renare av att vistas i duscharna. Däremot luktade det som om många fann detta utrymme som bra lämpat för att pinkelura lite.
Vattnet i polerna var grågrummligt men luktade i alla fall klor. Zacharias lyckades skrapa upp en tå under en vattenhällande Buddah. Han fick ont, blödde och fick lite panik. Vi blev visade till sjukstugan där en doktor/sköterska baddade tån med jod-lösning och sånt där brunt jox. Plåster fick han också.
Vattendiscot var kul, liksom vattenrutschkanan vi åkte två och två på en ”flotte”. Barnkanorna var rätt sega och de andra hade 10 eller 12 år som minimum.
Utanför anläggningen blev A lite låg och tog två dextrosol. En kille som just tagit kort med Benjamin undrade vad det var så han fick smaka en. Efter en stund kom han tillbaka och såg aldelles salig/hög ut och tackade för detta fantastiskt goda.
Hemresan gick bra och efter en riktig duschning tog vi en avskedsmiddag på food courten. Nu när vi blivit bekanta både med systemet och kyparna (flera kommer fram bara för att hälsa) är det dags att dra vidare.
”Våran” snabbköpskassörska jobbade tyvärr inte ikväll, men vi fick handlat lite ost o frukt för resan ändå.
Gubbarna på hotellet (det sitter alltid 1-5 anställda här utanför och snackar skit, skriver i någon viktig bok och är till hands) sa hejdå till oss, och särskillt Benjamin, nu i kväll. B var dessutom ute och visade sin boll på snöre en stund.
Nu packar vi ackompanjerade av Tv-reklam och ljudet av Sandras försök att ställa larmet för imorgon. 06:15 kommer taxin och 07:00 går tåget mot Amritsar. Vi har bokat rum på ”Grand Hotel” där. Det första som står i guideboken är att det inte är så grand. Priset är inte heller så högt, så vi får väl se vad som väntar oss.
Benjamins tillägg: Benjamin och Andreas åkte ett pappersflygplan som man kunde sitta i. Det var jättekul och Benjamin var lite rädd när vi var uppe på toppen och karusellen stannade en stund.
