Kyrkträning med kaos
Kategori: Allmänt
Jag trodde Indien låg i topp på listan för idiotisk byråkrati. Jag har nu hittat en klar runner up... Gustav kom precis in till mig för att skriva ut ett tre sidors kontrakt som man behöver för att köpa bröllopstårta...
"Slappardag" stod det i schemat. Nja....
På förmiddagen fick alla kvinnor och Doris manikyr/pedikyr. Under tiden satte vi pojkar upp ytterligare två fönster med bilder.
Under lunch kom Några av Fatimas syskon över och på något sätt blev Doris överbjuden till grannen att smaka Cashaca, typisk Brasiliansk sprit. Jag hängde på. I köket var det ålderdomshem runt bordet. Doris charmade damerna och stod plötsligt och åt bryll'epudding istället för att smaka sprit. Drycken var rätt god.
Lauro (brorsan som bor i huset) frågade om jag ville ha öl och vi gick och satte oss vid ett bord mellan poolen och utebaren. Om jag förstått det rätt tycker han att jag är lik Demi Rosso, en grekisk sångare som han beundrar.
Efter ett tag kom fler syskon och satte sig. Jag var nästan säker på att en av dem var Fatima, Danis mamma, men alla syskonen kallade henne Maria. Hade hon en tvillingsyster?
Jag fick sen reda på att hon heter Maria Fatima, men kallas Maria av sina syskon.
Vi satt där rätt länge, men vi hade sagt till Gustav vart vi skulle. Klockan två skulle det vara rehearsal i kyrkan och tio över utbrast tydligen en mindre panik här i huset när de insåg att åker man en trettiominutersväg 14:15 lär man inte vara framme klockan två....
De höll på att glömma mig och Doris, men vi åkte med dottern till en av syskonen. Det gjorde även Gustav. Hennes son har hängt här idag och är den typen av treochetthalvåring som gör vad som faller honom in. Helt plötsligt tog han ett skutt upp, högg Ingemar i armen och blev hängande där. Han träffade dock tröjan och inte köttet. Artur heter han.
Väl i kyrkan var inte de som jobbar där så glada över att vi var sena. Där var även Renate, deras weddingplanner. Allt skulle planeras och vara perfekt in i minsta detalj. Jag skall gå med Danis mamma in. Hon når mig till naveln ungefär. Vi skall gå armkrok och min hand skall vara i min brösthöjd. För att inte slita av armen på kvinnan började jag omedvetet att luta mer och mer, och till slut väldigt mycket. Vilket alla tyckte var roligt.
Mycket detaljer skulke diskuteras och planeras och strax hade Gustav missat sin klipptid och Dani sin tid för att hämta ut klänningen. -Panik, stress, gråt och sammanbrott....
Gustav och Dani åker snabbt därifrån under att Gustav ropar till mig att gå ut i gatan och försöka stanna en Taxi. Vi lyckas stanna dem länge nog för att få ut Inez bilbarnstol. Sen ser Frida att Felippe är kvar och vi går bort till honom. Han är svinförbannad för att han tyckt att Gustav varit "Rude" mot honom. När han lugnat sig lite ringer han Gustav som beställer en taxi åt oss. Frida, Inez och Morsan tar taxin och jag o Kerstin åker med Felippe för att handla vin och godis på väg hem.
Felippe har rätt mycket rallyförare i sin körstil, men det är inte bara han, så resan blev lite rock'n roll med backande lastbilar och fräcka filbyten under tiden han pratade om att han funnit harmoni i buddhismen.... Men först efter att han gormat av sig om Gustav, Dani och en faster. Anledningen till att han var arg på fastern var att när vi skulle köra på den skakiga vägen igår tyckte han att det var dumt att använda sin gamla bil med dåliga stötdämpare utan ville låna fasterns nya bil med med nya stötdämpare, då risken att dämparna gick sönder var mindre. Fastern (eller mostern) höll inte med. Felippe har en teori om att man skall köra fortare ju guppigare vägen är, för då flyger man över vartannat gupp och således belastar dämparna mindre. Jag är inte helt övertygad.
Första affären hade inget vin och genom att kasta bilen mellan parkerade bilar i garaget lyckades vi komma ut inom tio minuter och slippa betala. Andra affären hade vin men inget av Kerstins kort fungerade. Tur vi hade cash. Felippe verkade mer borta i affärerna än vi. Han handlar nog inte så ofta.
Vi frågar hela tiden om vi kan göra något och efter middagen fick vi en uppgift: Ömtåliga biskvier skulle förpackas en och en i först cellofan, sedan kräppapper och slutligen tygsnöre. 300 stycken! Vi var 6 svenskar som satt i fem timmar med detta tills vi var färdiga kvart över midnatt. Om alla varit lika effektiva i sitt teamwork hade det gått betydligt snabbare. När vi två gjort våra 150 blåa paket hade deandra fyra gjort 120 styck
Sedan var det skönt att sova!