domingo.blogg.se

Namaste!

Idag Fredag lyckades vi ta oss upp till Hanuman-templet. En timmes vandring i kraftig uppåtlutning, delvis i betongtrappor (Andreas tror att han skulle klara det på 25 minuter om han gick själv). Enligt skylten i början skulle en person i dålig fysisk form över trettio inte klara det alls, så vi var oerhört imponerade av Sandra (som dessutom klarade vandringen trots att frukosten enbart bestod av resorb). Vi hyrde vandringsstavar så vi kunde hötta åt de närgångna aporna. Vi hade dessutom inga lösa föremål eller glasögon med oss, för aporna snor allt. Sandra lyckades ändå bli av med en påse ”prasada” (godis åt gudarna, typ). Bredvid templet finns en skithög, orange Hanuman-staty som syns över nästan hela Shimla. Hanuman är en ”apgud”. Till barnens lycka fanns det också en lekplats däruppe!

På väg ner mötte vi en massa människor som var påväg upp till templet, en del var rätt imponerade av Sandra när hon sa att hon gått hela vägen upp.

Sedan blev Andreas & barnen som vanligt fotograferade av andra familjer & män i 20-års åldern. Men en lite speciell sak hände, en massa unga tjejer flockades runt Andreas och skulle ta selfiesar med honom & ta på honom.  Sandra märkte mest att de fnittrade hysteriskt.

Välbehövlig lunch intogs på ”Hideout Café”. Sen köpte vi nya shorts åt Zacharias, så han slapp gå i Benjamins som skavde och korvade till kallingarna. Andreas försökte pruta ner två par från 750 rs till 500. – Det här är inte den typen av affär där man prutar, sa sikhen som ägde den indignerat. Sen fick vi dem för 600 J.

Efter att shortsen blev köpta tog vi en promenad till Kali Bari templet vi inte lyckades ta oss till igår. I det templet så var vi med på mässa där de sjung & spelade musik Benjamin tyckte om. När vi gick ut från templet så fick barnen prasada & heligt vatten. Jag visade barnen att man skulle dricka en droppe av vattnet och stryka resten av vattnet över håret. Jag & barnen fick mycket uppskattade blickar av prästen och extra välsignelser. Inne på tempel området fanns även ett litet Shiva tempel som Zacharias gick in i. Han satt länge och mediterade på golvet & klappade Shivalingan. Inne i minitemplet satt även en präst som läste någonting. Efter ett tag frågade prästen vad Zach hette & om han trodde på Shiva. Zach svarade på vad han heter & att han trodde på Shiva. Prästen berättade då att en av Shivas namn är Ansandu (tror jag) som betydde den som välsignar de med små böner, mao den som välsignar barn som tror. Efter tempel besöket gick Andreas & barnen in i en lokal där det pågick en skönhetstävling som hette Miss India Continent som hade budskapet att flickor är lika värda som pojkar. Andreas tyckte att nummer 8 var snyggast.  Under tiden tittade Sandra på religös litteratur på Hindi i sin jakt på en bok på hindi som är lagom svår. Jag hittade en, men då jag inte hade några pengar, så fick jag säga till försäljaren att min man hade pengarna & att han var inne & tittade på skönhetstävlingen… Man kan ju bara föreställa sig vad den försäljaren tyckte om oss…….

Senare, när vi träffade Tjabo igen försökte han smeka Andreas på snoppen, så det blir nog inget kaffe ensam med Andreas för honom.

Vi har också lyckats boka en taxi till okej pris till Chandighar och det känns skönt. Vi är lite tveksamma till att sitta på en Indisk buss i 4-5 timmar med dåliga magar.

Efter middag på ”Jashan” gick Zacharias in och frågade efter en speciell leksak i ett tiotal olika affärer utan lycka. Sedan sa Sandras mage att vi skulle skynda oss hem. Vi hann, men när vi kom hem hade vi ingen ström. Efter lite letande med ficklampa hittade Andreas några automatsäkringar som hade löst ut eller blivit avslagna. Nu har vi ström och nytvättade fötter och högläser ”Skattkammarön”.

God natt!