domingo.blogg.se

Vi är en familj som består av mig Sandra, min make Andreas och våra 2 söner Zacharias 11 år & Benjamin 9 år.

Köttets lustar - Nu pratar vi frosseri!

Kategori: Allmänt

Lördag 1/7:
 
Huset är stort och fint och har en massa speciallösningar som pappa arkitekt kommit på. Vissa är bra, andra inte, men det är annorlunda, Fatima fixar och grejar i köket hela tiden och har alltid ett leende på läpparna och en kram på lut. 
 
Efter en underbar (och lång) frukost begav vi oss till "Tv-tower", där vi åkte upp och beskådade utsikten över staden. Staden är ritad som ett flygplan med administration och regeringsbyggnader i "cockpit". Man åker bil överallt eftersom det är förbaskat långt mellan allt. Handicraft market kunde vi dock gå till från tv-tornet. Inez köpte sig en handgjord docka och Kerstin stod länge och funderade på en tavla innan vi gick till McDonalds för Lunch. Jag och Inez uppfann dubbeldoppade pommes. Vi doppade först pommesfriten I yoghurt och sedan I ketchup. Mycket roligt tyckte Inez. Ganska äckligt men rätt roligt,tyckte Andreas. 
 
 Sedan var det till att besöka ett "regeringspalats"  där statsmän och kungligheter tas emot, även denna ritad av Niemeyer. Pappan var med oss under dagens aktiviteter. 
 
Sedan åkte vi hem så Inez fick vila. Därefter badade jag, Gustav och Inez I grannarnas pool.. De tycker att vi är galna som badar mitt I vintern, men grannen hade låtit städa poolen för oss nordbor. Men det var rätt kallt! 
 
Klockan fem skulle vi åka till restaurang, för att det inte skulle bli för sent för Inez. Då vill man ju vara fin, så mamman åkte och färgade håret... 
 
Ett par timmar senare var vi på "Potencia do sul". Denna typ av restaurang kallas för "Churrascaria"  och är upplagd så här:
Man börjar med att hämta grönsaker, kallskuret och kolhydrater från en gigantisk buff'e. När man sedan satt sig ner börjar ett riktigt köttmayhem. Hela tiden kommer det nya hovmästare och pockar på ens uppmärksamhet och frågar om man vill ha av köttet de erbjuder och skär i så fall upp en skiva åt dig. 
 
Matro?  Nej! 
 
Hinna uppfatta vad som smakade vad? Nej! 
 
Kunna föra ett samtal? Svårt. 
 
Var det gott? Oh ja! 
 
Ett hejdlöst frosseri? Japp!
 
Man fick små kort att lägga upp för att visa om man orkade mer eller ej, men kyparna brydde sig inte nämnvärt om det.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: