domingo.blogg.se

Hej igen!

Jag har ingen aning om när vi lyckas publicera det här, men i skrivande stund är det den 17:e Juni, Onsdag, mörkt, lite kliigt och lite svettigt! Klockan är 21:15, Indisk tid. Före frukost sov vi. Efter frukost packade vi. Under frukost konstaterade vi att honungen här är lika fast som svensk. Antingen så har det med blomtillgången att göra, eller så är det som Benjamin tror; att de drygar ut honungen med hälften billigt socker. Lite knastrig var den.

När vi packat klart pratade jag med ”mustasch-mannen”, hotellchefen (Asha Ram, tror jag han heter) om att boka taxi till nästa hotell. Han skulle försöka fixa det. Jag frågade också om Muséet som ligger nästgårds, men han tyckte absolut att vi först skulle gå till ”ayajajejess”. –Va? –AYAJAJESS! Jag förstod fortfarande inte så han visade på den, som karta betraktat, totalt värdelösa (och eventuellt missledande) karta alla hotell och turistbyråer i Shimla verkar inneha. Indian Institute of Advanced Studies stod det.

Vi följde rådet och hade en mycket trevlig promenad med fantastisk utsikt. Stället var från början sommarresidens åt Britternas ”vice Kung” (Vice Roy) och ser verkligen ut som Hogwarts! Förutom Harry Potter-kopplingen fanns det en massa trappor, murar och engelska parker att leka Harry i. Gissa om ungarna var nöjda!

Vi gick även med på en guidad visning av insidan, dvs de delar som inte används av skoleleverna, även om vi nog missade slutet av den. Entrehallen var också nästan som Hogwarts med stora trappor osv.

Efteråt gick vi hem, lite fel, mycket uppåt och framförallt mycket! Men vi hann tillbaka i tid.

Igår när vi frågade om Check-out-time såg Asha Ram (eller vad han nu heter) förvirrad och besviken ut.

– But you don´t check out tomorrow?

- Yes, that was the idea. That´s why we booked the room for one night only.

- But the mail says 16th and 17th.

- No it says 16th to 17th. Sandra visar mailet hon skrivit: 16-17/6

- But that means 16 and 17!

Till slut blev vi överrens, men det kändes som om vi lurat honom lite. När vi berättade vart vi skulle bo sen, suckade han och såg väldigt ledsen ut. Antingen för att han förlorade en kund eller för att han tyckte synd om oss. Vi hoppas, för våran skull, på det första.

Vi fick dessutom boka om tiden för taxi via telefon eftersom ”Hogwarts” var så intressant.

För att avsluta kapitlet om ”Mustaschmannen”, så låter han som en gammal gumma och säger åtminstone 2 ggr i timmen ”HELLO, HELLO, HELLO, HELLO, HELLO, HELLO, HELLO” i telefon.

Taxin släppte oss en kilometer för tidigt och det var naturligtvis uppför hela vägen, förutom där det var korseld av trafik.

”Ansar” är en sorglig misär till ursäkt för hotell, åtminstone till det priset: Sunkiga madrasser, hälften av lamporna bortslitna (men en del sladdar är kvar), de lampor som finns är ett lysrör och en röd ”porrglödlampa”, dusch finns inte, dasslocket måste balansers innan man sätter sig, myggnät saknas, liksom fläkt och utsikten är ett plåttak!

Vi har åtminstone vatten. Mesta delen av dagen, dock inte på kvällen när fyra bajsenödiga familjemedlemmar behövde göra av sig.

Vi har gått nästan hela ”Mall Road”. Det var trevligt. Dock fick vi sällskap av en man, ”shabuli” eller något sånt som frågade Andreas om de kunde vara bröder. Andreas tog det inte så allvarligt utan svarade disträ samtidigt som han försökte hålla ett öga på Benjamin att ”visst kan vi det”. Sen frågade han Sandra om han fick vara hennes makes bror. Hon svarade på samma sätt.

Sedan skulle han gå och hålla handen med A på det sätt som indiska killar gör, med fingrarna ihopflätade. Andreas tyckte att man får väl ta seden dit man kommer, även om det kändes obekvämt. Än mer obekvämt blev det när han skulle in med handen under A:s skjorta och krama valk. Det var definitivt över gränsen för en handhälsande Svensk.

Tjabo (han hette inte så men det känns bra att kalla honom det) tyckte, när jag fått bort hans hand, att bara han och jag skulle ta en kaffe imorgon. Jag försökte säga att det kanske inte blir så, men samtidigt vill man ju inte vara otrevlig.

Vi käkade sen lunch på ”Simla Times Café”. Barna tog en pasta med sås som de gillade, Sandra en god kyckling-fajita och Andreas valde Chicken Tikka Masala (som var för mild men god ändå).

Senare köpte vi frukt som blev middag på hotellet. Plommonm-äpple-hybrid är nog ingen frukt som kommer att revolutionera världen, men Benjamin gillade den. Detta kombinerat med färska aprikoser och KingFisher-öl (bara Andreas) var väl inte semesterns höjdpunkt, men vi orkade inget annat och åtminstone Andreas behövde något för att hålla blodsockret under natten.

 

Bilder kommer senare, antagligen eter 21/6, Vi har inte hittat något Wifi här i Shimla  datortrafiken vi har i mobilerna klarar inte att ladda upp bilder.