domingo.blogg.se

Vi är en familj som består av mig Sandra, min make Andreas och våra 2 söner Zacharias 11 år & Benjamin 9 år.

28/6 Amritsar Värme, tempel & gränsstgning

Kategori: Allmänt

26/6 2015 Amritsar

Ibland kan en 1,5 Km:s promenad vara en utmaning.

Idag på förmiddagen trotsade vi värmen och rädslan att gå vilse och promenerade bort till ”Mata Lal Devi”-templet och hittade postkontoret av bara farten. Vi trodde att vi gick rätt men frågade för säkerhets skull några gubbar. Dessa envisades med att det var 5 km åt andra hållet. Vi bortsåg artigt från deras åsikt och gick den väg vi trodde. När vi närmade oss var det ett gytter av gator, så vi frågade igen och fick en fin instruktion på klingande hindi. Vi gick så som vi trodde att de menat och plötsligt kommer en medelålders tant i grön sari körande på en vespa och gestikulerar att vi skall följa henne, så vi tog fram älgbenen och hängde på henne så gott det gick. Hon stannade vid varje avtagsväg och väntade på oss, tills hon slutligen pekade framåt och sa att det var första vänster. Vi tackade henne så mycket och fortsatte gå tills vi hittade en vänsterväg, men innan vi hann svänga av såg vi att tanten stod lite längre fram och vinkade. Hon hade glömt av den vägen och försäkrade sig nu om att vi inte kom vilse. Sedan var det en pojk som höll koll på oss sista biten och sa vart vi skulle gå.

Vi ställde av oss skorna på ett ställe som enligt skylten verkade vara en juvelerare, men alla sa till oss att det var rätt. Sedan gick vi barfota över vägen till detta tempel tillägnat en helgontant (Lal Devi), Hindu-gudar i allmänhet och Indiska Gudinnor i synnerhet.

Zacharias:

-          Det var bra. Det dåliga var att man inte fick gå till alla gudastatyerna. Det var en gammal gumma som de tillbedde.

Vi gick genom trånga gångar i ankelhögt vatten, genom konstgjorda grottöppningar och genom salar och arkader med underbara statyer av gudar. Vi gick nog nästan en kilometer därinne, men en vakt hindrade oss från att gå de sista 3 metrarna in i en gång, vilket Zacharias hängde upp sig på.

Därefter kom vi till en stor gudstjänstsal där det satt en massa familjer på mattor på golvet och där man kunde gå fram och bli välsignad. Vi struntade i välsignelsen men satte oss ner en stund. Då kom de fram med palmbladsskålar med något som kanske var varm mannagrynsgröt gjord med honung och saffran (eller något annat gulaktigt).

Det var rätt gott och lite mättsamt. Däremot fick barnen en rätt läbbig, men välsignad, kaka. Benjamin gav sin till mamma som lydigt stoppade den i munnen. Då sa Benjamin ”den var till och med äckligare än choklad”. Sandra förstod i samma ögonblick att Benjamin hade helt rätt, men är för väluppfostrad för att spotta ut den.

Klockan 11:30 gick vi på lyxrestaurang. Det liksom bara blev så eftersom vi ville ha lite lunch och vi hört att ”Chrystal” var ett bra ställe.

Jojomän, kypare i skjorta och frack, speglar, bakgrundsmusik, utdragna stolar – hela köret. Men här höjs det inte ens på ögonbrynen när familjen hippie kommer in med keps, svettiga kroppar, smutsiga barn och tagetesgirlander runt halsarna på finkrogen.

Lite dyrt var det, men inte så farligt (200 svenska för tre portioner och öl). Vi åt oss mätta allihop och det var gott. Zacharias:s risotto var väl sådär. Däremot var snackset man fick med notan jättegott och ovanligt och Zacharias tycker att vi skall gå tillbaka dit och äta bara för detta.

Vi letade oss sedan tillbaka till hotellet och hittade inte bara detta utan även ett mysko apotek som vi köpte lite krämer och grejer hos, och en butik som hade lite ost, bröd och dahi, som vi skall ha till frukost imorgon.

Nu har vi bokat en resa ut till Indisk-Pakistanska gränsen för ikväll och skall snart göra oss iordning för den.

