Going to Brazil
Kategori: Allmänt
Torsdag 29/6 - Fredag 30/6
För första gångern någonsin skall Andreas ut och flyga alldeles själv. Oj, oj, oj, hur skall det gå?.... Undrade nog ingen förutom Andreas själv. Mest var det benutrymmet jag funderade på, och om jag skulle kunna sova.
Vid incheckning på Landvetter fick Sandra agera mamma och följa med lille pojken fram. Sandra förklarade att hennes man skulle flyga själv för första gången och att han var mycket orolig, och dessutom långbenad. Vi lyckades så bra (jag med att framstå som hjälplös, och Sandra med att vara övertygande) att den snälla damen I desken ansträngde sig en massa för att fixa det så bra som möjligt för oss. Jag fick nödutgångsplats på första planet, och långbensplats på resan från Frankfurt till Rio. Väl på planet förstod jag att mina stolsgrannar hade betalt 200 € extra för dessa platser.
Sista måltiden med la familia intogs på Burger King. Andreas o Benjamin gjorde rätta valet och tog en "Way out Burger" - vegetariska haloumiburgare. Skitgoda!
Förutom att Zacharias tyckte det gick på tok för fort (han ville stanna på flygplatsen för ett pokemonevent) så gick säkerhetskontrollen utan problem. Även flygresan till Frankfurt gick strålande och trots en liten försening hade jag 50 minuter på mig att hitta till nästa plan. Planet fick dock vänta 40 minuter eftersom alla inte är lika bra som jag på att hitta rätt gate 😉.
När jag kommit på planet och satt mig fick jag strax sällskap av vad jag trodde var en butter gubbe vid fönstret och en sur tant på höger sida. I själva verket var de i typ min ålder och ett mycket trevligt ressällskap! Han var Londonit med fru i Sao Paolo och hon var från Rio. Några öl och lite whiskey mjukade upp oss (mig och "tanten") och vi hade trevligt och tjötade tills vi somnade och sov fram till frukost. Bland annat diskuterade vi att arrangera äktenskap mellan hennes dotter (Sofia) och Benjamin 😁.
För första gången lyckades jag sova ett par timmar på flygplan, och det var bra. Vid landningen erbjöd jag brasilianskan ett tuggummi. Det var först efter ett par tuggor hon kom fram till att hon aldrig någonsin mer skulle prova ett saltlakrits-tuggumi...
Jag grämde mig lite över att jag glömt ladda ner "Going to Brazil" med Motöthead, den skulle ju varit ett bra soundtrack till landningen i Rio de Janeiro!
Middagen på planet var ovanligt bra (jag valde vegetarisk pasta, enligt kvinnan bredvid var det rätt val då kycklingen inte var nåt vidare. Killen bredvid var vegan, så hans åsikt räknas inte😜.). Med dubbel efterrätt på det så var det ingen risk för blodsockerfall. Däremot var frukosten väldigt nära äcklig med torrt bröd till.
Detta resulterade i skyhögt socker över natten och väldigt lågt under tiden jag gick genom tull och passkontroll - dejavu.
Vi fick efter middagen jätteviktiga lappar att fylla i och lämna till myndighetspersoner vid ankomst i landet. Flygplanspersonalen meddelade att vi skulle få böter om vi inte hade lapparna korrekt ifyllda när vi gick genom passkontrollen. De stämplade förvisso formulären men inte tittade de på dem inte, och inte fan fanns det någon som tog emot lapparna. Engelsmannen hade förvisso sagt att "you can write your dogs name, it doesn’t matter", och jag känner ju till att det är så i Indien, men detta var ett annat land och jag var ensam (boohoo).
Samme engelsman höll på att inte komma in i landet för att han hade permanent visum där??!
Jag hade fyra timmar på mig till nästa flyg, men hakade på engelsmannen för att få guidning om vart jag skulle ta vägen. När vi kom till bagagebandet hade han 15 minuter tills hans gate stängde. När han fått sin väska (min kom före) hade han tre minuter på sig... Så vi sprang bort och ställde oss i incheckningen, köade där i fem minuter, och fick sedan reda på att det var fel kö för oss båda... När vi kom fram i rätt kassa tyckte de att han ändå hade en chans att hinna, så han kutade iväg och jag var ensam, men visste vart jag skulle och hade lång tid på mig.
Jag gick runt en stund på foodcourten och lyckades peka och ljuda mig fram till en macka på Subway och en fantastisk Espresso duplo Det blev lite problematiskt med mina hundra-reais-sedlar, men de sprang och växlade medan jag njöt av kaffet. I vanliga fall har Forex i Kungälv även lägre valörer, men de hade redan Morsan, Kerstin och Frida tagit, så jag hade bara hundringar 😬.
Tyvärr har det gått ett dygn sen igår 😉, och jag var nog lite mosig i skallen, så jag minns inte så mycket mer än att jag kom med planet, fick en fönsterplats och inga grannar på sidan och att det nu var ljust (planet lyfte strax efter 09 :00). Jag njöt av utsikten och läste lite. När jag sträckte mig bakåt slog min hand i handen på han som satt bakom. Av någon anledning hade denna kille, som jag tyckte tittat på mig lite konstigt tidigare, lagt sina händer på mitt nackstöd. Två minuter senare smekte han min överarm och viskade "sorry". Ni som läst bloggen tidigare vet att jag har en tendens att attrahera en viss typ av aparta yngre män som vill vara "special friends". Vet inte om så var fallet nu, men lite skum var han.
På väg mot väskbandet sprang han ikapp mig och vi pratade en stund. Han studerade matematik i Rio och pratade om Niemeyer. När jag visade mig ovetande om vem denna Oscar Niemeyer var blev han nästan upprörd. Jag har nu förstått att det var han som ritade de flesta viktiga byggnaderna när Brasilia byggdes i slutet av femtiotalet och närmast är att betrakta som en ikon här. Han frågade mig omgående om vad jag hette och berättade vad han hette (vilket jag glömt). Det slog mig då att jag inte hade en aning om vad de jag haft roligt och tjötat med de sista timmarna hette.
Min väska var den tredje eller fjärde som kom på bandet och jag var vid utgången fem minuter efter planet skulle ha landat, så jag gick över gatan och väntade på Gustav, Frida, Inez och Dani.
Mycket datorstrul senare lyckas jag nu publicera detta på Måndagen. Mer följer.