29/6 2015 Amritsar Har moonsunen kommit ikapp oss nu?
Kategori: Allmänt
Hallelujah – It´s raining men RAiN!
Lite irritation runt frukost och tvättinlämning, men när vi fått i oss Dahi, muesli och fullkornsbröd med ost på hotellrummet så blev det bättre. Fullkorn förresten…. Andreas fick för sig att ”multigrain” alltid var det samma som gott fullkornsbröd i Indien. Det här brödet var torrt på kanterna och degigt i mitten, men multigrain var det sannerligen. Enligt påsen är det bakat på inte mindre än tio olika sädeslag och frön!
Vi hittade en rickshagubbe som körde oss till ”silvertemplet”, Shree Durghiana”. Han fortsatte sedan efter väntan med att köra oss till ”Golden Temple”. Han ville hela tiden få köra oss till gränsceremonin. Han kunde ingen engelska och Sandra försökte på Hindi förklara att vi var där igår. Problemet är att ”imorgon” och ”igår” är samma ord på hindi, sen förstår man av sammanhang och eventuellt verbböjningar vilket man menar. Så mycket Hindi kan dock inte Sandra så det hela slutade med att vi (efter att Andreas försökt förklara medelst engelska och diverse charader) antagligen skakade hand med honom på att vi skulle ringa honom imorgon för att boka resa. Vi betalade honom bra och hoppas att vår Karma inte blir helt förstörd av att vi lurat en snäll och hårt arbetande man.
Silvertemplet var glittrigt och fint och det var ännu bara 38 grader varmt.
Igår, ute vid gränsen, pratade Sandra med en Indisk kvinna som var där med sin familj. När vi idag träffade dem igen var det glada miner och fotografering. Vi mötte dem en gång till vid detta tempel och när vi såg dem en tredje gång vid gyllene templet bekräftades bara mötet med trötta nickningar.
Innan vi gick in till ”Gyllenne Templet” tog vi lite mat på Dominos Pizza. Barnen blev lovade barnmeny med leksaker och efterrätt. Den hade de naturligtvis inte, vilket vi, av personalens miner att döma borde förstått. Enligt billboarden rakt över gatan var det nu 41 grader varmt.
Benjamin fick sina sandaler lagade av en skomakare på gatan. Det är lite fascinerande när de lagar 99-kronors-sandaler från Ica Maxi med både lim, tråd och en massa omsorg.
Innan man går in i ett tempel skall man alltid ta av sig skorna och Indierna (privatpersoner) är alltid väldigt noga med att inte vi lägger våra skor där alla andra ligger, utan låser in dem på rätt ställe. Innan man går in i ett Sikhtempel måste man dessutom täcka huvudet. Templet lånar självklart ut tygstycken för detta syfte, men lika självklart blir man överfallen direkt när man kliver ur rickshan av folk som sätter på en billiga scarfar och sedan säger ”Money”.
Det var som sagt j-vligt varmt när vi gick inne i templet, och gick gjorde vi. När man kommer in går man ett par hundra meter runt ”the holy pool” vari det heligaste ligger som en liten gyllene ö. Sen står man i en riktig ”rockfestivalkö” ut mot höjdpunkten (som inte är Iron Maiden utan några snubbar som sitter och spelar ”guldiga dragspel” och mässar).
Zacharias var väldigt varm och mådde dåligt, så Andreas hällde vatten över honom och sedan lade han sig på en plastmatta i skuggan. Plastmattan visade sig vara tvättgummornas ”diskunderlägg”, så vi fick flytta på oss.
Sen blev det bättre och vi köpte chips och vatten utanför för att återställa balansen i kroppen.
När vi kikat på lite skräp till försäljning fick vi hjälp att hitta tågbokningskontoret som smidigt nog satt ihop med tempelkomplexet. Då hade det börjat blåsa upp och himlen mörknade dramatiskt snabbt. När vi kom till templet fick vi kisa mot all den vita marmorn som solen, trots diset, skoningslöst belyste. Nu var det bara en ljus fläck på himlen, rakt ovan templet, som snabbt förminskades.
Under tiden vi var inne och bokade tåg började det blåsa ordentligt. Tomflaskor, tygstycken och en liten tant flög omkring utanför. Och sen kom regnet. Och det var inga små försynta droppar utan fullständiga vattenpölar som föll från himlen. Strax var allt förvandlat till sjöar och floder!
Vi kunde inte få de tågbiljetter vi önskat, trots att tjänstemannen försökte på flera olika sätt. Till slut kunde han erbjuda oss en typ av biljett vi inte förstod, från ett ställe vi inte kände till.
- Ta en buss eller ett tåg, sa han när vi frågade hur vi skulle komma dit. Aha, det går tåg dit, tänkte vi, kan vi boka oss på det då?
- Nä, det går inga tåg dit.
Vi köpte ändå biljetterna.
Nu behövde vi transport till hotellet i ösregnet. Vi fick assistans av en hjälpsam herre att förklara för chaufförerna vart det var. Det tog 3-4 rickshas innan samförstånd uppnåddes. Vi åkte med någon typ av ”mopedricksha” som såg ut som något man kunde åka runt på skansen med.
Efter ett tag kom vi till vattenpölar som var så djupa att vi fick motorstopp. Chaffisen såg mycket bekymrad ut (vad skulle han göra med ett fordon överlastat med tunga turister mitt i en sjö med död motor). Han försökte först stoppa Andreas när denne gick ut för att putta på, men andra gången vi fick stopp hade A och chauffören rätt roligt när de släpade fram fordonet genom vatten, gropar och vägkanter och med vatten strömmande ovanifrån och trafiken farande, guppande och hoppande runtom.
Blöta av smutsigt vatten upp till skrevet, men mycket glada, kom vi hem till ett nystädat rum. Rumsstädning är en finess vi inte riktigt är vana vid.
Om hotellet är bra på städning och service, är det sämre ställt med matlagningen. Efter att ha beställt taxi till Jalandhar (där tåget till Bikaner går från) och bokat hotell i Bikaner, levde vi i villfarelsen att matbeställning också skulle gå smidigt.
Ack vad vi bedrog oss. Förutom det vanliga strulet med vilka maträtter som inte fanns så försökte Andreas beställa ”Chicken chops”, vilket han trodde var kycklingben. De kom först ut med en ”Chop Suey” och när vi påpekade att det var fel hörde vi hur servitören blev utskälld i flera minuter. Vi mådde lite dåligt och ångrade att vi inte bara tagit emot maten. Sen fick vi någon form av kyckling(tror vi)-biff som de skurit upp i munsbitar. Tja, det var ju ”Chopped Chicken”. Kan man säga. Resten av käket var tråkigt och snålt tilltaget.
För att slippa käka frukost här i morgon gick vi ut och letade efter en affär för att köpa bröd och yoghurt. Det hade slutat regna och luften var underbart sval, så vi hade en riktigt mysig promenad med glada sinnen. Dock kan det vara lite läskigt med trafiken när det är mörkt.
Imorgon tar vi en taxi till Jalandhar 10:30.
Tåg från Jalandhar 13:30.
Kommer fram till Bikaner 00:30.
Plus en del förseningar, förstås.
God natt!
P.s Det Indiska tågsystemet är en härlig blandning av 1800-tal och modernitet. Alldeles nyss blippade det till i Sandras telefon och vi fick sms-bekräftelse på att vi hade platser på tåget. Biljetten var tydligen en form av väntelistebiljett med undantaget att man fick gå på tåget utan att ha fått en plats. Det gör förvisso alla även med vanlig väntelistebiljett, förutom skötsamma svenskar. D.s.