 

Klockan är nu 20:30 här i Indien. Vi har precis kommit tillbaka från gränsstägningen & beställt lite mat. Det är galet varmt, trots att solen gått ner & jag sitter under en takfläkt.

Vi hade som sagt beställt en taxi från hotellet för att komma till gränsstägningen. Taxin kom & släppte av oss vad han sa 5 min walk från där själva ceremonin är. Vi gick en stund i värmen & bestämde oss sedan för att ta en cykelrickshaw. Den tog oss en bit, sedan var det att gå länge & genom 3 säkerhetskontroller.

Man får inte ta med sig någon väska & man måste ha pass med sig, så Andreas fick ta passen i sin halsbandsväska. Men när man går igenom säkerhetskontrollerna, så måste man visa pass & man går genom olika säkerhetskontroller om man är man eller kvinna, så med jämna mellanrum fick jag mitt & Benjamins pass & lämnade sedan tillbaka det. I värmen & solen visste jag tillslut inte om jag lämnat passen, eller tappat dem, men jag hade lyckats lämna dem varje gång, så de är med tillbaka.

När vi var framme vid det som man kanske kan kalla arenan för skådespelet var de mycket folk & jag blev helt säker på att vi & ungarna inte skulle se någonting. Andreas hade läst att det skulle finnas speciella läktare för utlänningar, så vi frågade en vakt & han pekade oss till en VIP-kö, Den kön var jääääätte lång, så jag trodde vi skulle missa alltihopa (så super fel jag hade..). Men Andreas lyckades fjäska oss förbi hela kön, tills jag kom & han inte ville släppa in mig med Andreas, men tillslut insåg han att jag också tillhörde den långe blonde mannen & de 2 rödhåriga barnen.

Så, inne på läktaren så satte vi oss tillrätta, eller vi skulle gjort det om inte läktaren varit superhet cement som brände rumpan. Så vi satte oss på våra skor, min sjal, Andreas halsväska, en tom plast flaska, ja allt som gick att sitta på för att slippa bränna rumpan. Sedan satt vi i solen i nästan 2 timmar innan själva ceremonin började. Det var varmt, det var svettigt, det var tråkigt, det var rätt hemskt faktiskt Jag ångrade nästan att vi fick gå före i kön. Under timman som gick spelades det hindi pop & man kunde gå ner & dansa om man ville.

Tillslut började ceremonin i iallafall & det är rätt häftigt att se BSF (Indiska gränspolisen) & Pakistani rangers gå manligt & tufft i takt & snyggt synkroniserade. Hela paraden är ett samarbete mellan BSF & Pakistani rangers & är ett skådespel av rang som är verkligen värt att se.

Nu har Andreas & Zach duschat & vi skall snart få mat. Imorgon tänkte vi hinna med durgiana templet (silver templet), Gyllene templet & gamla stan.

För att komma in i templet vi var i i morse fick gå igenom denna lilla "grott"-öppning för att sedan hamna i ankeldjupt vatten
 
Här är statyer av Shiva & Parvati med Kali i bakgrunden, sedan är det Hanuman & slutligen Krishna. Men det mest fantastiska är gladsväggen som stora delar av den labyrintlika templet var täkt av.
 
Även budda under ett träd fick plats bland templets alla statyer
 
Vem är detta mamma? undrar Zacharias. Jag har ingen aning svarade jag, jag känner inte igen den figuren.
Här har vi Vishnu. Hela bilden & väggen runt om är gjord i glasmosaik.
 
Kläderna ser lite fåniga ut, men de är inte det minsta fåniga när de går där.
 
Uppställning!
 
De i beige & rött är Indiens BSF & de i Svart är Pakistani rangers.
 
Det gäller att få ner båda flaggorna exakt samtidigt.
 
Bilden är inte jätte tydlig, men de sparkar benet upp till pannan..
 
 
Så här bär man en flagga när man tagit ner den

 

Kommentarer

  • lisbeth säger:

    Fantastiskt vad mycket ni hittar att göra ni är duktiga på att hitta information och bilderna tillsammans med texten gör att man nästan är inne i templet med er. Verkar som ni har mer värme än regn, och det var ju monsunregnet ni befarade mest så kan det bli

    Pussar

    2015-06-29 | 17:59:05

Kommentera inlägget här: